SURPRISE PARTY EXPRESS BIG SAM 60
Sam Allardyce planer på att gå ut och dinera med gamla vänner i nordvästra England föll platt efter segern över Burnley med 3-1.
Klockans visare står på 18.07 då Lady Boleyn med ett jättelikt entourage dyker upp i omklädningsrummet och låter champagnekorkarna flyga all världens väg. Pompa och ståt West Ham stil. "Gubben fyller sextio imorgon," smålog Nolan. "Men firandet startar nu!" ropar Lady Boleyn. Spelarna ombeds att duscha snabbt, tåget väntar. "Så det blir inte buss hem till London?" undrar Collins. "Nej, tåget väntar vid stationen," upplyser Lady Boleyn. Big Sam skruvar på sig.
"Jag visste inte att det gick tåg från Burnley?" sa Sam Allardyce. "Nu gör det det!" upplyser Lady Boleyn med ett stort leende. Alla spelarna skyndar att byta om. "Var inte orolig, Big Sam, dina gamla vänner är redan ombord på lyxtåget jag hyrt," sa Lady Boleyn lugnande. Big Sam verkar nöjd. Medan alla kom i ordning berättar Sam Allardyce följande för Jussi Jääskeläinen: "I familjen Allardyce har vi traditioner. När någon fyller jämnt, som jag gör imorgon, får man alltid West Midland tårta i sängen. Det är en sorts prinsesstårta med syltlökar ovanpå, så efter nattens party åker jag hem bums och blir uppvaktad av familjen."
Väl ombord i den gigantiska restaurang och barvagnen placeras den blivande 60-åringen vänd mot den lilla scenen som skapats i ena delen av tågvagnen. Big Sam känner genast igen bandet. Det är Maidens Steve Harris på bas, dennes dotter Lauren på gitarr, Pixie Lott på keyboard, Renate Boleyn vid sångmikrofonen.... Och minsann: Billy Bonds bakom trumpodiet! Det är så mycket människor i tågvagnen att det inte finns sittplatser åt alla. Men det spelar mindre roll. Big Sam blir mäkta överraskad då han upptäcker John Cleese vid bordet. Även Jacqueline Gold och Karren Brady sitter vid huvudbordet. Bandet börjar spela.
>>>Well, way down yonder in old East End, lived a pratt named
Big Bad Sam, I wants to tell ya, Ah the pratt was rough and tough
and would strutt his stuff had the whole town scared to death,
when he walked by they all held their breath, He´s a fighting man,
sure enough and then Sam got himself a wife, now he leads a
different life.... Married life changed him somehow, He´s the man
the town used to fear, now they all call him sweet Samuel dear
stronger than Mourinho and Fishface I declare, Big Bad Sam is
sweet Samuel noooooow (sedan föll medley:t över i) For he´s a
jolly good fellow, for he´s a jolly good fellow, for he´s a jolly
good fellow.... Which nobody can deny.<<<
Big Sam är tagen. Klockan visar på 20.22 då West Ham managern upptäcker James Tomkins och Roger "Doc" Johnson på varsin barstol. "Hur länge har Tompa och Doc suttit där?" undrar Big Sam. "Sedan klockan åtta i morse då hyreskontraktet av det gulliga lilla tåget skrevs under," sa Lady Boleyn. "Stackars Roger är ju ute i kylan i Wolves," lade Lady Boleyn till. "Bra att du bjöd in honom," sa Big Sam. "Så att Tomkins har haft en kamrat med sig under dagen." Tåget rullar sakta
fram över den engelska landsbygden. För det tanken är att festen ska pågå ända fram till tidiga morgontimmarna då tåget väntades anlöpa London. Lagom så att 60-åringen kunde hinna hem till "the old bag" och tårtan.
Kl. 22.37 gör tåget ett nödstopp i Crewe och fyller på i baren. Jussi vill veta vilken match som varit mest minnesvärd för den förre mästarboxaren Lennox Lewis. Lennox tänker efter och tar sedan till orda: "Då får jag nog gå tillbaka till oktober 1995, Tommy Morrison stod för motståndet, den förre WBO-mästaren Morrison bjöd gott motstånd. Men jag vann...." Tomkins reser gamnacken från bardisken. "Morrison? The West is the best." Lennox tittar frågande på den salongsberusade mittförsvararen. Tomkins harklar sig. "Jim Morrison sjöng The West is the Best. Vad rockpoeten menade var West Ham is the Best." Lennox och Jussi kan bara nicka instämmande åt det klarvakna och kulturella inlägget av James Tomkins.
