Manchester C - West Ham3 - 1
Matchkrönika: Manchester City 3 – 1 West Ham
Miraklet i Manchester får vänta ett tag till.
Det blev inget mirakel i Manchester denna gång. Manchester City visade varför de är ett av världens bästa lag när de totalt spelade ut West Ham i den första halvleken. The Hammers gjorde ett tappert försök i den andra halvleken och lyckades faktiskt spela upp sig rätt rejält jämfört med den första halvleken. Men Man City var helt enkelt några nummer för stora denna afton. Kanske hade det sett annorlunda ut med en West Ham-trupp utan sju startspelare skadade, men det får vi aldrig veta. Det enda vi kan göra är att hoppas på att West Ham fortsätter att ta poäng mot de lag som vi ”ska” ta poäng mot.
Första halvlek var alltså mer eller mindre patetisk. Valencia sprang som vanligt runt som en hundvalp i anfallet utan att ha den blekaste aning om vad han gjorde medan Antonio var lika yr som en höna på sin högerbacksposition. Fantastiskt dåligt var det verkligen. Jag vet att det har gått heta diskussioner om hur Bilic gång på gång väljer att spela Antonio som högerback istället för yttermitt. Och jag kan faktiskt inget annat göra än att själv ifrågasätta Bilic val av startelva. Jag gillar Bilic, det gör jag verkligen. Men karln begår ju tjänstefel om han spelar Antonio på backen och Valencia på topp igen, i samma startelva! Han kan ju inte missa att se hur fullkomligt värdelös Valencia är i den positionen som han spelas nu och hur utomordentligt bra Antonio är som yttermitt snarare än som högerback.
Hur som helst. Efter 18 spelade minuter ledde Manchester City enkelt med 2-0 efter mål av Sterling och Fernandinho. Där och då kunde man stänga av tv:n. Men, som luttrad West Ham-supporter är man van att lida, så att stänga av tv:n mitt i en match skulle man inte göra ens om självaste Hin Håle uppenbarade sig. Nej, istället sitter man och tittar på matchen som om man hade huvudrollen i filmen A Clockwork Orange. Egentligen ville jag bara ta upp skämskudden, men någonstans trodde jag ändå på att det var möjligt med en comeback. Det hade ju hänt flera gånger förgående säsong, att West Ham vann över de så kallade ”storlagen”, så varför skulle det inte kunna ske nu?
Andra halvlek började genast mycket bättre då Sam Byram byttes in på högerbacken mot Gökhan Töre, vilket innebar att Antonio äntligen fick kliva upp i mittfältet och gå bärsärk i sina offensiva räder. I den 58:e visade det sig inte alltför oväntat att detta byte skulle ge resultat. Masuaku trixade ner bollen mot den förlängda mållinjen vid den vänstra hörnflaggan och chippade in ett tjusigt inlägg över målvakten mot den bortre stolpen där ingen mindre än självaste Antonio nådde högst och nickade in reduceringen 2-1. Detta "move" borde ju Antonio snart ta patent på så ofta som han gör den här typen av löpningar och nickar. Fantastiskt kul att se! Efter denna reducering böljade matchen lite fram och tillbaka och Manchester City var inte alls lika dominanta som de hade varit i den första delen av matchen.
Något som dock gjorde mig mer förbannad än West Hams tama spel i första halvlek var Agüero. HUR ÄR DET MÖJLIGT att han får vara kvar på planen efter den armbågen mot Reid?! Fullkomligt idiotiskt och farligt att medvetet kasta armbågen så mot en spelares ansikte när denne försöker nicka. Vidrigt! Vidrigt är ordet. Ännu vidrigare när han sedan ska gå fram till Reid och låtsas be om ursäkt och sedan se frågande ut när spelarna pratar vett i honom. Hoppas verkligen att han får tre matchers avstängning för den vårdslösheten. Men det fega FA kommer väl aldrig någonsin låta en av Premier Leagues guldgossar bli avstängd i efterhand.
Om vi nu ska rikta uppmärksamheten mot något som faktiskt var positivt så var det nöjet att se Lanzini tillbaka på planen igen. Han fick komma in i den 60:e matchminuten och gjorde ett klart godkänt jobb på mittfältet efter att ha varit borta från spel en ganska lång period. Lås oss nu hoppas att skadeeländet för West Ham är över snarast möjligt så att vi kan få tillbaka fler startspelare. Dock kommer nog Bilic få lite huvudbry över hur han ska göra med Fletcher. Den sistnämnde har faktiskt varit riktigt bra de matcher han har spelat. Det blir nog visserligen svårt för honom att ta en plats på den offensiva planhalvan när vi har Lanzini, Payet och Antonio på mitten samt Zaza i anfallet. Om inte annat får väl Fletcher bli en supersub vilket jag tror att han kommer göra sig bra som. Han är fortfarande väldigt ung så det kan vara bra för honom att matchas in långsamt.
Än mer positivt var det när det ganska kort efter matchens slutsignal annonserades att allas vår Homer Simpson-älskande Michail Antonio hade blivit uttagen i Englands landslagstrupp! Jag blev verkligen extremt glad över att just Antonio blir uttagen. För något år sedan spelade han ”non-league” fotboll och idag spelar han i princip alla matcher för West Ham och är nu även uttagen till det engelska landslaget. Stort grattis, Antonio! Detta visar att man med rätt inställning, motivation, hård träning och tålamod kan uppnå sin dröm. Stort lycka till!
Medan en del spelare reser iväg med sina landslag tar vi andra en helgs paus. Premier League är alltså tillbaka igen först den 10:e september. Då spelar West Ham hemma på ”London Stadium” (som den nya arenan kallas i folkmun) mot Watford, en match där West Ham bör ses som det starkare laget. Till dess får vi och spelarna ladda upp och drömma stort. Jag tror att detta, trots den sega inledningen, kommer att bli en grymt bra säsong! Jag är positiv.
COME ON YOU IRONS!
