Krönika: Äran att leda ett land
Att spela fotboll på proffsnivå är en stor ära, större än vad man egentligen förtjänar. Förutom pengar i buntar och fler tjejer än vad man orkar med så får man någonting ännu större som man inte kan sätta ett värde på. Det är makten att påverka människor.
Man får makten att påverka miljontals människor bara genom att vara sig själv eller kanske genom att spela någonting man inte är. Vissa förtjänar detta inflytande, andra lite mindre. Jag har inte makten att bestämma vem som ska bli fotbollsstjärna. Jag har inte rätten att bestämma vem som ska lyckas ta sig till toppen. Men jag har fan rätten att kräva att människorna som har lyckats få sig ett visst inflytande på denna jord, en viss makt, i allt från fotboll till politik, använder den på så rätt sätt som det går.
Jag är sån att när jag väl gör någonting så gör jag det helhjärtat. Jag ger mig aldrig in i någonting som jag vet att jag inte kommer att lägga ner min själ på. Jag vill kunna avsluta arbetet och känna mig stolt över det jag har gjort. Jag vill kunna gå iväg med ryggen rak och huvudet högt när jag går hem. Jag undrar om pamparna i det bosniska fotbollsförbundet tänker likadant?
När jag tänker på sport, får jag upp en sak direkt i huvudet:PASSION! Sedan tänker jag, glädje, gemenskap, sportsmanship, ära. Just nu hör inga av dessa ord hemma hos det bosniska fotbollsförbundet, speciellt inte hos Munib Usanovic, generalsekretarare för det bosniska fotbollsförbundet.
Han står just nu inför rätta i Bosnien, en av sakerna han är anklagad för är att ha stoppat bosniska fotbollspengar i egen ficka. Pengar som skulle ha gått till vårt land för att gynna vår fotboll. Har ni någonsin undrat varför Bosnien alltid möter Iran när det nalkas vänskapslandskamp? Svaret är enkelt, dom betalar bäst. När vårt kära förbund väljer motståndare så kollar de inte på sportsliga intressen, utan de kollar bara på dom ekonomiska intressen som finns för matchen, och det är något som jag och många andra bosniska fans har fått nog av. Vår ledning är rätt igenom urusel, dem har inga som helst sportsliga intressen för Bosnien, utan dom vill bara gynna sig själva. Vad jag mest förundras över är att bl.a. Usanovic sitter i intervju efter intervju och försvarar sina handlingar och säger att han tänker på den bosniska fotbollen. Man kan tycka att människor borde ha en viss självrespekt och en heder men tydligen finns det dom som klarar sig utan den.
För två år sedan skrev de flesta landslagsspelare ett öppet brev som riktade sig mot förbundet. De skrev bl.a. att dom känner avsky inför förbundet och att dom hade förstört lagandan som fanns. De kallade ledarna i förbundet för en "cancersvulst". Det går inte annat än att hålla med dom. Dessa spelare är de som representerar vårt land ute i världen. Bosnien är ett litet land som inte har 3 olika landslag att heja på. Det enda vi har som förenar dom alla olika folkslagen i Bosnien, det är fotbollslandslaget. Att människor som Usanovic då sitter och jobbar för sin egen vinning, genom kriminella rörelser för att tjäna pengar åt sig själva, är pinsamt för vårt land.
Spelarna har agerat men inget hände. Fansen har agerat men ingen lyssnade. Det betyder inte att vi ska ge upp. Om vi vill få en ren fotboll i Bosnien, utan korruption så måste vi fortsätta att kämpa för det vi tror på, för det som kommer att gynna den bosniska fotbollen. För i Bosnien är fotboll så mycket mer än fotboll, det som händer inom fotbollen sprider sig ut i övriga samhället. Men det förbundet glömmer, är att utan oss fans, finns ingen fotboll. Det är vi som har den egentliga makten. Det är nu dags att använda den.
