DEN MAGISKA HELGEN 18/11-19/11-05
Här kommer ännu en läsvärd krönika av vår man i Glasgow
Var ska man då börja? Var enligt mitt sätt och se det den perfekta helgen. Inte nog med att man avnjöt en UNDERBAR kväll på No’7 Lounge Restaurant på CELTIC PARK på fredag kvällen för att fira sin förlovning, man hade också en härligt stark positiv magkänsla inför Celtics möjligheter rörande det nästkommande Old Firm dagen därpå. Nåväl det som intresserar Er läsare är självfallet hur Lördagen såg ut och förlöpte förmodar jag *ler* därför nog ”tjötat” om mitt privatliv.
Som jag tidigare nämnt ett nästan oräkneligt antal gånger innan både i mina s.k. ”krönikor” men även i gästboken, så ÄR otvivelaktigt ett Old Firm om det finns möjlighet något som MÅSTE upplevas. Nu är ju det som det är och jag kommer att försöka att så innehållsrikt som jag kan beskriva allt ifrån totalt igensmockade pubar tidigt, tidigt på morgonen till det ”hat, passion, intensitet, och framförallt prestige” som ALLTID kommer finnas i en derbymatch av den här karaktären. Skulle jag likna något annat som finns i Europa, Världen angående fotbollsderbyn så är det rena gissningar då jag ej sett de derbyna live, men ska som sagt försöka mig på en liten kortis och rangordning/jämförelse hur man listar derbyna i mitt synsätt.
På andra plats finner vi följande derbyn/matcher, El Classicó, Manchester/Liverpool/ Londonderbyna, Milanoderbyt, Romderbyt, Ruhrderbyt (Schalke 04 - Borussia Dortmund), Istanbulderbyna, Sevilladerbyt, Buenos Aires derbyt (Boca Juniors - River Plate), Madrid-derbyt, Stockholmsderbyna, Köpenhamnsderbyna, Lissabonderbyna ja ni ser själva kunde hålla på hur länge som helst finns hur många derbyn/matcher som helst som ALLA om du frågar inblandade är det STÖRSTA derbyt. Det är det som är tjusningen med att vara supporter när man brinner som man gör för ett derby och det må ligga ett antal olika orsaker bakom det genuina hatet, passionen, glöden o.s.v. som man bara finner i ett derby. Oftast stavas det klasskillnader, politiska aspekter, religiösa undertoner ja allt man kan tänka sig faktiskt och är det något i mitt synsätt som har SÅ mycket av ALLA de ingredienserna så är det just ett Old Firm.
Alltså på första plats Old Firm, som sagt jag är vinklad jag vet, eftersom jag brinner för den östra delen av Glasgow och dess fotbollslag. Dock är det ett oändligt antal miljoner med mig som har samma ”böjelse” som CELTIC faktiskt är, och jag är ”ganska” säker på att ”VI” ligger på MINST topp trelistan världen över i supportrar om inte först. Detta grundar jag på publiksnittet hemma på PARKHEAD år ut och år in, lägg därtill ”horderna” med supportrar som följer CELTIC i Europa/Världen detta kröntes i Sevilla där 80-100 000 supportrar samlades, för att visa övriga världen hur stor och trofast CELTIC familjen är. Notera i sammanhanget också att det gjordes 4-5 arresteringar fördelat på 80-100 000 personer under de tre-fyra dagar Sevilla kläddes i grönvitt, detta visar också att det är sanna supportrar vi talar om en familj där alla är välkomna.
Självklart är jag medveten om problemen som finns utanför arenan här också, allra helst under Old Firm då fokus ligger på alla aspekter som ett derby brukar innehålla. Om man generaliserar så är komponenter såsom prestige, klasskillnader, ”hat”, poäng, pengar, framgång, alla ”vanliga” ingredienser i ett derby var man än befinner sig i världen. Spetsar man detta sedan med politik och uråldriga religiösa tankegångarna/klyftor lagen emellan, så grundar sig majoriteten arresteringar som fortfarande görs kring ett Old Firm på det s.k ”secterian abuse” alltså enkelt förklarat med religiösa anspelningar, så hoppas jag ni förstår att ett Old Firm är MYCKET mera än en fotbollsmatch. Eller som min kompis Calle sa efter sitt första Old Firm, det i CIS-cupen och han är inte speciellt fotbollsintresserad men han summerade upplevelsen kort och gott som ett krig.
