West Ham - Brighton0 - 0
Mållöst mot bogey-laget
Det har spelats fotbollsmatcher med fler målchanser, skott och mål. Men det betyder inte att det var en match som vi ska glömma och gå vidare ifrån. Snarare bygga vidare på och lära från. Motståndarna var ändå ett lag vi i princip aldrig kunnat slå.
Inför pratades det naturligtvis om Brightons skador och stora avbräck i truppen. Det nämndes en del kring West Ham, men inte i den omfattning det borde. Det går att argumentera för att tre-fyra av våra viktigaste spelare inte kom till spel. Och det syntes sannerligen i vårt spel. Utan Paqueta och Kudus fanns ingen kreativitet. Bowen fick försöka sig på allting på egen hand, medan Fornals och Benrahma höll på med annat. Det är en mycket bärande roll Paqueta har i vårt spel. Han är ofta den som slår avgörande passningar, och rör sig in i 10-roll från vänsterkanten. Benrahma eller Fornals gör det inte i närheten av lika bra och de gjorde att vårt spel stannade av för snabbt vid våra kontringsmöjligheter.
Vi befann oss dock i en mycket trevlig fas från matchminut 20 tills första halvleken tog slut. Kombinationsspelet fungerade väl och vi fick in folk i boxen. Hade Benrahma bara inte valt att trampa på bollen mer än att skicka in den, hade vi mycket väl kunnat ta ledningen här. Däremot handlar det inte om att hitta det svarta fåret, trots att man gärna vill det. Jag tror helt enkelt bara att det är så att det är få spelare som klarar av att spela i den rollen som Moyes kräver från sina yttrar. Jag säger inte att Moyes är dålig, eller gör fel, utan att spelarna som befann sig där inte riktigt är kapabla till att följa instruktionerna.
Den andra halvleken såg inte alls likadan ut. De Zerbi var rasande i första halvlek, och han måste sagt något riktigt hårt till spelarna under vilan, för Brighton var ett helt annat lag i andra halvlek. Sista 25-30 minuterna satt nog vi alla på helspänn. Brighton attackerade med så många man de kunde, och vi försvarade med alla vi hade. Initialt lurade Bowen kvar vid mittplan för att eventuellt sticka på en kontring, men fick sedan också försvara allt han kunde. Försvarsinsatsen var inte dålig. Absolut inte. Snarare tvärtom, lite som de senaste åren. Vi har varit lite ihåliga där bak det senaste året. Många individuella misstag har gjorts, samtidigt som motståndarna kunnat ta sig igenom relativt simpelt. Idag, likt flera gånger i december, visade vi på vilken tuff uppgift det är att bräcka muren in i boxen. Återigen visar spelarna på en enorm disciplin och löpvilja, vilket till slut resulterade i en viktig poäng.
Innan jag går vidare, måste hyllningar skickas i Areolas väg. Hoppas inte han boxar bort dem också, för han verkar verkligen rädda allting nu. Det är en stor insats som ger framtida trygghet i vårt försvarsspel. Inte minst med tanke på att vi spelar som vi gör, där vi i många fall tillåter skott utifrån.
Slutligen kan vi alla konstatera att det behöver handlas i januari. Helst vill jag se tre spelare in, men jag nöjer mig med två. Kehrer har lämnat, en mittback behöver komma in. Därtill behövs en anfallare eller ytter. Inte nödvändigtvis någon som går rakt in i elvan, utan någon som är beredd på att jobba sig in och ta nästa kliv i sin karriär. Det återstår att se hur det blir på den fronten och vi lär märka aktivitet innan nästa ligamatch som spelas den 21:a januari.
