Min drömelva - med knorr! (bara engelsmän)
Jag har tagit mig an det utmanande uppdraget att välja en drömelva bestående enbart av engelsmän.
Det visade sig inte vara helt enkelt att välja ut en drömelva + avbytare med enbart engelsmän. Jag tycker dock att jag fick till ett relativt slagkraftigt lag. Urvalet tar sin utgångspunkt från säsongen 2004-05 och fram tills idag.
Green
Cresswell - Tomkins - Upson - Jenkinson
Etherington - Noble - Parker - Antonio
Ashton - Zamora
Avbytare: Hart, Ferdinand, Konchesky, Rice, Nolan, Cole, Carroll
Målvakt
Robert Green
Självskriven på en position där konkurrensen varit mager. Green var välkänd för att varva världsklassräddningar med riktiga blunders (ett visst insläppt mål i engelska landslaget på näthinnan) under sin karriär. I West Ham blev han dock en publikfavorit (West Hams no.1) med höjdpunkter som seger i play-off-finalen mot Blackpool samt utvald till Hammer of the Year 2008 (dessutom runner-up två gånger).
Greens groda mot USA i VM: https://www.youtube.com/watch?v=9AWLpjhwu0c
Långt ifrån någon favorit men backup-valet faller ändock på Joe Hart som i likhet med Green väldigt mycket blandade och gav. Alternativen är annars få. Stephen Bywater eller Jimmy Walker ligger närmast till hands.
Försvarare
Aaron Cresswell
Lite av en favoritspelare hos mig. Har ett underbart tillslag som han visat upp ett flertal gånger i West Ham-tröjan. När han är på humör är det en fröjd att se honom ta sig fram längst kanten och slå inlägg. Högre lägstanivå och jämnare prestationer över tid hade gjort honom bofast i det engelska landslaget.
Cresswells frispark mot Manchester United tidigare under säsongen: https://www.youtube.com/watch?v=QBBs4PHsM-4
James Tomkins
Egenprodukt vars karriär i West Ham gick lite upp och ner. Hade förmodligen sin bästa säsong i The Championship där han bildade mittlås ihop med Winston Reid. Valdes in i årets lag i The Championship och var runner-up till Hammer of the Year. Tråkigt att se honom lämna för Crystal Palace 2016 - det är en spelare som borde tillhöra West Ham.
Matthew Upson
Långt ifrån ett självklart val men med bara engelsmän att välja bland tunnas fältet ut. Annars hade ett mittbackspar med James Collins och Danny Gabbidon varit nära till hands. Lite av en typisk West Ham-värvning som anlände med skadehistorik och mycket riktigt också skadade vaden mindre än 30 minuter in i sin debut för klubben. I comebacken mot Spurs höll han i 11 minuter innan han på nytt blev skadad. Säga vad man vill om Upson, han hade mycket rutin och fick kaptensbindeln. En pikant detalj i sammanhanget är att en viss Karren Brady (då i Birmingham) tvingade Steve Bruce att sälja Upson till West Ham.
Upsons West Ham-karriär toppade när han gjorde sitt första (segermålet) mål mot Manchester United i december 2007: https://www.youtube.com/watch?v=Qxxr3_SW7bo
Carl Jenkinson
När man går igenom West Hams-trupper genom åren inser man att högerbacksplatsen varit ett riktigt sorgebarn. För att kunna hålla sig till engelsmän har jag inget annat val än att välja Carl Jenkinson. Sommaren 2014 anländer Jenkinson på lån från Arsenal och gör en mycket gedigen första säsong i West Ham. Sommaren efter skriver han ett nytt långtidskontrakt med Arsenal men lånas återigen ut till West Ham. Denna gång är det inte mycket som fungerar och många frågade sig om det skett någon slags förväxling på Arsenals träningsanläggning som gjort att man skickat iväg fel spelare till West Ham. När Jenkinson i januari skadar sig sägs lånet upp i förtid och han återvänder till Arsenal för rehabilitering.
Inte jättesvåra val när det kommer till försvarare. Bristen på konkurrens gjorde att det fick bli Jenkinson till höger. Annars finns såklart tankar kring Anton Ferdinand, Elliott Ward och Paul Konchesky.
Mittfältare
Matthew Etherington
Lite samma problem som med högerbackspositionen, inget givet val här. Skillnaden är dock att det på denna position finns spelare att välja på men ingen sticker riktigt ut. Jag hade kunnat välja Matt Jarvis eller Stewart Downing men ingen av dessa båda fick ut sin potential och blomstrade aldrig. Valet faller på Matthew Etherington som haft större betydelse för West Ham än någon av tidigare nämnda. Etherington var med både i play-off-finalen mot Preston (spelade fram Zamora till avgörande målet) och FA-cup-finalen mot Liverpool. Dessutom gjorde han mål i play-off-semifinalen mot Ipswich 2004 och blev Hammer of the Year under den säsongen (som var hans första i klubben). Även om dessa båda sista händelser skedde innan urvalet för denna drömelva.
