Tillbakablick: Då Henrik Larsson stoppade "10 in a row"
Redaktionen går tillbaka i tiden. Henrik Larsson har ett ypperligt läge att bli Celtichjälte när sista matchen går av stapeln, 10 månader innan har han sin första intervju med STV, där talar han om att kunna stoppa Rangers från att ta sin 10onde raka ligatitel.
Den 9 maj 1998 är det äntligen dags. Finalmatch och Celtic kan vinna titeln för första gången på 10 år. Motståndet är laget från McDiarmid Park, St Johnstone. En vinst är ett måste, för vinner man matchen vinner man ligan. Stämningen är magisk - med spänning och förväntan; det är något väldigt, väldigt extra i luften. "When you walk, through a storm, hold your head up high..."
10 månader innan har Henrik Larsson sin första intervju, det är STV som håller den.
"It is a nice club. I heard a lot of good things about the club and also the trainer [Wim Jansen]. That’s why I chose Celtic," säger Henrik.
Egentligen vet fansen inte speciellt mycket om svensken. Än mindre att han skall komma att få en nyckelroll under kommande säsong.
Publikvärdar, poliser, småbarn, vuxna - alla är nervösa. När spelarna väl springer ut på plan har YNWA precis tagit slut. Man möts istället av ett öronbedövande ljud. Nu skall Rangers lyckosamma årtionde få sig ett slut.
Det har gått tre minuter, Henrik Larsson snappar upp en passning från Paul Lambert. Larsson smyger sig in i banan, accelerar och kroppsfintar - han kommer förbi första och avlossar bössan. Mål och 1-0 till Celtic.
På härlig svensk - engelska med en smutta holländsk brytning talar Larsson om rivaliteten, och visst känner han till den.
"I know about the rivalry between the two clubs; it is known worldwide. I will play my best here and I hope the team will play very good, then we have a chance to prevent them [winning 10 titles in a row].”
Celtic har svårt att skapa farliga målchanser, man är i förarsätet och som så ofta väljer man att försvara istället för att anfalla. Det öppnar för St Johnstone, och speciellt för motståndarna George O'Boyle och Leigh Jenkinson. Den förstnämnda nickar precis över ribban, och den sistnämnda, Jenkinson, fick hela Celtic Park att tappa andan när Saintsspelaren skulle ta hand om ett ypperligt frisparksläge. Båda missar och Larssons 1-0 mål står sig.
Klockan börjar ticka upp mot matchminut 70, och motståndarna skapar fler och fler chanser. Som en blixt från en klar himmel är det Celticveteranen och försvarsjätten Boyd som med en genialisk 50 meters passning öppnar upp för McNamara på högerkanten - McNamara, med en rusch förbi sin försvare närmar sig kortlinjen, när han smart slår in den snett in åt vänster i linje med strafflinjen är det en annan nordbo som har chansen att bli hjälte. Den inhoppande norsken Brettbakk får sin livs chans. Han möter bollen, och förvaltar chansen som kan liknas vid en straffspark. Skottet går distinkt och höger om målvakten. Celtics guld är mer eller mindre säkert, St Johnstone tar inte in två mål på ett euforiskt Celtic Park.
När domaren blåser av matchen är det två spelare i fokus, båda är nordiska. Brettbakk och Larsson. Wim Jansens värvningar har gjort det. En enorm glädje och lättnad utspelar sig på ett utsålt Celtic Park, strax innan
"......You'll never walk alone" tagit slut.
7 år senare har Henrik Larsson fått ett nytt tilltalsnamn: The Ghod.