Ljiljanbloggen: Hoppet - det sista som överger en
BiH 0-0 Portugal. Portugal 6-2 BiH. BiH 1-2 Brasilien. Irland 1-0 BiH. Mexiko 2-1 BiH Wales 0-2 BiH.
Från att ha varit 10 minuter från ett EM-slutspel, har vi de sex senaste matcherna inkasserat fyra förluster. Att följa det bosniska landslaget i fotboll är att liknas vid att åka berg- och dalbana . Ena stunden är det ren njutning – andra en pina. Ibland befinner vi oss på toppen, för att i nästa stund vara djupt nere på botten. Stabilitet, både på och utanför plan, är något som har varit frånvarande kring landslaget det senaste decenniet.
Optimism, är dock något som de senaste åren ständigt finns närvarande hos den bosniska fotbollspubliken. Folket älskar och tror på sitt landslag – de förväntar sig segrar och framgångar. Men där kärleken är stark och optimismen hög, ökar även risken för bedrövelse när utgången inte blir som förväntat. Efter alla emotionella yttringar är den efterföljande tomheten som är värst – då man inombords känner som mest, men inte riktigt kan sätta ord på vad. Alla har nog upplevt det efter 1-1 mot Danmark (2003), 0-1 mot Serbien (2005), playoff mot Portugal 2009 samt 2011.
Vi har upplevt det alltför många gånger – det får räcka nu. Vi skulle möjligtvis kunna undvika alternativt minimera den känslan genom att bli mer realistiska och låta förnuftet styra, men då skulle vi bara ljuga för oss själva. Då vi, bosnier, är människor som följer hjärtat först och sedan förnuftet – på gott och ont.
Man brukar säga att ”hoppet är det sista som överger en”, och det må stämma – för vad vore vi människor utan hopp och drömmar? Men, drömmar finns till för att man skall sträva efter dem – jag vill inte längre leva enbart på hoppet – jag vill att drömmarna blir till verklighet. Och den verklighet jag vill se är landslagets deltagande i VM 2014.