Wigan - Arsenal (1-1) (3-5 efter straffläggning)
Det finns matcher där spelare har allt att vinna. Inför kvällens möte med fjolårssegraren Wigan hade Arsenal allt att förlora.
Det har hunnit gå några år sedan Patrick Vieira slog in den avgörande straffsparken mot Manchester United, våren 2005. Medans Chelsea har samma grundstomme som då, har Arsenals ryggrad bytts flera gånger. Den titeltorka som i sig självt ökat tyngden och förväntningarna på spelarnas axlar, skulle ju tagit slut för tre år sedan. Istället blev det en Jack Wilshere som grät öppet efter matchen och en exodus bland nyckelspelarna. Det skulle tagit slut den gången. Istället gjorde några felsteg på fotbollsplanen att Arsenal som klubb tog steg bakåt, snarare än frammåt. Men nu har laget återigen chansen att till slut vända blad - Arsenal kommer att spela Final i FA-cupen på Wembley den 17:e maj.
Laguppställningar
Arsenal
Fabianski - Sagna, Mertesacker, Vermaelen, Monreal - Ramsey, Arteta - Oxlade-Chamberlain, Cazorla, Podolski - Sanogo
Avbytare
Szczesny, Jenkinson, Gibbs, Källström, Eisfeld, Akpom, Giroud
Wigan Atheltic
Carson - Perch, Boyce, Ramis, Crainey - McArthur, Gomez - McManaman, McEachran, Beausejour - Fortune
Avbytare
Al Habsi, Barnett, Caldwell, Espinoza, Maloney, Collison, Powell
Första halvlek
Arsenal försökte ta initiativet tidigt, med det syntes på spelarna att självförtroendet hade fått sig en ordentlig smäll efter den senaste tidens frekventa motgångar. Ramsey var tillbaka från start för första gången sedan annadag jul och Flamini fick avnjuta matchen på annat håll efter att ha dragit på sig för många gula kort i ligaspelet.
Arsenal visade tidigt i matchen att de försökte spela mer direkt. Men det syntes också att laget inte ville blotta sig för mycket. Respekten för Wigan ökade ge längre matchen halvleken led och utan att ta några risker så hade Arsenal svårt att skapa chanser. Om det var något lag i första halvlek som gjorde det så var det dock Arsenal. Sanogo hade flera lägen, men med väldigt få matcher under bältet och en outvecklad grundtekning så kunde Sanogo inte förvalta de lägen som uppstod. Först var det ett inlägg från Chamberlain, som Sanogo nickade rakt på Carson och senare var det ett friläge där han missade första touchen och inte fick den tid med bollen som han behövde för att kunna behärska sitt avslut.
Sagna fick en fin chans efter att Vermaelen nickat ner Cazorlas hörna. Sagna träffade bollen med vänstern vid bortre stolpen men lyckadess ej styra bollen mot mål. Wigan hade ytterst lite i chansväg, men var tydligt med i matchen och inte på något sätt underlägsna. Störst oro skapade McManaman som flera gånger utmanade Vermaelen och kunde ta sig förbi denne med lätthet.
Andra halvlek
När matchen återupptogs stod det alltså fortfarande 0-0. Arsenal spelarna kändes tyngda av omständigheterna. Allt att förlora, ingen titel på 9 år, dålig form och osäkerhet kring sin egen förmåga.
Istället för ett förlösande ledningsmål så är olyckan framme i den 59:e matchminuten. McManaman löpte in med bollen vid fötterna och Mertesacker försökte glidtackla undan bollen, men misslyckades med sin aktion. Istället träffade han ben och fötter och McManaman föll. Michael Oliver tvekade några sekunder, men kunde inte se något annat beslut än att tilldömma Wigan en straffspark. Oliver ville förmodligen inte kliva in i handlingens centrum, men det var en så tydlig regelöverträdelse att det bara fanns ett beslut att fatta.
