Chelsea - West Ham
1 - 0

Sur förlust i slutminuten

Ett roterande West Ham var sånär att kriga till sig en poäng på Stamford Bridge trots reducerat manskap, men det sprack på tilläggstid.

Moyes gjorde något så ovanligt som att rotera halva laget i matchen mot Chelsea. Den skadeskjutna backlinjen utgjordes av Coufal, Johnson, Dawson, Cresswell och Masuaku. Det återstår att se om Moyes ser detta som en lösning även för matcherna mot Frankfurt, det är nog tveksamt, men de höll ihop bra.

På mittfältet gick Noble in istället för Rice och även han gjorde jobbet bra bredvid Soucek som förmodligen var en av våra bästa spelare. Han täckte stora delar av planen och fick välförtjänt beröm av Lasse Lagerbäck i studion. Vi behöver Soucek på den här nivån, framförallt om Rice skulle tvingas axla en mittbacksroll.

På topp vilades även Antonio och Yarmolenko fick starta istället. Han gjorde absolut inte bort sig, men skapade inte så mycket heller.

Jag tror ärligt talat inte det blev en enda målchans under matchens första 45 minuters. Det var inte en underhållande match att titta på, men det var imponerande att se hur väl vi höll ihop det med Rice, Bowen och Antonio på bänken.

I andra halvlek växlade Chelsea upp och började komma närmare och närmare. Moyes satte in våra nyckelspelare en efter en och vi såg ut att kriga till oss en poäng. Men i 84:e minuten tryckte sig Lukaku förbi Dawson, Dawson hängde inte med utan grep tag i Lukakus arm. Den store belgaren dök som en simhoppare och Michael Oliver hade inget annat val än att blåsa straff. Oliver halade upp ett gult kort, men VAR gick in och istället blev det rött. Här blev jag i stunden förbannad i tron över att dubbelbestraffningen straff och rött kort vid målchanser var borttagen, men i efterhand fick jag veta att det tydligen blir straff och utvisning om man inte försöker ta bollen och då är det tyvärr inget att diskutera även om det kändes billigt.

För andra matchen i rad fick vi straff mot oss och för andra matchen i rad slog motståndaren bort den. Jorginho höll på med sitt trippande och rullade bollen rakt i händerna på Fabianski. Jag vill minnas att Ravelli inför straffarna mot Rumänien 94 frågade Brolin om vad han skulle göra och denne svarade: ”stå kvar så länge som möjligt” och när vi ser hur Jorginho fjantar sig så är det bara att hålla med. Jag får spader på dessa arroganta straffar. Dra en distinkt bredsida en decimeter över marken och en decimeter från stolpen så sitter den, okej att det inte är så enkelt, men om man skjuter och målvakten räddar så är det i alla fall ett ordentligt försök. Jag blir provocerad trots att den pinsamma straffsparken hjälpte oss.

Det räckte dock inte till poäng. På tilläggstid borde vi fått hörna, men det missade domarna. Istället gick Chelsea upp och Pulisic kunde göra matchavgörandet framspelad av Alonso.

När jag på förhand såg laguppställningen trodde jag att vi skulle bli överkörda och hade varit ganska nöjd om vi inte förlorat med för många mål. Men som matchen utvecklades där vi stod upp väldigt bra och kämpade heroiskt så känns förlusten otroligt sur! Det finns dock positiva bitar, vi höll framförallt ihop försvarsspelet väldigt bra med tanke på alla avbräck och viktiga spelare kunde få lite vila inför torsdagens övermänskligt tokviktiga match mot Frankfurt.

På det hela taget var det en rätt tråkig match att titta på och känslan är att torsdagen inte kan komma fort nog för det är där fokus ligger och det är där fokus ska ligga. Jag önskar er alla som ska över en lycklig resa och hoppas att ni njuter av en fantastisk upplevelse.

I’m Forever Blowing Bubbles!