En hyllning till Jimmy Johnstone
Här kommer den första hyllningsartikeln till Jimmy "Jinky" Johnstone som så tragiskt avled i måndags. Idag får han en hjältes begraving i Glasgow.
Med anledning av Jimmy ”Jinky” Johnstones tragiska bortgång så kommer här en sammanfattning av hans fantastiska karriär.
Jimmy led på senare år av en nervsjukdom som gjorde att han sakta tynade bort och måndag morgon klockan 07:00 svensk tid så avled han.
Mannen som har röstats fram av Celtics fans som den bäste Celtic spelaren någonsin var inte stor på jorden med sina 162 centimeter och 60 kilo, men denna spelares prestationer på planen och varma personlighet gör att många Celtic supportrar än idag kallar den gröna gubben vid övergångställen för ”Jinky”.
Jimmy var en av de legendariska Lisbon Lions som 1967 inte bara vann allt som fanns att vinna i Skottland, de tog även som första brittiska lag hem Europa cupen (nuvarande Champions League).
Han vann ligan nio gånger på raken med Celtic från 1965 till 1973, han gjorde 130 mål på 498 matcher och förutom ligatitlarna så hjälpte han Celtic att vinna skotska cupen fyra gånger och liga cupen fem gånger.
Jimmy Johnstone föddes 30 september, 1944, son till Matthew och Sarah Johnstone, han var en energifylld grabb som alltid syntes leka med sina vänner någonstans i grannskapet och desto äldre han blev desto mer fotboll blev det.
I skolan han gick i var lärarna väldigt uppmuntrande till idrottsligt utövande och detta nyttjades så gott det gick, man spelade överallt, men det gällde att vara försiktig, sköt man in bollen i en fin trädgård så var det ingen större chans att få tillbaka bollen.
”Jinky” tog snart plats i Celtics ungdomslag och allt gick mycket väl, han drog uppmärksamhet till sig på planen och snart kom det scouter ifrån Manchester United för att se denna talang. Scouterna gillade vad de såg och ”Jinky” var mycket nära att skriva på för Manchester när Celtic klev in i bilden och fick den unge mittfältarens namnunderskrift på sitt kontrakt.
Jimmy har i efterhand kommenterat detta med orden ” -Aye Dad was delighted for sure, but you see we played all the time, it was our life, the biggest part of your life and so when Johnny came round it was just sort of, ‘Oh Aye, that’s great’, and then on with the next thing.”
Sån var han, inte speciellt skrytsam och tog saker och ting med ro.