Nåväl nu har jag vinklat och skrivit en del kring vad ett Old Firm är, men jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, tro mig! Så också kring de andra derbyna åtminstone vad det gäller kort historiskt vad som ligger bakom prestigen lagen emellan. Nu är det ju dock Celtic jag koncentrerar mig på och som jag faktiskt har någorlunda koll på vill jag nog säga, så även livet här enkel ekvation eftersom jag bor här för en tid nu. Och tro mig har fått se saker när man åkt med The Scottish Paramedics ut på larm i områden som nästan får nackhåren att resa sig. Återigen så blir saker som vi svenskar ibland kan undra över hur man fått passionen för sitt lag att kännas självklara. Allra helst hur folk kan vara ”så” passionerade kring fotboll som i detta fall, så faller det sig naturligt eftersom man blir fostrad att följa sitt lag och framförallt så blir fotbollen en glädjestund för om så bara för 90minuter varje helg från en annars inrutad och ibland hopplös tillvaro som har mycket övrigt att önska.
Hursomhelst nu ska jag ge mig i kast med Lördagen som sådan. Vaknade nervöst och mycket trött 08.00 dock glad men hade blivit en sen kväll för mig och min nu nyförlovade flickvän Sandra. Vi hade i vårt lyckorus bestämt oss för att bege oss till ARTA en kubansk nattklubb i centrala Glasgow för att fira vår kväll och det blev därför en mycket sen entré till Paisley var hemma vid 04.30. Nåväl som jag lärt mig en gång när jag gjorde lumpen ”kung på natten kung på dagen” så med det mottot ringande i mina öron så bestämde jag mig för att ”hoppa” ur min säng och se till att vara redo för Paul när han skulle hämta upp oss strax innan kl.09.30. Där möttes vi av champagne, kaffe, nypressad apelsinjuice, skotska frallor och en nervositet från Pauls sida som visade återigen att det ÄR mer än en fotbollsmatch. Dock försökte jag spela cool och sa att det löser sig, dock lät jag nog inte så övertygande för även om h**sen(Rangers) visat upp ett horribelt spel den senaste månaden så kan ett derby av den här digniteten sluta precis hursomhelst det är då säkert. Så ca kl.10.45 så var det dags att bege sig in till Glasgow för att möta upp ännu en Paul, hmm faktum är att när man generaliserar så verkar namnen som man är döpt till här vara just Paul, Mick, John o.s.v *ler*.
Nåväl fler nervösa ansikten mötte upp oss inne på puben, och det var ett glatt men samlat gäng som inmundigade en av irlands mörka drycker som gör sig bäst inför en match allt för att lugna nerverna. Så efter 2st av denna ädla dryck så begav vi oss till upp mot Celtic Park, som jag nämnt tidigare så är den grönvita ”ringlande orm” som rör sig genom de slitna områdena en UNDERBAR syn att se svår att sätta fingret på. Man kan nästan känna nervositeten och framförallt samhörigheten som bubblar hos gemene man och som sakta stiger för varje steg som tas i riktning mot Parkhead. Nåväl var inne på arenan precis när Y.N.W.A höll på att mynna ut i folks strupar, och denna gång hade jag och mitt charmanta kvinnliga sällskap d.v.s Sandra fått plats på THE JOCK STEIN STAND lower, alltså på andra raden nerifrån sikten är ju inte den bästa allra helst om man vill ta beslut som ev. offsider o.s.v. Nu är ju fördelen den när man är så pass vinklad som man är att det inte är några som helst problem med det he,he utan man anser ju sig sitta i linje även om man sitter på en kortsida så nära planen.
En rolig episod var att efter Big Bad John levererat The HOOPS första mål i matchen så började Wallace och Agathe att värma och då Wallace står och stretchar så skriker en kille som sitter jämte mig följande. ”Sit down weeman Wallace, I can’t see the pitch when you’re standing” och Wallace ansiktsuttryck förklarar det mesta! Han ler och visar tummen upp och sätter sig artigt ner för att öka synfältet för mannen sittande jämte mig.
Första halvlek var sådär men Boruc visar vilket KAP han är i mål. Han kan bli hur bra som helst det råder det inget som helst tvivel om. En klockren värvning av den lille rödhårige skotten. Annars var väl första halvlek ingen höjdare, men Celtic är nu stabila och framförallt spelet efter backen är imponerande och kul att se att Nakamura går från klarhet till klarhet, Petrov stabil och inte minst Lennon som har en arbetsradie som är imponerande. Han har otvivelaktigt kommit tillbaka på ett imponerande sätt efter sin avstängning och visar hur en lagkapten ska bete sig.
Andra halvlek bjöd på två underbara mål, och allra helst är det en stor fördel när man sitter så nära att man nästan kan se tomheten som råder i h**sens ansikte då de känner att dom är långt ifrån sina grönvita övermän på precis VARENDA plats på planen.
