- -
Rice: "Glada över poängen"
Det blev ingen Champions Leagueplats, men väl en delad poäng på Villa Park när slutresultatet till slut skrevs till 0–0 under måndagskvällen, sjukt nog. De allra flesta som såg matchen, eller åtminstone highlightspaketet, kan nog enas i att ett 2–2, eller 3–3-resultat inte hade varit orimligt.
Redan från start infann sig känslan att Aston Villa var mer taggade än bortalaget. De var aggressiva, vann fler dueller och visade större kampvilja medan West Ham inte fick rätt skjuts in i matchen.
Hemmalaget skapade flest chanser inledningsvis och Fabianski fick sträcka ut både en och två gånger. När tillfälle gavs till West Ham att gå framåt så visade man att det finns kvalitet i laget.
Men när den första halvleken summerades så var den mest spännande situationen att ta med sig när Villas duktige mittback Mings hamnade i en het ordväxling med lagkamraten El Ghazi. De båda spelarna tuppade upp sig och fick dras isär av lagkamrater.
Det var aldrig nära en Bowyer vs Dyer från mitten av 00-talet, men det var ändå edgy.
Den hemmaspelaren som utmärkt sig mest var mittfältaren McGinn, medan det i West Ham var Fabianski och Declan Rice, som både i den första och andra halvleken visade sitt värde genom att vinna flertalet dueller, och som efter matchen summerade halvleken såhär:
– Vi var rätt långsamma i första halvlek. Vi höll i bollen bra emellanåt, men det var inte genomgående från början till slut, sade Rice enligt whufc.com.
I andra halvleken spelade West Ham upp sig. Laget trycktes fram ytterligare något hack och lyckades skapa fler målchanser än vad man gjort i första halvlek, medan Aston Villa trummade på och fortsatte visa sin kvalitet framåt.
Det hela stod och vägde en bit in i den andra halvleken, tills dess att matchen verkligen kunnat ta en annorlunda riktning när Arthur Masuaku, i den 67:e matchminuten drog på sig sitt andra gula kort och blev utvisad efter en klumpig satsning. Situationen var på många sätt olycklig där nyinbytte Elmohamady lurar Masuaku att stötbryta för att sedan lägga sig enkelt och få Mike Deans välsignelse. Billigt? Ja. Felaktigt? Nja.
Det normala utfallet av ett rött kort brukar vara att laget som får ett numerärt överläge får energi och blir bättre, men det blev snarare tvärtom, något Manuel Pellegrini också nämnde efter matchen.
Hemmalaget försökte visserligen ta kommandot, men problemet kan ha varit att de försökte för mycket och för snabbt. West Ham, å sin sida, värderade bollvinsterna med mer rutin och varvade omställningsspel med att hålla i bollen.
Bägge lagen bytte högkaratiga chanser med varandra och det var stundtals böljande och säkerligen för den neutrale, roligt att se på.
– I andra halvleken tycker jag vi var briljanta. När Arthur blev utvisad så borrade vi ner huvudet och jag tror att West Ham från förra säsongen hade förlorat den här matchen, summerade Rice den andra halvleken.
– För att vara ärlig så borde vi vara glada över poängen. När vi gick ner på tio man visste vi att det skulle bli tufft för att vi visste att de har några toppspelare, men vi borrade ner huvudet, försvarade väl och fortsatte skapa chanser.
+
Declan Rice och Lukasz Fabianski var West Hams bästa spelare. Rice, som höll ihop mittfältet på ett förträffligt vis, stod för många viktiga brytningar och vann flera gånger boll på mittplan som låg till grund för West Hams omställningsspel och Fabianski som med sina räddningar matchen igenom påtalade betydelsen av en klasskeeper.
-
Att jag fortfarande blir förvånad över att Felipe Anderson pendlar så oerhöööööört mycket i prestationer från match till match, och givetvis att han var så trubbig i måndags. Yarmolenko hade inte heller någon höjdardag på jobbet, men kommer undan givet hans långa skadefrånvaro och väg tillbaka. Utan kanter fungerar inte West Ham särskilt bra, vilket syntes med all oönskad tydlighet.
