Krönika: När fotbollen dödar
En ung PSG-supporter sköts till döds efter Paris SG:s match mot Hapoel Tel-Aviv. John Cederblad skriver från ett Frankrike som inte hittat lösningen på det ökade våldet kring fotbollen.
Hösten har varit fylld av hätska diskussioner kring supporterklimatet i Frankrike. De tog ny fart efter Nice – Marseille där en ung brandman fick flera fingrar bortsprängda av en bomb som kastats in på planen. ”Vi måste göra något innan någon dör.” hördes från flera håll.
Nu är det för sent. En ung PSG-supporter sköts till döds av en polisman efter UEFA-cupmatchen mot Hapoel Tel-Aviv i torsdags.
Vad hände på och utanför Parc des Princes?
Under matchen sjöngs rasistiska/antisemitiska sånger. Gästernas supportrar var placerade mellan Boulogne Boys och Tigris Mystic.
Boulogne Boys:
Kallas även ”den vita läktaren”. Invandrare göre sig icke besvär med andra ord. På Boulogne-läktaren har det skanderats rasistiska sånger under fler år nu. Högerextrema krafter verkar få ett allt starkare fäste när en ny ung generation är på väg att ta över.
Tigris Mystic:
Auteuil-läktaren består till stor del av folk vars familjer har utländsk bakgrund. Ofta lika våldsamma som sina kollegor mittemot, men Tigris Mystic verkar för tillfället sakna politisk inriktning.
PSG-fansen har varit inblandade i de flesta stora bråken mellan supportrar de senaste åren. Oftast har det faktiskt handlat om uppgörelser mellan de två olika Paris-fraktionerna.
Efter matchen jagades en ung judisk supporter av en stor grupp människor. En civilklädd (färgad) polis såg vad som hände och lämnade sin bil för att ingripa. Han slogs och sparkades till marken. Tel-Aviv-supportern sprang vidare och polismannen avlossade sitt vapen liggande. ”Jag siktade rakt upp i luften.” ska han ha sagt i de första förhören. Skottet (eller skotten) dödade en person och skadade en annan.
Den skadade mannen är misstänkt för våld mot polis, många av de kringstående för uppmaning till våld med rasistiska förtecken. I nuläget talar det mesta för att rättsväsendet litar på polismannens version, som även bekräftats av andra.
Den döde beskrivs som en rakad ung man från Boulogneläktaren.
Vad har gjorts tidigare?
Våldet kring Parc des Princes är inte nytt, men den ende som på senare tid verkar ha tagit det på allvar är förre PSG-presidenten Graille. Han avgick 2005 och fick lite eller inget stöd för sitt arbete inom klubben
Frankrikes hårdföre inrikesminister Nicolas Sarkozy (antagligen högerns presidentkandidat nästa vår) engagerade sig i frågan för ett år sen. Hans utspel fick som vanligt mycket uppmärksamhet i media. Sarkozy lovade tuffa tag och samtidigt dialog med fansen. Det verkar inte han hänt någonting efter det. Situationen har tvärtom blivit sämre.
Vad säger fransk media?
Fransk press riktar massiv kritik mot Paris SG och deras sätt att hantera problemen. Klubbens pressmeddelande, som nämnde den döde men inte den antisemitiska stämningen på arenan, sågas. Flera organisationer ifrågasätter om PSG klarar att hantera frågan.
Lördagens L’Equipe hade en helsvart förstasida med texten: När fotbollen dödar.
Vad riskerar PSG?
I Frankrike antagligen ingenting, det var UEFA som organiserade matchen. Den franska ligans representanter har ändå fått hård kritik för sin business as usual-attityd inför, under och efter matchen.
Är PSG ensamma om att ha problem?
Ingenstans i Frankrike är motsättningarna så stora som i huvudstaden. PSG:s problem är i nuläget på en helt annan nivå än någon annanstans. Det betyder inte att man är ensamma.
Klimatet på läktarna har hårdnat, överallt. Själv var jag på Bordeaux – Saint Etienne under lördagen. En match som ofta anses unik i landet. De båda lagens fans är sen femton år bästa vänner. Gemensamma tifon och allsång mellan de olika läktarsektionerna präglar matcherna, så även i lördags. Därför var det extra sorgligt att se två grupperingar på hemmalagets kortsida hamna i stort slagsmål under halvtidsvilan.
Vad händer nu?
Debatten om det hela är ett fotbolls- eller samhällsproblem är stendöd och leder ingen vart. Det pinsamt självklara svaret är naturligtvis att fotbollen är en del av samhället och att det krävs gemensamma insatser.
”Vad händer nu?” är den stora frågan. Och det är dags att hissa varningsflagg direkt. Sarkozy har redan presenterat en plan i fyra punkter. Bland annat ska det bli enklare att hindra personer att komma in på arenorna. Klubbarna kommer även att tvingas spela utan publik oftare. Inrikesministerns program är i övrigt nästan identiskt med det han presenterade förra året: hårdare tag, men inga lösningar.
Till våren är det presidentval i landet. Socialisterna har valt sin kandidat, Ségolène Royal. Hon är den ende som idag kan mäta sig med Sarkozy i förmågan att hantera media. Royal har redan föreslagit att de båda kortsidorna stängs för publik.
Många tycker att Frankrike borde följa Englands exempel. Hur man än går tillväga är det viktiga att alla kring den franska fotbollen slutar gömma sig bakom varandra och själva tar initiativet. LFP (Fransk Professionell Fotboll), FFF (Franska Fotbollförbundet) och klubbarna måste agera. Annars riskerar fotbollen att få nöja sig med att agera slagträ i valdebatten. Då kommer vi att stå där med kortsiktiga och ensidiga lösningar på ett problem som kräver insatser från så väl politiker som från alla som älskar fotboll.
