Tankar inför Glasgow-äventyret
Martin Karlsson delger här sina tankar inför sin vistelse i Glasgow.
Så var det ÄNTLIGEN snart dags att påbörja sin resa/äventyr som kommer att sträcka sig lite drygt 3månader framåt.
Det är med blandad förtjusning som man sitter här och räknar ner inför avresedatumet (13/10). Dels är det möjligheten att få se en ny miljö i och med vårdpraktiken jag ska förrätta ”over there”, på sjukhus/ambulans. Sen är det ju givetvis också den sedvanliga problematiken om vad man ska packa ner i resväskan (med tanke på restriktionerna om hur mycket en resväska får väga). Nu är ju detta gudskelov inga världsliga ting, så man borde nog lösa detta efterhand det är min absoluta övertygelse. Något som däremot är självklart så ska andelen av attributen som packas ner i resväskan ha någon form av en fyrklöver, eller skall klädesplaggen ha nyanserna grönt/vitt invävt förslagsvis med ”hoops-mönstret”. Nu är ju tanken inte den att jag ska sitta här och plita ner en redogörelse (kom på mig själv) av vad min resväska ska innehålla, utan snarare vad som rör sig i ledningscentralen ni vet det som man har innanför pannbenet.
För att knyta ihop detta d.v.s. mina tankar, och den resan som avgår tidigt Torsdag morgon, så skulle man kunna låna ett uttryck från en programledare som brukar säga OSÖKT (och utan vidare jämförelser oss emellan) föra in mig på det jag frossat i de sista dagarna, nämligen grönvita drömmar och resa här personifierad av boken OVER AND OVER ”the story of Seville”. Jag vet att jämförelsen som jag ger mig på förmodligen uppfattas som en aning långsökt d.v.s. Att min situation kontra vallfärden till Sevilla, som uppskattningsvis 80-100 000 Celtic-supportrar gjorde den sista tredjedelen av Maj 2003. Men den gemensamma nämnaren är otvivelaktigt THE BIG ADVENTURE om än i en subjektiv vinkling. Jag förbannar mig själv än idag när man läser boken, att man inte ”bara åkte” såhär i efterhand. Det känns som om det enda rätta man borde ha gjort! Nåväl ingen mening och andra sidan att gråta över spilld mjölk som det svenska ordstävet så småfyndigt lyder.
Nu ska jag i alla fall förverkliga mitt ”stora äventyr”, och även om det förmodligen inte är varken 37grader varmt/solsken eller en magisk Europacupfinal, så är det säkerligen många av de komponenter som man då fann i Sevilla, som man också kommer att finna i Glasgow. Alltifrån ett mäktigt antal sombreros som kommer att bäras till The Old Firm, till samhörigheten. Den fundamentala och viktigaste gemensamma nämnaren enligt mitt synsätt är ändå otvivelaktigt den stora Celtic-familjen. Denna familj som man kan finna på det mest suspekta ställen världen över där man minst anar det, men som man finner och som är VÄLDIGT påtaglig kring Gallowgate och Parkhead det är då säkert.
Har som sagt återigen läst boken OVER AND OVER som ni säkert förstår och det är inte utan att man slås av de mest fantastiska öden och äventyr som skribenterna låter en ta del av, på ett väldigt målande/beskrivande sätt. Hursomhelst, inför min ”väntan/resfeber” som nu infunnit så är det inte utan att man nästan börjat räkna minuter, åtminstone timmar det är då säkert. Man vill liksom kasta sig in i äventyret med en gång.
Med detta i minnet så kan jag inte låta bli att fundera kring några väl valda ord från just ovannämnda bok, och en av alla supportrar vid namn Jim Kerr numera boende på Sicilien, som sittande otålig på en terminal i Barcelona beskriver sin frustration/rastlöshet av att inte komma iväg. Han har just fått veta att resan är ytterligare 5tim försenad och börjar visa sin frustration genom av att vanka fram och tillbaka i resecentrumet där han befinner sig tillsammans med sina italienska ”Hoops-bröder”. Då reagerar en äldre man som sitter någon sittplats längre bort på det idoga vankandet och säger till den frustrerade supportern några väl valda ord av visdom, för att dämpa Jims frustration och som säkert summerar av vad Celtic betyder för folket världen över. Den gamle mannens visdomsord lyder enligt följande:
”LOOK JUST READ A BOOK, I’VE WAITED MORE THAN 30YEARS FOR THIS EXPERIENCE AND YOU CAN’T WAIT ANOTHER 5 HOURS??? GIVE US PEACE”…
Antar att jag likt Jim ovan också får ställa in mig i ledet och hantera min rastlöshet angående min längtan av att komma till ”the promised land”. Men visst mini-h**s hemma på ett FULLSATT PARKHEAD där jag kommer att bevittna matchen från the JOCK STEIN STAND, jag måste erkänna det vattnas i munnen bara jag leker med tanken. Spetsar man sedan detta med LIVE spelning av Charlie and The Bhoys på Brazen Head inför matchen, ja som ni förstår så blir det lätt man skenar iväg.
Nåväl kameran är nerpackad och övriga tekniska pinaler skall packas ned, både laptop och externminne, webcam, ja hela kittet ska med så att man inte missar någonting, varken studier eller ”bevakning” av vad som händer over there. Nu var även matchbiljetter till Motherwell hemma den 26/10 klara (där tog jag precis kål på myten om att män inte kan göra två saker samtidigt, jag menar jag skriver krönika samtidigt som jag fixade tickets *flinar*).
Jag måste tipsa Er som inte redan är medlemmar med fördelarna med att vara medlem i CELTIC WORLD HUDDLE CLUB! Detta rekommenderas det varmaste då det är den optimala vägen att gå, för att på så sätt tillskansa sig biljetter i god tid till matcherna, både bortamatcher samt givetvis för kamperna hemma på PARADISE.
Slutligen för denna gång, Nästa gång vi hörs så kommer jag att plita ned intrycken både i pränt och via bild, hoppas jag! Om nu tekniken är med mig från THE TOP OF THE TABLE CLASH against mini-h**s….GOD BLESS AND Y.N.W.A…
MARTIN one of the MILLIONS wearing the HOOPS…
