Rangers 3 Celtic 0, förlust i årets första Old Firm…
Årets första riktiga kraftmätning i skotska ligan skulle komma idag, men den kom av sig rätt snabbt. Celtic kom inte igång och hade egentligen inget eget spel, vilket ledde till att ett väldigt effektivt Rangers kunde ta hem matchen med 3-0…
Det kändes lite konstigt redan innan match, mycket med tanke på den digra skadelistan i Celtic, med spelare som Pressley, Hartley, JVOH och alla tre högerbackar skadade, men det var ändå en OF-match, och då brukar folk höja sig något snäpp. Så blev dock inte fallet idag, utan det är bara att konstatera att vi inte presterade idag!
Matchen började i rätt högt tempo, och inget av lagen lyckades bygga upp något eget spel eller skapa riktiga lägen. Ju längre första halvlek kändes det dock som om Rangers hade lite mer tryck framåt när de hade bollen, samt hade bättre koll bakåt när vi anföll.
Första riktigt bra chansen var dock Celtics. Nakamura lyfte in en boll i mitten som Jarosik skarvade vidare till McDonald, men McGregor i Rangersmålet gjorde en bra enhandsräddning. Sedan somnade matchen till lite igen, fram till 28:e minuten, då Rangers snappade upp en boll på mittplan, och efter en snabb pass ut på vår högerkant, och ett snabbt inlägg, kom Novo framstörtande förbi O’Dea och får på en hård nick som Boruc är på men inte kan styra ut. Tyvärr ser det ut som om McManus duckar, och Caldwell släpper bollen förbi sig (för att inte styra in den i eget mål), och O’Dea totalmissar att Novo kommer farande.
Vi fortsätter ha svårt att skapa något eget spel, men lyckas ändå få till en chans ytterligare i första halvlek. Det är Jiri Jarosik (som i min mening var en av de bättre idag, han försökte i alla fall) som får bollen en bit utanför Rangers straffområde. Han drar på med vänstern, och får på ett riktigt bra skott som McGregor lyckas styra över sin ribba…
I slutet av första halvlek får vi också McManus skadad efter en hård kollision med Cousin i Rangers. Han får en hård smäll mot huvud/nacke och måste bäras av plan. Kennedy ersätter honom.
Halvtid, och de flesta på O’Connells hoppas på en annan matchbild i andra halvlek (alla utom de fyra Rangerssupportrarna på plats). Vi skulle också gärna se ytterligare något byte, helst att Sno byts ut och McGeady kommer in, men så blir inte fallet.
Andra halvlek ser mycket ut som första, hårt spel, båda lagen har svårt att organisera något ordentligt och Rangers är fortsatt effektiva framåt. I 55:e matchminuten lyckas Ferguson få fram en tå före både O’Dea och Kennedy, och peta in bollen i mål bakom en chanslös Boruc. Detta efter ett skottförsök strax utanför vårat straffområde, som vi inte lyckas rensa undan.
Efter detta försökte vi pressa framåt, men hade fortsatt svårt att komma till de rena lägena. Vi skapade ett par sådana, men på både Donatis nick i mitten och Browns skott från högerkanten var McGregor i Rangersmålet med.
Novo satte sedan 3-0 på straff. Det var en given straff, då Sno hade blivit grundlurad av Thomsons skottfint, och då Thomson sprang förbi slängde sig Sno efter och träffade benen på Thomson… Boruc dök åt sin höger bara för att se bollen rulla till vänster, och 3-0 var ett faktum efter straffen. Där dog matchen för Celtic, som tappade glöden efter detta.
Rangers hade även 4-0 inne, när Lee McCulloch petade in en retur som Boruc släppte på Beasleys närskott, men det blev bortdömt på grund av offside.
Annars är detta en match som till stor del kommer att minnas på grund av de många varningarna åt ett håll… den statistiken vann Celtic med hela 9-2 (utan att få någon utvisad). Domaren var inte helt jämn i sina bedömningar. Detta ansåg även en av Rangerssupportrarna på plats.
Men, hur som helst är det inte domarens beslut som avgör matchen. Det är vår oförmåga att sätta de chanser vi skapar, plus det faktum att Rangers spelare kämpade bättre idag. Det tar emot att behöva säga det, men de vann rättvist! Viss del av matchens utgång kan nog även tillskrivas Gordon Strachan, dels för den defensiva uppställningen och dels för laguttagningen. Tyvärr gör sig inte en spelare som t.ex. Sno i den här typen av match. En stor del måste även tillskrivas spelarna och dess attityd. Det var alldeles för få som faktisk kämpade rakt igenom hela matchen (Scott Brown, Jarosik, sen var det nog inte så många fler i mina ögon).
