What Did The Fox Say? | Vad låg bakom vändningen?
Många pratar om att Leicester spektakulära vändning är en av de bästa någonsin i Premier League. Vad ligger bakom säsongens vändning? Den här artikeln är ett försök att försöka analysera några bakomliggande anledningar.
Med sju segrar och 22 poäng i de sista nio matcherna på säsongen tog sig the Foxes från en hopplös tjugonde plats i tabellen upp till en fjortonde plats med mersmak inför den kommande säsongen. Vad kan tänkas ligga bakom denna smått osannolika vändning som kom att kallas för ”the Great Escape” av flertalet journalister? Här nedan listar jag några tänkbara anledningar som kan ha blivit avgörande.
Lagmoralen
Något som Leicesters tydligt visat under hela säsongen är en stark lagmoral som varit en viktig anledning till att vändningen skedde. Detta baseras delvis på så kallade ”tunnel cams” som publiceras på Leicesters playfunktion på den officiella hemsidan. Dessa videoklipp visar höjdpunkterna av det som händer i spelartunneln under hemmamatcher – från dess att spelarna anländer, gör sig redo för att tåga ut till dess att matchen är färdigspelad. Se en kortversion på Youtube här.
Det jag sett är att spelarna nästan alltid verkar vara på gott humör; ryggdunkar, de skämtar med varandra och så vidare. Det verkar också som att relationen mellan spelarna, Pearson och tränarteamet är bra. Man kan inte dra slutsatser från klippen då vi exempelvis inte vet om hur stämningen är i omklädningsrummet, men de ger rimligen en indikation på hur läget är i laget.
Även genom att kolla på hur spelarna agerar på planen tycker jag att lagmoralen varit hög säsongen igenom. Ett exempel på då det inte är så stark lagmoral är då Leicester tog emot Newcastle, då var det uppenbart att moralen var låg hos deras spelare, titta bara på repriser från matchen (å andra sidan är ”läget” överlag sämre i Newcastle…).
Starkt stöd från fansen
Ja, även sådana indirekta faktorer tror jag har en stor påverkan på spelarna. Leicesters fans har varit starkt säsongen igenom, vilket man exempelvis kan se på publiksiffrorna från hemmamatcherna då Leicester hade en spridning på exakt 900 åskådare mellan högsta och lägsta siffra; minsta är 31 121 (Swansea) och högsta är 32 021 (Chelsea). Dessutom skall sägas att det är en bit att åka mellan Leicester och Swansea, vilket då drar ner antalet bortasupportrar tror jag. I varje fall är stödet på King Power Stadium väldigt bra, vilket exempelvis hörs på ljudnivån då jag följer matchen genom BBC Radio Leicester. Detta är nog sporrande för spelarna.
Bra stämning på King Power Stadium (arkivbild).
Ny formation och ny taktik
En annan faktor som jag lagt märke till är att Pearson har blivit villigare att göra taktiska förändringar, även mitt under en match. Tidigare var Pearson väldigt seg med att tänka om då laget var i formsvackor, som att byta spelare eller formation, exempelvis under matcher. Förmågan att ”löpande” ställa om tror jag är viktigt i Premier League.
Dessutom verkar en helt ny formation passa klubben ganska bra, nämligen 3-4-1-2. I formationen ger tre mittbackar bra stabilitet. De stödjs av två yttermittfältare som är bra på att jobba hem och innermittfältare som spelfördelararen Esteban Cambiasso. Dessutom får de två anfallarna stöd av en kreativ centraloffensiv mittfältare.
Spelare hittar formen
Ytterligare en anledning till att klubben hittat formen är att flera spelare som presterat sämre under formsvackan hittade formen. Jag tror framförallt att detta har att göra med Pearsons nya sätt att tänka taktiskt, men kanske också den nya formationen som verkar passa dem bättre.
I mittförsvaret var Robert Huths fina form en mycket viktig anledning till att försvaret stabiliserades. På mittfältet fann Marc Albrighton formen ute på kanten. Hans inlägg och frisparkar skapade många fler mål än tidigare. Riyad Mahrez utvecklades ett snäpp då han spelade som tia bakom Jamie Vardy och Leo Ulloa, som i sin tur kompletterade varandra väl i anfallet. I mål visade Kasper Schmeichel varför han är så bra i mål med många fina räddningar.
De nyfunna formen hos Robert Huth och Marc Albrighton (bägge i blått) var viktig i vändningen.
Nigel Pearson
Jag tror att en stor anledning till varför klubben höll sig kvar är att man valde att behålla Nigel Pearson, trots alla rykten om att han fått sparken. Kanske något beundransvärt med tanke på de incidenter som skedde under säsongen: Först svor han åt en supporter hemma mot Liverpool. Därefter ”brottade” han ner Crystal Palaces McArthur och dumförklarade sedan en journalist genom att svära åt honom. Slutligen kom den smått berömda strutsincidenten och för att inte nämna tabelläget.
Jag tror att alla rykten om att Pearson fått sparken påverkade honom rätt rejält. Detta var säkert ett möte mellan klubbledningen och Pearson där en del delade meningar uppkom om Pearsons vara eller icke-vara i klubben. Men även spelarna som jag tror gillar honom som tränare och påverkades även de av ryktena av att Pearson fått sparken. Det blev som en slags uppvaknande för klubben är tabelläget var dåligt och det var dags att börja vinna för att hålla sig kvar. Beslutet verkar nu på efterhand vara klokt, även om mötet var i februari och vändningen inleddes i april.
Något på mötet mellan klubbledningen och Pearson satte sakta igång ett förändringsarbete.
Gällande hans stundtals bisarra uttalanden och aktioner så kan man nog diskutera fram och tillbaka, men åtminstone hans strutsuttalande så snackas det om att det användes mera som en avledningsmanöver för att täcka för deras dåliga form. Men vem vet, egentligen.