Det tog tre minuter innan Jordi Gomez kunde slå den efterföljande straffsparken. När det väl skedde var det dock inga tveksamheter. 1-0 till Wigan. Anledningen till spelavbrottet var att Monreal skadade sig i samband med upprinnelsen till målet, när Monreal förlorade en duel med McManaman. Kieran Gibbs fick ta Monreals plats till vänster i försvaret.
Wigan valde snabbt efter målet att genomföra två byten för att göra laget mer kompakt. Först fick Chelsea-lånet (!) McEachran ge plats åt West Ham-lånet Jack Collison (!!) och bara ett par minuter efter lämnade Wigans bäste spelare för dagen, McManaman, för att ge plats åt Manchester United-lånet (!!!) Nick Powell.
Wenger reagerade också och tog ut Lukas Podolski och övergå till spel med två centrala anfallare när Giroud ersatte tysken. Detta blev matchavgörande. Arsenal kunde börja slå längre bollar och började ta tillbaka initiativet över matchen. Det tog ett tag, men när spelarna vant sig vid den betydligt simplare matchplanen så började det ge effekt.
Det såg dock länge ut som att det här var en sådan där dag då allt skulle gå emot Arsenal. När Kieran Gibbs nick rensades undan halvmetern innan den skulle korsat mållinjen av Stephen Crainey så var det många, spelare som fans, som slet sitt hår i frustration.
Till blev det, passande nog, mannen som förorsakat Wigans mål som fick axla hjäterollen. Efter att bollen dimpit ner utanför straffområdet så gick Chamberlain på skott. Bollen studsade i marken och Per Mertesacker kunde styra in bollen i mål med huvudet från nära håll. 1-1 och eufori bland spelarna.
Giroud hade sedan även ett läge när denna flytade bollen åt vänster och sköt, men Carson kom ner fort och släppte ingen retur. I detta skede påmind matchen mycket om den där hemska cupfinalen mot Birmingham för tre år sedan. Men istället för att släppa in ett förödande mål på grund av slarv i slutminuterna så bibehöll laget koncentration och förde matchen till övertid. 15+15 minuter nervositet hägrade.
Övertid
Om matchens inledande 90 minuter symboliseradess av krampande spel, så får övertiden symboliseras av krampande vader. Det var två mycket trötta lag som tvingades spela 30 minuter extra, för att tvinga fram ett avgörande denna kväll. Det var trötta anfall och mittfältare som inte orkade jobba hem. Men trots detta så var det Arsenal som hade de stora chanserna att avgöra.
Sanogo, som klev in i händelsernas centrum på allvar när Arsenal började spela rakare hade flera chanser. Bland annat ett inspel från Ramsey som sånär styrdes i mål. Fransmannen hade även ett skott räddat till hörna av Carson och försökte sig på ett svårt avslut på den efterföljande hörnan. Sanogos vänsterskott gick dock högt över.
Den stora chansen fick till slut Chamberlain. Engelsmannen tog emot bollen och avlåssade en stenhård projektil som flög utom räckhåll för Carson, men ribban hindrade Alex från att få jubla. En slutkörd Ramsey fick till slut ge plats åt Kim Källström, när Wenger förberede sig för den straffläggning som kändes oundviklig. Och så blev det.
Straffar
Då 90+30 minuter ej kunde skilja lagen åt fick straffar fälla avgörandet. Båda lagen valde att skicka fram sina mest rutinerade spelare först. I Wigans fall blev detta Gary Caldwell och skotten, som efter att Ramis utgått gjorde sin första tävlingmatch för säsongen, slog en svag straff som Fabianski kunde rädda. Sedan var det dags för Mikel Arteta som hade chansen att ge Arsenal övertaget. Arteta slog en otroligt välplacerad straff i mål. När Fabianski sedan räddade inbytte Jack Collisons straff så kunde Kim Källström ge Arsenal ett tvåmålsöverläge, vilket han också gjorde. Beausejour och Giroud följde upp med att sätta varsin straff och trots att McArthur satte Wigans fjärde straff så skickade Cazorla Arsenal till final efter sammanlagt 2-4 i straffläggningen (3-5 totalt).
