Fotboll och politik
Just nu är det fullkomligt kaos i Paris förorter nattetid. Bilar brinner, affärslokaler vandaliseras och polisen slåss med invånarna. Det franska samhället är chockat och mitt i allt detta ska helgens ligaomgång spelas.
Det brinner i Paris förorter. Under den senaste veckans nätter har stora grupper, mestadels unga marginaliserade söner till första generationens invandrare, gått ut och satt eld på sina egna förorter. I många år har det varit känt att polisen inte vågat åka ut dit, kriminella gäng har styrt och ställt utan att störa det fina, fashionabla Paris i övrigt. Men nu är det något annat som sker. ”Det är en revolution som börjat” säger en trettonåring till DN i en snabb kartläggning över vad som kan vara början på slutet över de franska slagorden Frihet, Jämlikhet och Broderskap. Eller ska vi kalla det början på att man fyller de orden med ett innehåll?
Kopplingen till fotboll
Varför ska vi koppla detta till fotboll? Varför ska politik och fotboll fogas samman över huvud taget? Jo, därför att det inte går att undvika. De senaste månaderna har klimatet på fotbollsläktarna blivit allt mer spänt och franska regeringen har vid upprepade tillfällen uttalat sitt missnöje över hur illa olika lags supportrar beter sig. Inrikesminister Sarkozy för ett eget korståg mot fotbollshuliganerna som en del i kampen mot revolterna i förorterna. Han har benämnt upprorsmakarna slödder – vem i förorten tror du får förtroende för en politiker med sådan syn på människor?
De klubbar vars supportrar fått mest kritik är OGC Nice och Paris SG. Är det en slump att just dessa är bråkigast? Om vi tittar på det utifrån vad som sker i Paris förorter just nu, så är det inte det. Det finns inga franska storstäder med en sån tydlig segregation mellan fattiga och rika, som i dessa städer. De rika bor inne i städerna, de fattiga i gigantiska förorter. Behöver det tilläggas att Front National har sina största framgångar i dessa områden där problemen blir så uppenbara? Och med problem åsyftas naturligtvis inte invandrare, islam eller något liknande. Nej, med problem så menas den gigantiska arbetslösheten, förtvivlan över det utanförskap som ”broderskapslandet” bjuder på och fullkomliga bristen på ungdomssatsningar i dessa områden.
Elitsatsningarnas land
Ska du som ung i dessa ghetton klara dig så ska du helst vara kille med en enorm bolltalang. Då kan du hamna i någon fotbollsskola och fostras till att bli professionell fotbollsspelare, annars kan du räkna med att bli isolerad i betongdjungeln. I franska landslaget har matcher spelats då alla spelare i startelvan, med undantag för Fabien Barthez, haft föräldrar med icke fransk härkomst. Frankrike har satsat på att fostra ett fåtal elitspelare, inte på det breda kollektivet. Det kanske symboliserar det franska samhället? Det kanske också symboliserar den fotbollskultur vi går mot? Det handlar om att få fram spetsen, inte en bred folkrörelse – för att ta in lite svenska termer. Men fotbollen dras ju mer mot detta över hela världen. Det ligger förmodligen, utan att vara alldeles för djärv, ekonomiska faktorer bakom det hela.
Fall eller landning?
Ett av den franska polisens fackförbund har bett regeringen om att utlysa utegångsförbud i de franska förorterna. Om en regering tvingade dig att vara hemma, kanske från en fotbollsmatch – skulle du då fortfarande säga att fotboll och politik inte hör ihop? I den fantastiska filmen Medan vi faller (på franska La Haine – dvs. Hatet) så beskriver förortsungdomar hur deras liv är en nedåtgående spiral. Men, påpekas i filmen genom en längre bakomliggande historia, det är inte fallet som är det viktiga utan hur man landar. Är vi nära landningen?
Arvid Hedeborg
Niceredaktionen
