Återvänder Begovic, Vranjes, Medunjanin, Lulic och/eller Ibisevic?
Bajevic har en del att fundera på inför Nordirland den 26 mars.
Det blev nyligen klart att Dusan Bajevic tar över rollen som förbundskapten, vid tränarskiften brukar i regel även ett nytt spelsätt och nya lirare följa på ”köpet”. Tråkigt nog har Bajevic varit relativt tystlåten kring hur han tänker inför playoff-et, hur vill han att laget ska spela och kommer några nya lirare att kallas?
Asmir Begovic:
En potentiell återvändare är målvakten Asmir Begovic, under Prosineckis ledning deltog enbart Begovic på en landslagssamling utav tio möjliga och under denna höst har valet att peta målvakten varit besynnerligt. Keepern har ändå varit ordinarie i Qarabag och gjort det bra i både Azerbajdzjan och i Europa League. En möjlig förklaring är att det finns en dispyt mellan Begovic å ena sidan samt Prosinecki och/eller Kenan Hasagic å andra sidan. Den sistnämnde herren är gammal landslagsmålvakt och han var målvaktstränare i Prosineckis stab. Ifall Asmir lirar regelbundet under våren så lär en kallelse komma, målvakten har spelat mer än 50 landskamper och är på pappret en bättre målvakt än Sehic, Piric och Buric.
Det är dock inte givet att Begovic kommer vara ”etta” ifall han kallas, Sehic har inte skämt ut sig under Prosineckis styre samtidigt som Begovic knappast befinner sig på samma kvalitetsnivå som under åren i Stoke City. Därmed kan faktorer likt dagsform och insatser på träningar fälla avgörandet för vem av dessa som Dusan Bajevic väljer att ställa upp med. Detta leder i sin tur till en annan frågeställning, vill Begovic komma ifall han är reserv och är det ens lämpligt.
Tyvärr har Begovic nobbat landslaget några gånger förut, det har då handlat om vänskapsmatcher på andra kontinenter och detta var inledningsvis anledningen bakom varför Robi valde att lämna honom utanför landslaget. Därutöver är Begovic uppväxt utanför BiH och han verkar inte direkt hysa några starka emotionella band gentemot sitt födelseland, detta kan i sin tur förklara varför han lämnat återbud när det vankats ”obekväma” landslagsuppdrag. Sammantaget kan man därmed säga att det är högst oklart ifall Begovic känner sig särskilt motiverad att ta på sig landslagströjan om han inte startar och en likande konflikt som Begovic hade med Prosinecki kan återupptas fast med Bajevic.
Vidare är Begovic knappast ett framtidsnamn, han är född 1987 och kommer troligen lägga landslagsskorna på hyllan inom de närmsta åren. Under förutsättningen att Begovic är reserv så hade det kanske varit bättre att skicka kallelserna till Kenan Piric och Vladan Kovacevic, två yngre målvakter som därmed kan få mer erfarenhet och bidra med positiv energi i gruppen.
Ognjen Vranjes:
Även Ognjen Vranjes har varit lite utav ett ”problembarn” för landslaget och därför blev han petad utav Robi i början av kalenderåret (2019). I det läget var dock situationen en annan, Bosnien hade vunnit sin NL-grupp och därmed var självförtroendet på topp i Prosineckis tränarstab vilket öppnade upp för handlingskraft. Vidare var också Vranjes sittandes på läktaren hos Anderlecht. Utöver detta blev det känt att Ognjen tatuerat in cetniken (serbisk fascist) Momcilo Djulics ansikte på sin kropp och dessutom varit inblandad i en otrohetsskandal med sångerskan Jelena Karleusa. Noterbart är att Vranjes för drygt fyra-fem år sedan även tatuerade in Repulika Srpskas gränser, han valde dock att tatuera över tatueringen med en klocka.
Vranjes hade därmed en katastrofal säsong ifjol, han inledde som ett nyförvärv hos Anderlecht men blev utfryst hos både belgarna och i landslaget. I somras valde han därför att återvända till AEK Aten där han varit ordinarie men missat några matcher på grund utav avstängningar och skador. Samtidigt som Ogi hittat tillbaka så har landslaget ett underkänt kvalspel bakom sig, defensiven och särskilt högerbackspositionen har varit en akilleshäl. Darko Todorovic har fallerat sedan han lämnade Sloboda Tuzla och Zoran Kvrzic blivit utkastad ifrån Rijekas A-lag, ett potentiellt alternativ är att omplacera mittbacken Ermin Bicakcic men detta har aldrig funkat.
Det som gynnar Vranjes i sammanhanget är att han är skolad som högerback, även om han brukar lira mittback i klubblaget. Ogi är både snabb och stark, han kan bidra i båda riktningarna och har visat detta i landslagströjan där han faktiskt alltid ger hundra procent. Förvisso verkar han vara något naiv och impulsiv men rent sportsligt så är han tveklöst en tillgång för Zmajevi.