Kul och se att Aiden(McGeady) tagit till sig det Strachan sagt till honom nämligen att han måste lära sig tackla och jobba mer defensivt, allra helst så kan han om han lägger på sig några kilo muskler till bli hur bra som helst inget snack om saken. Framförallt så var det skoj att se honom få Man of the match för som sagt hans arbete upp och ner tillsammans med Camara på vänsterflanken gör det mycket svårt för Thommo att återta sin plats.
Faktum är ju att just att få fram egna spelare är essensen till framgång ”on and off the pitch” och att 9 av 31 spelare i A-truppen är egna produkter tycker jag visar att det stundar ljusa tider för Celtic. Väger man sedan in att Strachan verkligen vågar ge dem chansen och låta dem spela, samt det faktum att den nya träningsanläggningen är i spadtagen vilket i sin tur kommer ge möjligheter till ännu mer talang att komma fram så förstår alla insatta att det är spännande tider på gång.
Slutligen så behöver det kanske inte någon större förklaring utan att Lördag kvällen fortlöpte i ett grönvitt lyckosaligt rus både inne i Glasgow men även i Paisley en OFATTBAR Old Firm dubbel bevittnad på plats kunde nu skrivas in i mina memoarer.
Avslutningsvis så förstår ni där hemma att det som det skrivs om är ju givetvis h**sens problem verkar finnas lika många lösningar på problemen som det finns idéer om hur man tar sig till Mars smidigast. Får väl tillstå att efter säsongens början sett hur h**sen rackade ner på Celtic allra helst över C.L debaklet mot slovakerna (med rätta) och vår allt annat än imponerande start i SPL, att man nu ler lite åt deras problem. Antar att det ligger lite i ordstävet som lyder att skadeglädjen är den sanna glädjen, även om jag inte håller med allt så ligger det lite uns av sanning i det uttrycket helt klart.
Dock skulle jag vilja framhäva Strachans struktur och envishet som förbytt Celtic till ett riktigt lag igen med STOR potential på bara ca 3 månader. Detta skrivs det inte lika mycket om tyvärr. Annars är det ju Captain Marvels vara eller inte vara i Celtic tröjan d.v.s Keanos(Roy Keane) vara eller inte vara skrivs och ventileras spaltmeter om. Personligen är jag mycket kluven vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig i frågan, måste tillstå att jag är spänd på tanken att ha honom spelande och rytande på ett innermittfält i The HOOPS. Ändrar man infallsvinkel och ser på det andra synsättet så är det kanske inte till gagn för Celtic, jag menar att Strachan har funnit en perfekt mix av ”bargain-buys” såsom Boruc, Zurawski, Camara och Nakamura och fått dem att acklimatisera sig på ett föredömligt sätt till allt vad det innebär att spela i SPL och tillhöra en klubb av Celtics kaliber d.v.s. en av de 10-15 största klubbarna i världen. Parallellt har han också verkligen låtit ungdomarna såsom Beattie, McManus, Maloney, McGeady, Marshall och till viss mån även Wallace fått chansen att slå sig in i laget. Lägg därtill en ”wage-structure” som är fenomenal det är SUNT att ha en kostnadsmedveten styrelse med Dermont Desmond längst upp i hierarkin, ty även om ”big-signings” är drömmar för supportrar oavsett klubb och nivå så MÅSTE utgifter och inkomster gå hand i hand och detta är något som gudskelov Desmond sätter i första rummet. Och från mitt synsätt att se det så finns det ”bargain-buys” överallt det gäller bara att ha en scouting verksamhet som kan hantera en sådan situation, och är man inte beredd att spela i Celtic för 20 000£/vecka ja då kan man se sig efter en annan klubb enligt mitt motto då ”BRINNER” man inte för sin uppgift. Det räcker bara på att titta på ”skräckexemplet” i andra sidan av stan för att se att passionen inte finns när det går tungt då den egentligen behövs som mest. Det lätta är att vinna det svåra är att kämpa när det går emot och det är INGET som kan köpas för pengar, och har man inte den attityden, ja som sagt hör med Murray och hans adept McLeish så kan de förklara hur det visar sig he,he..
Nu blir det laddning för besök av min syster och hennes kille nästkommande helg för att visa Gallowgate från dess bästa sida och matchen mot Dunfermline då det borde bli ”målgaranti” (ta i trä) iaf om vi fortsätter på den inslagna vägen …GOD BLESS AND Y.N.W.A, Cheers MARTIN…
