West Ham - Crystal Palace3 - 0
West Ham UNITED - Crystal Palace 3-0
Det var ett pressat och skakat West Ham som tog emot Crystal Palace på lördagseftermiddagen efter en minst sagt turbulent vecka efter att ha blivit överkörda av Man City i FA-cupen och Bilic gått ut med att Payet vägrar träna och spela med laget. Men det var också ett enat, fokuserat och motiverat West Ham UNITED som visade att motivation och sammanhållning fortfarande är de två viktigaste ingredienserna i fotbollsvärlden.
Bilic har följt trenden som Antonio Conte implementerat i Premier league med att spela med tre mittbackarna och två wingbacks. För West Hams del har det dock inte inneburit någon större succé och den uppställningen skördade inga större frukter i första halvlek heller. På andra sidan planhalvan stod ett Crystal Palace med Sam Allardyce vid rodret och Big Sam verkade ha bestämt sig för att köra den beprövade, men hatade taktiken under West Ham tiden, ”respect the point”. Det blev en låst och händelsefattig första halvlek där inget av lagen skapade några större målchanser och kvalitén lyste med sin frånvaro. Det var dock tydligt att West Ham publiken hade bestämt sig för att lägga all oro och alla klagomål på arenan till sidan idag och sluta upp bakom sitt lag, men framförallt sluta upp bakom sin tränare Slaven Bilic. Sångerna om Super Slaven ekade direkt vid avspark och det är tydligt att Payet (och delvis ägarna/styrelsen) är boven och Bilic hjälten i hela den här soppan.
Till andra halvlek bytte Bilic taktik och formation, West Ham gick över på ett mer traditionellt 4-4-2 med Byram som högerback, Reid-Collins som mittbackar och Cresswell som vänsterback. Antonio gjorde Carrol sällskap på topp medan Lanzini och Feghouli stod för kreativitet på mittfältet och Noble-Obiang tog hand om det centrala spelet. Om det är någon spelare som kännetecknar lagmoral och kämpaglöd och visar på exakt hur långt man kan gå med de egenskaperna så är det Michail Antonio. Antonio låg enligt rapporter nedbäddad med influensa dagen före match, men reste sig upp ur sängen, svarade, precis som vanligt, för en stenhård arbetsinsats och krönte insatsen med tre assisten. Antonio må sakna vissa spetsegenskaper i det tekniska spelet, men med fysik, vilja och glädje har han varit Hammers absolut viktigaste spelare i det offensiva spelet den här säsongen. Jag skrev i införrapporten att det är nu upp till Manuel Lanzini att göra mittfältet till hans. Lanzini har kvalitén, jobbar hårt och kan göra poäng vilket var precis vad han visade idag. En ”hockeyassist” och en genomlöpning och iskallt avslut i friläge. Lanzinis problem har varit att han varit lite ojämn, men med vetskapen om att det numera är han som ska vara spindeln i nätet och förstavalet kan självförtroendet förhoppningsvis öka och med det jämnheten. Det är lätt att glömma honom en dag som denna, då ett flertal andra spelare stack ut, men Pedro Obiang är värd att nämnas lite extra. Obiang som varit in och ut ur startelvan enda sedan han kom till West Ham har senaste månaden verkligen blommat ut och tagit kliv för kliv. Nu har han cementerat sin plats som en av de centralamittfältarna och gör det väldigt bra, där känns det dessutom som att det finns ytterligare en växel.
Det var inte bara ett enat och kämpande West Ham i den andra halvleken, det var också ett West Ham som visade upp att det finns mängder av kvalitéer i det här laget utan Dimitri Payet. Antonio, Lanzini, och Feghouli visade alla prov på enastående individuella prestationer. Kronan på verket på en perfekt lördagseftermiddag på London Stadium var såklart kandidaten till årets mål. Andy Carroll, av alla människor, dundrade in en cykelspark i nättaket på ett inlägg från Antonio. Det målet går att ses om och om igen. Dean Ashton hyllade målet på Twitter och jämförelserna med just Deanos berömda cykelspark på Old Trafford för ett antal år sedan är ofrånkomliga.
Det blir lätt att glömma allt problem som finns både på och utanför planen en dag som denna. Den perfekta medicinen är trots allt att vinna ett Londonderby med 3-0 på hemmaplan med en riktigt stark laginsats och två drömmål varav Carrolls definitivt kommer vinna ”Goal of the year” av West Hams mål den här säsongen, kanske till och med för hela ligan. Och jag tycker faktiskt att det är precis det vi ska göra den här helgen också. Ibland får man lägga allt annat och sidan och bara njuta av tre poäng, tre mål och säkrare mark i tabellen. Resten kan vi ta en annan dag.