Faran med att eventuellt kalla honom är att det kan försämra gruppdynamiken, bla uppmanade Ibisevic dåvarande förbundskaptenen Mehmed Bazdarevic att slänga ut Vranjes ifrån landslaget i juni 2015 när hans RS-tatuering blev känd. Förvisso är inte Ibisevic kvar i truppen (kommer dock kanske återvända) men troligen finns det fler som delar hans åsikter. Ogi har även hamnat i konflikt med fansen och ifall Vranjes kallas så finns det risk för repressalier ifrån åskådarna såsom burop, bengaler eller i värsta fall en bojkott.
Vranjes närvaro kan alltså försämra lagmoralen, samtidigt är det omöjligt att bortse ifrån att proffsidrott handlar om resultat och såväl landslagsspelare som fans är medvetna om problemen vi brottats med i defensiven. Kanske kan därmed Vranjes kritiker se mellan fingrarna och istället fokusera på den gemensamma målsättningen, dvs EM. Noterbart är också att Miralem Pjanic varit ute i media och berömt Vranjes, mittfältaren sa i en intervju med Dnevni Avaz (4/9-2019) att Ogi förvisso gjort bort sig utanför fotbollsplanen men enligt Pjanic är Vranjes innerst inne en bra person och någon som kan bidra sportsligt i landslaget.
Intressant är också ett inlägg som Ognjen Vranjes publicerade på sin egen facebook-sida när Emir Spahic råkade ut för en bilolycka, den förre landslagskaptenen blev som en konsekvens utav händelsen sängliggande på sjukhus i flera dagar men klarade sig. I samband med detta skrev Ogi
- ” U mnogim bitkama sam stajao pored tebe, tako ce biti i ovaj put!!! Heroji kao ti ne odustaju lako!”.
Översatt till svenska betyder det nämnda ungefär ”Jag har stått vid din sida i flera strider och det kommer jag även göra denna gången. Hjältar i likhet med dig ger sig inte”. Förvisso har Spahic lagt spelarkarriären bakom sig men enligt ryktesspridning så har han goda möjligheter att bli assisterande tränare och det kan gynna Vranjes eftersom att hans inlägg ändå tyder på att han och Spahic har en god relation.
Sammantaget är tesen att Vranjes ankomst skulle försämra lagmoralen kanske något överskattad eftersom att han uppenbart verkar klicka med både Pjanic och den potentiella vice-tränaren Spahic. Därutöver har det aldrig rapporterats att Vranjes varit inblandad i några bråk eller andra oegentligheter under landslagssamlingarna.
En faktor som gynnar Vranjes är att den nuvarande förbundskaptenen Dusan Bajevic sett honom i sina bästa stunder, Bajevic har nämligen haft förtroendeuppdrag i AEK Atens ledning medan Vranjes representerat klubben. Vranjes anslöt alltså till AEK i somras men tillhörde också klubben mellan januari´17 och juni´18, spelaren har levererat stabila insatser och är en av anledningarna bakom varför AEK Aten lyckats vara ett topplag medan han varit där. Det ska därmed bli ytterst spännande att se hur Bajevic tänker kring Ogi, den nye coachen har tidigare visat att han har auktoritet samt att han vågar ta obekväma beslut. Enligt en del inhemska internetsidor kommer Bajevic att ta ut Vranjes med motiveringen att de bästa spelarna ska vara med i truppen, särskilt när det är viktiga playoff-matcher på schemat. Bajevic har varken bekräftat eller dementerat dessa uppgifter och därmed är det omöjligt att säga något säkert.
En fråga utav mer principiell karaktär är ifall det är ”rätt” att låta en spelare som egentligen inte verkar stödja statens suveränitet representera staten ifråga, förvisso har aldrig Ogi sagt att han vill se ett upplöst Bosnien men hans tatueringar vittnar ändå om att han sympatiserar med tanken. Det som gör det ännu mer paradoxalt är att landslagsspelare brukar ses som nationalhjältar som ska bidra till nationell stolthet, ökad enighet och minska den destruktiva polariseringen som plågat Bosnien sedan 90-talet. Man kan knappast säga att en person likt Vranjes fyller den funktionen, snarare tvärtom.
Haris Medunjanin
Mittfältaren Haris Medunjanin lämnade landslaget i mars 2018 men han öppnade upp för en comeback i oktober detta år, Prosinecki var dock inte intresserad av hans tjänster och det är högst oklart ifall Bajevic kommer vara det. De tre senaste åren har Medunjanin huserat i USA och han värvades nyligen utav FC Cincinnati efter några år i Philadelphia Union.
