Portimonense - Gil Vicente
0 - 0

White Hart Lane sjöng Spurs fram till första straffsegern sedan 1994

Efter 90 minuter stod det 1-1 och efter 120 stod det 2-2. Det krävdes alltså straffar för att skilja Spurs och Hull åt under lagens andra möte inom loppet av fyra dagar. När röken skingrat sig stod för dagen skakiga Brad Friedel som vinnare och hjälte efter att ha räddat Elmohamadys straff och fört Spurs till kvartsfinal i Ligacupen.

Att Hull inte skulle låta sig tämjas lätt var ingen nyhet för Spurs då hemmalaget kom undan med blotta förskräckelsen när de två klubbarnas ”A-lag” gjorde upp i söndags, men när Gylfi Sigurdsson med en helt magisk aktion gav Spurs ledningen från distans med dryga kvarten spelad så var det få som förutspådde att det skulle krävas straffläggning för att skilja lagen åt. Hull kom dock ut och tog tag i saker och ting efter halvtid och Curties Davies, mycket bra idag igen, lyckades valla in kvitteringen via Brad Friedel efter 53 minuters spel. Efter kvitteringen jämnade spelet ut sig och Hull var minst, om inte mer, lika förtjänta som Spurs av ett eventuellt segermål. 1-1 var med andra ord ett rättvist slutresultat. Ligacupen tillåter ju som bekant inte oavgjorda matcher utan förlängning togs till för att skilja lagen åt. I förlängningen knoppade McShane in 1-2 på hörna i den 99:onde minuten och Hull höll sedan ledningen över halvtiden i extratiden. Direkt i den andra förlängningskvarten var Hull ytterst nära 1-3, men Gedos skott gick över. Missen visade sig kostsam för tigrarna då Spurs kvitterade relativt omgående efter detta genom Harry Kane. Det svänger fort i fotboll, minst sagt. Inget av lagen hade ett segermål i sig och det krävdes som bekant straffar för att skilja lagen åt. I straffläggningen drog Spurs det längsta strået i en väldig kall straffläggning där endast tre (Lamela, Elmohamady och McLean) missade av sexton spelare.

Kostsam seger för Spurs
Inte nog med att det krävdes 120 minuter och en nervdallrande straffläggning för Spurs att slå Hull, det kostade också laget en tribut i form av två skador. Viktiga truppspelarna Nacer Chadli och Kyle Naughton klev av White Hart Lanes gräsmatta skadade, den förstnämnde efter endast nio minuter speltid. Trist för belgaren som haft svårt att hitta sin roll i laget. Någon som gjorde comeback efter skada var Younés Kaboul, och fransmannen visade med eftertryck att han står pall för Premier League. Vi minns speciellt en direkt målräddande glidtackling i första halvlek när Kaboul hann svepa undan bollen framför fötterna på en Hull-spelare som bara hade att raka in en retur från Brad Friedel. I övrigt fick Erik Lamela 120 minuter, något som var viktigt för argentinaren som haft väldigt svårt att leva upp till de stora kraven hans prislapp medfört. Positivt var att Lamela successivt växte in i matchen och i andra halvlek och framåt var en av de mest företagsamma spelarna på planen

Dessvärre hade Lamela, likt hela Spurs, förtvivlat svårt att få det att klicka i sista tredjedelen och både målen (främst det första) var resultat av individuella prestationer snarare än klapp-klapp-fotboll. Spurs bars framåt i först halvlek av en fantastisk hemmapublik och såg inledningsvis ut att kunna springa iväg med matchen, men Hulls kompakta försvarsspel och påtvingade formationsbyte när Alex Bruce (ja, Steve Bruces son) utgick skadad lyckades skaka om Spurs. Efter bytet så hade Tottenham betydligt svårare att få fart på bollen, något som är synonymt med vår säsong än så länge, samtidigt som Hull kom igång ordentligt.

Tottenham kan inte knyta ihop säcken
Spurs lyckades inte heller idag komma upp i den nivå som förväntas av klubben nuförtiden men var som vanligt säkra med bollen och det klart spelförande laget. Det som oroar är att laget har så förtvivlat svårt att skapa klara målchanser. Det tas mycket felbeslut och det är direkt uppenbart att offensiven inte sker per automatik utan att varje bollförare måste kolla upp för att se vart han har sin medspelare. När då motståndaren sjunker ihop med laget och gör straffområdet till en borg så blir detta extra tydligt och den extra sekunden Spurs tar på sig vid varje beslut finns helt enkelt inte i dagens fotboll. Med 66% bollinnehav och 24 avslut så ska det inte behöva straffar för att straffa motståndet, men just nu är verkligheten så för Tottenham och det oroar.

Dock bör man ha i minne att Spurs fram till 1-1 var i total kontroll, presspelet satt och känslan var hela tiden att Tottenham hotade. Efter kvitteringen förändrades allt detta då Hull växte in i matchen. Men slutet gott, allting gott (eller?) och Spurs går in till söndagens möte med Everton med ännu en skön seger i ryggen. Även om Mousa Dembélé, Jan Vertonghen, Kyle Walker och Paulinhos ben kanske är lite möra och huvudena tunga.

Mål:
Sigurdsson (’15), 1-1 Friedel (OG) (’52), 1-2 McShane (’98), 2-2 Kane (’107)

Startelvan:
Friedel
Walker Kaboul Vertonghen Naughton (Chiriches 68)
Paulinho Dembélé
Lamela Eriksen (Chadli 68*) Sigurdsson*
Defoe

*Harry Kane ersatte en skadad Chadli efter 77 minuter.

Bäst i Spurs:
+++ Gylfi Sigurdsson
++ Younés Kaboul
+ Paulinho