Kl. 23.05 berättar Danny Dyer för Sir Geoff Hurst att Sunderland förlorat med 8-0 igen. Denna gång mot Southampton. Sir Geoff drar sig till minnes matchen från 1968, då han själv gjorde sitt dubbla hat-trick mot just Sunderland, och som slutade 8-0 till Hammers. "Tänk att Sunderland varit i en formsvacka i fyrtiosex år nu, får en att tänka tanken att Rokermen kanske skulle ägna sig åt någon annan sport istället, schack?" funderar Sir Geoff hörbart. "Nja. Men då måste man ha tålamod och vara ganska smart," sköt Dyer in eftertänksamt. "Du har rätt om fotboll är för krångligt, så inte skulle det funka med schack där uppe i norr. Kanske bättre om de lägger krutet på spökboll?" föreslår Sir Geoff. "Det kanske skulle funka."
Midnatt. "Tal! Tal!" vrålar Nolan. Big Sam reser sig upp. "Tack. Jag känner mig djupt hedrad.... Även om jag saknar ett och annat ansikte här ombord. Låt mig se nu. Fru Lynn...." Big Sam blir avbruten av Lady Boleyn. Hammers överbeskyddare höjer champagneglaset. "Here is for absent friends. FUCK THEM!" skålar skrålar Lady Boleyn och får hela vagnen att skratta högljutt. Under tiden samtalar Andy Carroll med "Keeezie" Akabusi: "Devil´s Bit. Scabious. Färgskalan på vildblomman går från grådaskigt lila till mörklila. Blomman har ett nästan runt huvud. Växer på extra gräsiga platser, gärna bland ogräset. Kan bli trettio centimeter hög. Står i blomning mellan juni och oktober," inflikar Carroll.
01.01 väcker Carl Jenkinson Roger Johnson som har råkat somna under fönstret. "Vilket party! Sådana här fester har jag aldrig varit med om tidigare," säger en uppspelt Carl Jenkinson. Roger "Doc" Johnson tittar på Jenkinson med dimmig blick. "Det är för att du tillhör boring Arsenal." Efter kommentaren vänder Johnson ryggen till och somnar om. Big Sam är uppe på det provisoriska lilla dansgolvet framför scenen och dansar "myrsloksritualdansen" med Keira Knightley. James Tomkins beställer in sin fyrtionionde energidrink. Sir Trevor Brooking pratar med John Cleese om den stundande seriefinalen borta mot Chelsea klockan 13.45 fredagen den 26:e december.
03.48 avslöjar Karren Brady för Jacqueline Gold och Lady Boleyn att hon ämnar få West Ham att lagom till flytten till Olympiastadion åter byta matchställ. Färgerna i de olympiska ringarna ska bli Hammers nya klubbfärger, upplyser den osjälviska affärskvinnan Brady blygsamt. Både Lady Boleyn och Jacqueline Gold gör tummarna ned. "Gubben, snart är du hemma," hälsar Nolan sin evige vapendragare och mentor. Big Sam som börjat bli aningen rund under fötterna blir uppmanad
av Noble att öppna sin present från spelartruppen. Alla som fortfarande är vakna skrattar gott åt den jättelika pyjamasen i Claret and Blue med tillhörande nattluva.
05.15 lämnar Big Sam sitt eget överraskningsparty - iförd pyjamas och nattluva - och sätter sig i en taxi. "Tack ska ni ha! Det gjorde ni bra! Nu ska jag hem och knyta mig i några få timmar innan familjen stormar in med den traditionella Allardyce-tårtan, natti natti," brummar Big Sam och vinkar åt alla festprissarna ombord på tåget. "Tänk om Lynn väntar därhemma med brödkaveln i högsta hugg," skrattar Nolan med spjuverlik blick. "Du din skojare! Hä hä, du är snart en gammal man själv," avslutar Big Sam det festliga firandet. Och taxin kör iväg med West Ham managern. Inifrån restaurang och barvagnen hörs bandet spela: >>>Lost your power over night somehow, better see it ain´t gonna be like it used to be.<<<
Leif Thomas
