The Song Remains The Same
Efter mötet mot Liverpool.
Vart är West Ham på väg, alla Hammers supportrar? Svar: Till toppen av toppen! Så vad var det som gick så fel mot Liverpool. Den första frågan: Är Winston Reid mer eller mindre klar för Liverpool? Även om James Collins skulle ha bytts ut i halvtid, det var plågsamt att se Collins kvar på planen i andra halvlek, Collins som i vanliga fall är lika rörlig som en felparkerad traktor formligen växte nu fast i Anfields gräsmatta. Vår manager Sam Allardyce agerade förvisso håglöst. Men det var Winston Reid som tog de kostbara felbesluten. Något Reid gjort under hela januari månad. Stöter högt i helt fel lägen. Väldigt olikt Reid.
Adrian skulle inte ha släppt in Sturridge bredsida, 0-2 och matchen dog. Svårt ändå att lasta Adrian, som sett till hela säsongen varit en av våra absolut bästa spelare. Joey O´Brien var en nödlösning. Men O´Brien kämpar alltid. Med tanke på att O´Brien besitter samma spelförståelse som Collins så var det bara för dessa båda att rikta in sig på att försvara. När inte Jenkinson fanns tillgänglig, så återstod Cresswell, som jag personligen tycker varit vår bäste spelare hittills under pågående säsong, men precis som mot Chelsea så hade Cresswell uppenbarligen fått order av Big Sam att inte gå över mittlinjen och därmed hade vi princip inget kantspel alls.
Med facit i hand kanske en sån som Jarvis skulle ha haft en plats i startelvan. Den gode Matt är en garanti för att det kommer inlägg på inlägg. Stewart Downing har gjort en bra säsong hittills, men när Downing inte är bra är han, för att tala klarspråk, skitdålig. Ingen mellannivå på nummer 11, tyvärr. Carroll och Valencia hade inte mycket kemi igår. Men vi skapade faktiskt många hörnor i första halvlek. Och med lite flyt kunde antingen "Andy the Giant" eller Enner gett oss ledningen i första halvlek. Många har undrat varför Morgan Amalfitano inte startar i matcherna. Personligen tycker jag att Amalfitano gjorde en botteninsats igår, och det mot ett motstånd han borde kunnat ta sig förbi betydligt oftare. Kanske passar fransosen bättre som pigg inhoppare?
Kanske, kanske både Downing och Carroll hade en konstig känsla av att möta sin gamla klubb och att det inte medförde något positivt alls. Tycker personligen att Carrolls armbågar var mera otur än avsiktliga, men kanske ett tecken på att "Andy the Giant" var aningen övertänd trots allt. Kapten Nolan hälsade på Henderson och domartrion innan matchen. Att spelet går långsammare med Nolan på planen är en sak, men det här är ju en spelare med jävlar anamma. Vill se att Nolan jobbar sig in i matcherna. Vi fick ett mittfält där tre av fyra inte fungerade alls. Även om Mark Noble inte haft hundraprocentig form på slutet, så är Nobes vårat maskinrum och hjärta, ingen spelare i rött hade fått stå och måtta passningar utan press med vår levande jordfräs på planen från start.
Det såg vid några tillfällen ut som att det var tre lag på planen. Liverpool, West Ham och Alex Song. The Song Remains The Same. Song var bäst på planen. Vilket lugn, vilken blick för spelet, vilken teknik. The Song Remains The Same - skulle också kunna stå för att West Ham fortfarande inte vunnit uppe i Liverpool sedan 1963. Därför kommer vi nu till mannen som kunde ha ändrat på det. Mannen som faktiskt har till uppgift och dessutom väldigt bra betalt för att ändra på det.
Mönstret i gårdagens match kändes obehagligt likt det vi fick se borta mot Chelsea. Cresswell med uppenbara order att stanna djupt och inte delta i anfallsspelet. Över lag finns en onödig känsla av mindervärdeskomplex från Allardyce sida när vi möter lag som Chelsea och Liverpool borta. Kanske Big Sam glömmer att det är Hammers han styr nu, inget Bolton. Personligen tycker jag att vi har ett så pass slagfärdigt lag att vi kan gå för vinst mot Liverpool borta. Och kolla bara vad Bradford hittade på mot Chelsea? Våga och vinn helt enkelt.
Vi föll visserligen mot Gunners, men vi var det bättre laget. Och vågar vi spela offensivt med Jenkinson (eller Jarvis) och Cresswell som följer med från sina kantpositioner och deltar i anfallsspelet så kommer vi att vinna många matcher till den här säsongen. Våga och vinn. Är Tomkins och Collins skadade mot Manchester United och Winston Reid går och drömmer om att dubbla sin lön i Liverpool, så låt unge Oxford debutera. Kommer ihåg då Manchester City släppte fram en ung Tommy Caton, eller varför inte då Harry Redknapp släppte fram en ung Rio Ferdinand i Hammers. Tror på fullt allvar att februari åter blir en kanonmånad för vårat fantastiska West Ham. Vi går obesegrade genom februari. I ligaspelet tar vi minst en poäng mot nämnda United, sedan vinner vi såklart mot Southampton, Spurs och Palace. FA-Cupmatchen mot West Bromwich kan bli lite tricky, men vi grejar omspel och vinner hemma.
Med avancemang i FA-Cupen ligger vägen till Wembley utstakad och öppen. Hoppet lever. Och poängen i ligan trillar drösvis in. Ett allvarsamt ord bör nämnas om övergångar. Att släppa en spelare till Arsenal, Tottenham eller Chelsea ska vara tabu. Vi ska heller inte sälja våra bästa spelare till Liverpool, Everton, Manchester City eller Manchester United. Hoppas att jag har fel gällande Winston Reid, han kanske är jättesugen på en fortsättning i Hammers, men visar det bara på ett lite annorlunda sätt, typ? Grejen är att som spelare borde det vara en självklarhet att lämnar man Hammers så är det för att karriären är på väg åt fel håll (Jackie Collison - true Claret & Blue legend - för alltid saknad) eller att spelaren väljer att testa lyckan i Spanien, Italien eller Tyskland. Aldrig går till en konkurrent till West Ham. Vart är West Ham på väg, alla Hammers supportrar? Svar: Till toppen av toppen! Tjoho! Till toppen av toppen! Och till Wembley, fattas bara annat.
Ödmjukast,
Leif Thomas
