Veckans legend: Didier Deschamps
Detta är den första delen i en serie om franska fotbollsspelare som är, eller kommer bli, legendariska. Först ut är Didier Deschamps, lagkapten när Frankrike vann både VM och EM.
Detta är historien om en riktig vinnarskalle. En tävlingsmänniska av högsta klass. Med en meritlista som de flesta fotbollspelare bara kan dregla över. Låt mig presentera Didier ”Dédé” Deschamps.
Resan startar den 15:e oktober 1968 i den sydfranska staden Bayonne, nära den spanska gränsen. Oroa er inte, detta ska inte bli någon seg historia om Didiers första år på lekis. Det här blir mer en berättelse och hyllning till Deschamps och allt han uträttade på fotbollsplanen.
Efter att ha lirat med den lokala klubben L'Aviron Bayonnais tills 1982 så packade Didier sina väskor och reste till Nantes. Vid den här tiden så hade Nantes i särklass den bästa ungdomsverksamheten i Frankrike och efter att Deschamps imponerat i den regionala ligan för Aquitaine så fick han chansen.
Under 1985 så fick Deschamps göra sin debut i den högsta serien. Nantes-publiken fann direkt tycke för den unge mittfältaren och han uppskattades för den otroliga viljan och arbetsinsatsen. På sin defensiva mittfältsroll så erövrade Deschamps många bollar och organiserade sina trupper på ett mycket moget sätt. Detta och hans starka personlighet gjorde att man redan då kunde se en blivande ledare och lagkapten.
Det imponerande spelet i Nantes skulle locka till sig intresse från större klubbar. 1989 så köpte den dåvarande stormaktsklubben Olympique de Marseille över Didier och där börjar den enorma meritlistan att växa. Ligamästare 1990 och 1992, det är dock vinsten i Champions League 1993 som de flesta kommer att minnas mest. I München möter L´OM ett AC Milan fyllt av stjärnor (Van Basten, Gullit, Rijkaard, J-P Papin) och Basile Bolis nickmål gör att ett franskt lag för första gången har vunnit Europacupen. Didier Deschamps är givetvis lagkapten för detta lag och är mannen som först får lyfta den åtråvärda trofén i luften.
Redan under slutet av Nantes-tiden så hann Deschamps slå sig in i det franska landslaget. Michel Platini, den dåvarande förbundskaptenen, kallade upp Dédé till en VM-kvalmatch mot Jugoslavien 1989 och efter det så var Deschamps given i Les Bleus tills den dag då han lade landslagskarriären på hyllan.
Under sina 103 landskamper så fick Deschamps uppleva både hemska nederlag och fantastiska triumfer. Han fanns med när Frankrike misslyckades att kvala in till både VM 1990 och 1994. I kvalet till Italien-VM så var han helt färsk i landslaget och kom in i gruppen sent, på tok för sent för att känna något större ansvar över misslyckandet. Värre var det i december 1993 när Frankrike spelade bort sina VM-chanser mot Bulgarien på Parc des Princes. Efter matchen så var Didier helt förkrossad och sade att det var det värsta han upplevt på en fotbollsplan.
Om man räknar med EM 1992 så hade nu Frankrike tre stora mästerskap bakom sig där man misslyckats totalt. Resultatet blev att Aimé Jacquet rensade bort gamla storstjärnor som han inte tyckte passa in i hans nya kollektiv. Hej då till artister som David Ginola, Eric Cantona och Jean-Pierre Papin. Full satsning på grovjobbare som Marcel Desailly, Christian Karembeu och just Didier Deschamps.
EM i England 1996 blev ett steg i rätt riktning, nu med Deschamps som kapten naturligtvis. Vad som hände i hemma-VM 1998 och EM 2000 vet ni redan. Lagkapten Deschamps ledde sina trupper till guld i båda turneringarna och Frankrike räknades återigen som en stormakt i världsfotbollen. Att en viss Cantona tidigare hade kallat Deschamps för en simpel ”vattenbärare” kändes ganska fånigt vid det här laget.
Under de 103 landskamper som Deschamps spelade så förlorade endast Les Bleus tolv gånger.
Man kan inte skriva en krönika om Deschamps utan att nämna hans år i Juventus. Mellan 1994 och 1999 så spelade han för den norditalienska klubben i Turin. Tre ligatitlar och en massa cupvinster inom Italien kryddades med Didiers andra Champions League-seger 1996. Juventus, med både Zidane och Deschamps, var även i CL-final året efter men denna gång fick man se sig besegrade utav Real Madrid.
Innan Dédé lämnade fotbollsvärlden som spelare så blev det två lite kortare sejourer i först Chelsea, med en FA-cupvinst att lägga på meritlistan, och slutligen i spanska Valencia.
Det skulle gå att utveckla historien om denna man ytterligare, men det känns som ni fått en bra överblick över Didier Deschamps fantastiska karriär och det är dags att avrunda nu.
Att Deschamps till exempel lade sig i laguttagningar alldeles för ofta kan vi ta någon annan gång. Att han även ville bestämma en hel del i Juventus spar vi också på. Det som står i denna krönika är allt ni behöver minnas, Deschamps var en enastående vinnare.