Mark Noble
Hade varit direkt tjänstefel att inte ge Noble en plats i denna drömelva. Han är den enda konstanta punkten under alla dessa år. Inte den mest tekniska, den med mest spelintelligens eller flärd men han är oerhört viktig för West Ham som kulturbärare. Därför får han en plats här. Bilderna när han (som avbytare) hoppar upp på Zamoras rygg efter målet mot Preston i play-off-finalen sitter fortfarande kvar starkt. Skulle vara intressant att läsa en bok av Noble där han delar med sig av allt som hänt under dessa år. Han skulle ha en del att berätta.
Scott Parker
Scott Parker förtjänade att få spela i bättre upplagor av West Ham. Han bar i princip klubben själv på sina axlar under perioder och vissa insatser i enskilda matcher var av yppersta klass. Han vann Hammer of the Year tre år i rad (bara Trevor Brooking har gjort samma sak) och blev West Hams då bäst betalda spelare genom tiderna när han skrev ett nytt femårskontrakt 2010. Trots nedflyttning var Parker tillbaka i det engelska landslaget, han var ett alternativ till årets spelare (vann dock inte) och blev framröstad till årets spelare av journalistkåren 2010-11. Parker var enormt inflytelserik i West Ham och kommer för evigt ha en plats i West Ham-supportrarnas hjärtan trots flytten till Spurs. Jag saknar fortfarande hans små piruettvändningar med bollen.
Michail Antonio
Antonio kan vara en fröjd att bevittna. När han sätter fart längst kanten är det få, om ens någon, som kan stoppa honom. Han besitter en enorm styrka och förmåga att få med sig bollen. Antonio kan också vara väldigt frustrerande att bevittna. Om han hade haft något som kan liknas vid ett skott, samt lite kyla i avgörande lägen, hade han på allvar kunnat konkurrera om en plats i den engelska landslagstruppen. I dagens West Ham är han en viktig pjäs som har förmågan att avgöra matcher. Tyvärr för ojämn i sina prestationer.
Bland mittfältare finns en del att välja på, allt handlar om hur man vill balansera mittfältet. Kevin Nolan hade en framskjuten roll under Sam Allardyce ledning, Reo-Coker gjorde en del bra insatser men nådde aldrig sin fulla potential, Hayden Mullins var under många år en trofast tjänare på mittfältet och Declan Rice har redan visat vilken bra spelare han är och vilken potential han besitter.
Anfallare
Dean Ashton
Tillsammans med Scott Parker den som har störst lyskraft i denna elva. Dean Ashton hade egentligen kunnat bli hur bra som helst. Han hade ett fint tillslag, var bra på huvudet, kraftfull och även teknisk sin storlek till trots. Det är nästan så att man fortfarande blir ledsen när man tänker på Ashton. Trots att han ådrog sig sin karriärförstörande skada med engelska landslaget redan i augusti 2006 hann han med att bli en favorit bland West Ham-supportrarna. I likhet med Scott Parker nådde han vid enskilda perioder höjder som ingen annan spelare kommer i närheten av. Oerhört hög potential som han tyvärr aldrig fick chansen att utnyttja till 100%. Ashton avslutade sin spelarkarriär vid 26-års ålder.
Dean Ashtons ett av två mål mot Manchester City i FA-cups-kvartsfinalen: https://www.youtube.com/watch?v=-5fpJfSgvBU
Cykelsparksmålet mot Manchester United: https://www.youtube.com/watch?v=MdoM83zOHxc
Bobby Zamora
That’s Zamora! Om man avgör en play-off-final är man för alltid inskriven i en klubbs historieböcker. Zamora gjorde dessutom tre mål på de två matcherna mot Ipswich Town i semifinalen så att säga att han var instrumental i uppflyttningen är en underdrift. Säsongen efter följde Zamora upp med 10 mål i liga- och cupspel samtidigt som laget gick bra och slutade på övre halvan i tabellen samt spelade FA-cup-final. Zamora var också en del av laget som svarade för ”The Great Escape” 2007 och var runner-up till Hammer of the Year.
Zamoras mål mot Preston i play-off-finalen: https://www.youtube.com/watch?v=HUcND_p3LJw
När det gäller anfallare finns det större konkurrens men för mig ändå ett relativt enkelt val. Andy Carroll har gjort en del viktiga och spektakulära mål, Marlon Harewood gjorde 16 mål i liga- och cupspel 2005-06 och Carlton Cole vann West Hams interna skytteliga fyra säsonger i rad. Mitt val föll ändå på Bobby Zamora. Kanske av nostalgiska skäl, det faktum att jag köpte en tröja med hans namn på eller att det helt enkelt är den spelare av dessa alternativ jag har närmast mitt hjärta.
Manager
Alan Pardew
Bland tränare finns det tre namn att välja bland, alla har satt avtryck på sitt sätt. Alan Curbishley räddade West Ham från nedflyttning och svarade för ”The Great Escape” samt tog laget till en topp-tio-placering. Sam Allardyce (som hade en minst sagt svajig tid i klubben) tog upp West Ham på första försöket från The Championship och parkerade sedan i mitten av tabellen i Premier League under sina efterföljande säsonger. Mitt val faller på Alan Pardew på grund av höjden han nådde säsongen 2005-06 med en nionde plats i tabellen och FA-cup-final som facit. Just den säsongen håller jag extra kärt.
Vad tycker ni? Hur tror ni det här laget skulle lyckas? Kom med era synpunkter!
@MStanler på Twitter.
