Ljiljanbloggen: I nöd och lust
Bloggen väcks till liv i ett gästinlägg av Irfan Cancar, som berättar om kärleken till landslaget i vått och torrt.
Min relation till det bosniska landslaget är ungefär som om vi var gifta. Jag är med i medvind (vinsten mot Danmark 2003) och i motvind ( den senaste bittra förlusten mot Rumänien), jag kommer ihåg födelsedagar (matchresultat) och jag vet namnet på alla våra barn genom tiderna (spelarna). Då och då uppstår det gupp i vägen, vi kan kalla det meningsskiljaktigheter. Det kan tex handla om vem som ska ta hand om våra barn (vem som får det nobla uppdraget att leda Bosnia’s finest). Lite gupp på vägen kan jag ta, men det som verkligen stör mig är dessa ”kusiner” som dyker upp med jämna mellanrum i våra liv (medgångssupportrar).
Tänk er följande scenario; Tänk dig att du har planerat en stor familjegrill och har bjudit in många släktingar, du har slitit under en lång tid för att få allt att klaffa. Du har fixat plats, mat, dryck osv. När allt är klart så dyker dessa ”kusiner” upp och börjar ta kontrollen över allt och de tar åt sig äran för allt jobb som du har gjort. Hur skulle ni känna er då? Det är så jag känner mig när dessa så kallade fans kommer in på forum och börjar att prata om mitt äktenskap eller får utrymme i media och pratar mest strunt. Då undrar jag; Vem är du? Vart kom du ifrån? Du vill bara ha en del av kakan när det går bra. Men när solen inte skiner och haglet faller ner över oss, ja säg vart är du då? Jag vet vart jag är, jag är med mina bröder och sjunger ”Za Bosnu tugujem, Bosni se radujem, Bosna je dio zivota mog, Bosno ti si sampion!”
Jag och landslaget har varit gifta i ca 11 härliga år. Vi har firat mycket, men viktigast av allt så har vi sörjt så oerhört mycket. Det enda jag vet är att vi kommer stanna tillsammans hela livet. Vi kommer att sörja så mycket mer. När vi väl firar och kommer vidare ut i Europa och Världen, om det händer till nästa sommar eller om det tar 14 år, ja då kommer jag att bjuda upp dig, min sköna, till en dans som världen sent ska glömma…