Hans naturliga position är central mittfältare och Haris är en bollsäker lirare med en fin passningsfot samt en bra blick för spelet, han är även ett vapen vid fasta situationer. Ändå får Medunjanins aktie betraktas som ganska låg, utöver ålder (född 1985) så är spelarens främsta svaghet att han inte direkt har några unika egenskaper i jämförelse med andra landslagsmittfältare. Under karriären har Medunjanin överlag varit ganska medioker, ett tecken på detta är att han inte riktigt höll måttet i den spanska ligan. I landslaget har han heller aldrig varit en given startspelare utan istället pendlat mellan bänk och en plats i startelvan.
Som nyss nämnt är också åldern ett svaghetstecken, problemet med att ta in Medunjanin är att han sannolikt kommer säga adjö efter ett eventuellt EM. Istället borde Bajevic kanske kalla en yngre mittfältare istället, tex Hajdarevic, för att ge honom positiv erfarenhet inför framtida kvalspel. Det nämnda gäller särskilt ifall Medunjanin skulle nöta bänk och enbart användas som inhoppare, något som är ganska sannolikt ifall nu Medunjanin skulle bli uttagen. Samtidigt kan också Medunjanins ålder användas som ett pro-argument, han har varit aktiv proffsspelare sedan 2005 och varit i landslaget sedan 2009. Medunjanin vet hur det är att ladda upp och spela viktiga matcher, detta kan i sin tur resultatera i mindre nervositet och färre avgörande misstag vilket kan bli skillnad mellan om det blir EM eller inte.
Senad Lulic:
Schweizbosniern Senad Lulic placerade landslagsskorna på hyllan efter det senaste VM-kvalet och tillskillnad ifrån Medunjanin så har inte Lulic uttryckt en önskan att återvända, dock kan kanske EM-drömmen fungera som ett lockbete. Sedan 2011 spelar Lulic för SS Lazio och idag bär han faktiskt kaptensbindeln, att han lirar vecka ut och vecka in i Serie A är onekligen ett motiv för att försöka få tillbaka honom. Det som Lulic framförallt kan erbjuda är hans lungor, han är väldigt löpvillig och en riktig grovjobbare. I landslaget har Lulic använts som både vänsterback och vänsterytter, dessvärre har han tappat en del av snabbheten och därför borde han kanske placeras centralt i en roll som Elvis Saric hade under Proisnecki.
Frågan är bara hur motiverad Lulic är, under VM-kvalet (inför Ryssland 2018) var Senad bedrövlig samtidigt som han imponerade i klubblaget och detta kan tyvärr ses som ett tecken på att Lulic helt enkelt hade tröttnat på landslagsfotbollen. Något som stärker denna tes är konversationen som han hade med Inters Samir Handanovic i spelartunneln, Lulic beskrev landslagssamlingarna som tillfällen där man tog semester och ”vilade” upp sig. Troligen tröttnade Lulic på den destruktiva kulturen i landslaget och detta kan förklara varför hans glöd slocknade. Sammanfattningsvis kan man säga att Lulic har potential att bli en tillgång för Zmajevi, då krävs det dock att han tar på sig uppgiften helhjärtat.
Vedad Ibisevic:
I detta sammanhang har Ibisevic flera saker gemensamt med Lulic, även han slutade efter VM-kvalvinsten mot Estland, spelar i en högkvalitativ liga och har en hel del nyttig erfarenhet. Forwarden har lirat Bundesligafotboll sedan sommaren 2008 och under denna höst har han representerat Hertha Berlin, det har blivit speltid i 12 matcher (åtta starter) med tre mål och en framspelning på poängsaldot. Det är inte alls orealistiskt att Ibisevic kan finna motivation att återvända till landslaget för att spela playoff samt ett eventuellt EM, i jämförelse med Lulic så verkar Vedo faktiskt hysa en större förkärlek till BiH.
Det som gynnar Ibisevic är att han klickar bra med Dzeko, dessa spelare har utgjort en finfin anfallsduo i landslagssammanhang. Ibisevic är framförallt en löpvillig anfallare som genom sin rörlighet kan öppna upp ytor för Dzeko och bidra till att målchanser skapas. Som nyss nämnt spelar Ibisevic också i en högkvalitativ serie och detta är ytterligare ett argument för att kalla honom. Ett annat mer dystert faktum är att konkurrensen är väldigt tunn med medelmåttorna Bajic, Hodzic, Kodro och även Demirovic som främsta alternativ, högst tveksamt om någon i denna kvartett håller en högre nivå än veteranen Vedo.
Det finns dock en invändning och det är åldern, ifall Ibisevic återvänder så lär han definitivt lägga landslaget på hyllan efter ett potentiellt EM. När VM i Qatar spelas är han nämligen 38 år och frågan är om han ens är aktiv som spelare vid detta skeendet. Därmed kan det vara mer långsiktigt att ta med någon av de andra yngre anfallarna.
