Celtic-Motherwell, en poäng i alla fall!
Som jag skrev i rubriken fick vi med oss en poäng från denna match, kanske inte helt välförtjänt. Det fanns en del bra saker, Derek Riordans och Artur Borucs prestationer, men det fanns också stora brister, framför allt i backlinjen, något som bättre motstånd kommer att kunna utnyttja.
Jag befann mig på Foggy Dew (en trevlig liten pub på Sveavägen i Stockholm) tillsammans med Linnea och senare också Mattias. Tack för sällskapet, det var betydligt trevligare än matchen! Till matchen då, den började ganska friskt från vår sida med mycket bollinnehav som vanligt, och vi lyckades också skapa en del halvchanser. Mycket av detta kom tack vare den löpstyrka som Kenny Miller och Derek Riordan visade upp. Det kändes som om vi skulle ta ett järngrepp om händelserna, men sen dog det ut på något sätt och Motherwell kom in i matchen. Det var en matchbild som känns igen från den här säsongen där vi får ha mycket boll och våra motståndare satsar på kontringar. Detta var något som Motherwell visade sig göra mycket bra.
Man hade oftast hela laget bakom bollen, vilket gjorde det mycket svårt för våra spelare att ta sig igenom. Det blev mycket boll i sidled och bakåt som sedan försökte följas upp med en långboll framåt för att flytta fram positionerna, men utan en riktig targetplayer kändes det ganska fruktlöst. Detta, tillsammans med ett Motherwell som spelade sitt spel mycket bra, gjorde att det måste ha känts ganska frustrerande för våra killar.
Vi skapade dock lite grann. Riordan såg verkligen ut att vilja ta chansen i sin första start för säsongen, och det var också han som hade det första bra skottläget på pass av Maciej Zurawski. Tyvärr gick skottet strax över ribban. Nästa chans kom på en Kenny Miller löpning där han plockade upp Lee Naylors nick, rundade en back och slog in ett bra inlägg som Riordan inte nådde fram till. Shunsuke Nakamura hade ett liknande frisparksläge som det mot Manchester United i den match vi vann med 1-0. Han fick bra kraft i skottet men det gick tyvärr rakt på Motherwells Smith i målet.
Sen hade vi det där med Motherwells kontringar. I dem var det australiensaren Scott McDonald som var det största orosmomentet. Det var ett par gånger som vi lyckades få undan bollen i sista stund från honom.
Dock var det vi som skulle ta ledningen. Detta kom efter att Nakamura skapat utrymme åt sig själv en bit utanför Motherwells straffområde och fick på ett bra lågt skott som Smith i målet bara kunde nå med fingrarna, och där kom Derek Riordan farande och kunde slå in ett av sina enklare mål. Efter detta hoppades jag på att vi skulle ta ordentlig kontroll på matchen, men så blev det inte.
Det var istället Motherwell som verkade bli mest inspirerade av vårat ledningsmål. Bara ett par minuter efter vårt mål fick Boruc verkligen chansen att visa vilken världsmålvakt han är. Först var Scott McDonald som vände bort McManus och fick på ett bra skott som Boruc stötte ut, och på returen drog Foran till på volley men Boruc lyckades ”vända i luften” för att kunna boxa iväg bollen. Och direkt efter halvtid hade McDonald ytterligare ett bra skottläge, men fick då inte riktigt träff på bollen och Boruc kunde plocka ner den. Clarkson i Motherwell hade också någon chans, men Boruc tog hand om det mesta. Den enda missen han gjorde var på ett inlägg, då han gick ut och tappade bollen mellan sina armar, men då var McManus med och räddade på mållinjen.
Det kändes för mig som om Motherwell var det bättre laget i andra halvlek, jag tycker att matchbilden känns som den i senaste Old Firm, där vi börjar riktigt bra och också tar ledningen, men sedan inte kan förvalta det hela. Det känns lite oroväckande, kanske inte för ligan men främst med tanke på att vi ska möta ett lag som Milan i Champions League i februari. Det var hur som helst flera gånger i andra halvlek som både jag, Linnea och Matte tackade för att vi fått Boruc till klubben!
En positiv sak i matchen var i alla fall att Craig Beattie gjorde comeback. Och även om det syntes att han inte har matchvana och tempo i sig syntes det tydligt att han tillförde ytterligare en dimension till vårt spel. Hans fysik och direkta spel ställde till problem för Motherwellförsvaret på ett sätt som inte Miller eller Magic kunde. Han höll bort folk från sig och kunde ta emot långbollar. Nu hoppas jag bara att han får vara hel och komma igång ordentligt, samtidigt som vi får tillbaka JVOH, då kan våren bli mycket trevlig anfallsmässigt!
Matchen led mot sitt slut och vi ledde fortfarande med 1-0 när vi skapade nästa chans, det var Thomas Gravesen som avancerade i mitten och fick på ett bra, hårt och skruvat skott som böjde sig in mot Smiths västerstolpe, men som inte orkade böja sig tillräckligt för att gå in, utan tog i stolpens insida och studsade ut. Där hade vi verkligen chansen att avgöra matchen, men det ville sig inte!
Istället lyckades Motherwell ta tag i spelet igen, och pressa framåt på stopptid. Och efter slarv i en bakåtpass av Paul Telfer snodde McDonald åt sig bollen. Hans första försök motade av Boruc i målet, men han lyckades slå in returen framför mål där Darren Smith lyckades peta in den för sitt första SPL-mål. Vi hade ett anfall till efter det, men lyckades inte göra något mer innan matchen var slut.
På det hela taget känns det för mig som om vi hade tur att få med oss en poäng, tur och en fantastisk Boruc i målet! Det känns som om backlinjen och kopplingen backar-mittfält inte fungerar riktigt, utan vi släpper till för mycket chanser. Vi får hoppas att de kan spela ihop sig lite mera, även om de redan borde ha gjort det, samt att vår nya back Pressley kan tillföra rutin och spelsäkerhet!
Matchens lirare då, för mig ett självklart val, Artur Boruc. Även om han hade viss utmaning av både Derek Riordan och Shunsuke Nakamura var han enligt mig vår absolut bästa spelare idag! Nu har vi några dagar på oss att ladda innan nästa SPL-match mot Kilmarnock den 2/1 2007. Vidare mot tre friska poäng och YNWA!!!