Spelarbetyg (1 = Usel, 2 = Underkänd, 3 = Godkänd, 4 = Bra, 5 = Mycket bra, 6 = Världsklass):
Fabianski: 4 - Det är visserligen två ganska mediokra straffsparkar som Wigan inleder straffläggningen med, men hatten av ändå för Fabianski som höll sig kall.
Sagna: 4 - Stängde ner sin kant. Birdog offensivt, även om han fortfarande gör lite väl offensiva utflykter innan vi ej hunnit etablera bollen i anfallsfasen.
Mertesacker: 4 - Slarvade till det och sänker sitt betyg på grund av den orsakade straffen. Målet kompenserar dock med råge.
Vermaelen: 3 - Hade stora problem med McManaman,men mycket av det kan tillskrivas dåligt sammarbete med vänsterbacken Monreal. Skadorna det senaste året verkar ha berövat Vermaelen på all form av snabbhet.
Monreal: 3 - Kan likt Sagna hamna för högt upp ibland. Utgick i samband med Wigans 1-0 mål.
Arteta: 3 - Mikel blir tryggare i sin roll när han spelar tillsammans med Ramsey. Rollfördelning blir glasklar och Arteta gör det han ska.
Ramsey: 3 - Det känns viktigt att Ramsey fick spela över 90 minuter. En Ramsey i slagläge kan bli den katalysator som laget behöver inför slutspurten av säsongen.
Oxlade-Chamberlain: 4 - Vågar hela tiden utmana och hotar med flera dimensioner av sitt spel. Genom distansskott, djupledsspel och utmanande dribblingar blir Alex väldigt svårläst för motståndarna. Nära att bli hjälte med sitt mäktiga distansskott på övertid.
Cazorla: 3 - Har problem, men är ändå vårdad i sitt passningsspel. Cazorla blir begränsad när Arsenal inte vågar ta risker. Santi håller sig dock kall och är en av straffhjältarna och den som slutligen skjuter oss till final.
Podolski: 2 - Till skillnad från sin motsvarighet på högerkanten så känns tysken dimensionslös. Lukas har ett bra skott och är farlig i boxen. Men i speluppbyggnadsfasen känns han begränsad till att stå och vänta på bollen för att sedan aldrig göra någonting oväntat. Poldi är fortarande en skicklig poängspelare, men bidrar på tok för litet till spelet.
Sanogo: 3 - Missarna gör att han egentligen förtjänar ett underbetyg, men Sanogo känns ändå instrumental när vi började spela bollen längre. När spelet blev rakare kunde Yaya visa vilket fysikst monster han har potential att bli. Bidrog till stor del till att vi kunde skapa den press som till slut ledde till kvitteringsmålet. Sett över hela matchen borde han gjort ett par mål, men han kommer till avslutslägen och det är lovande. Framtida Ramsey-effekt?
Avbytare:
Gibbs: 3 - Säkrar upp vänsterkanten mitt sitt riskfria försvarsspel.
Giroud: 4 - Kommer in och ändrar matchbilden. Såg plötsligt ut som en stark targetspelare igen. Ett mycket bra inhopp som kröntes med en förvaltad straff i straffläggningen.
Källström: 3 - Spelade egentligen för kort tid för att få ett betyg, men han satte sin straff och det är skäl nog att ändå ge ett klart godkänt betyg.
Matchens lirare
Oxlade-Chamberlain
Matchens frågetecken
Om Cazorla är tvåfotad, är Sanogo då nollfotad?
Matchens utropstecken
Skriket efter Mertesackers kvittering.
Domaren
En domarinsats värdig en FA-cupsemifinal. Jämn, tydlig och inga misstag. Visade tydligt att han ej ville stå i centrum utan låta spelarna på planen få avgöra. Kunde dock ej blunda för Mertesackers kapning och fattade där ett korrekt beslut, som kunde blivit helt matchavgörande.
Matchfakta
Lag: Wigan Athletic - Arsenal
Skott: 8-17
Skott på mål: 2-8
Hörnor: 2-8
Offsides: 1-6
Varningar Arsenal: -
Varningar Wigan Athletic: McArthur, Beausejour, Gomez, Collison
