Veckans legend: Elvir Bolic
Redaktionen återupptar skrivandet och presenterar varje torsdag en artikel om de bosniska legendarerna som har lämnat stora spår efter sig, inte bara i hemlandet utan också i Europa och världen. Turen har kommit till den karismatiske Elvir Bolic, en väldigt omtyckt spelare som satte djupa spår i den bosniska fotbollen.
Anfallaren, Elvir Bolic, föddes i den fotbollstokiga staden Zenica, i oktober 1971. I Zenica, en industriell stad med drygt 127,000 invånare, spelade Bolic i stadens stolthet, NK Celik. En klubb som vunnit den bosniska ligan tre gånger och fostrat spelare som Mirsad Hibic, Nermin Sabic, Senad Brkic och Emir Spahic. Samtliga landslagsspelare.
Bolic, eller ”Bola” som han populärt kallas, började alltså karriären i Celik redan vid 17 års ålder och stannade i ytterligare ett par säsonger, innan det 1992 var dags att flytta österut och spel i dåvarande europeiska storklubben, Röda Stjärnan. Det blev dock inte mycket till speltid för kommande stjärnan, som han spåddes bli, mest på grund av kriget i dåvarande Jugoslavien. Det blev istället en flytt ännu längre bort från Bosnien, nämligen Turkiet och 17-faldiga mästarna - Galatasaray.
Karriären skulle ta fart ordentligt i soliga Turkiet, där Bolic senare skulle bli betraktad som en av de allra bästa spelarna som någonsin spelat i den turkiska högsta divisionen. Det började dock trögt. I Galatasary blev det endast åtta matcher och två mål, men det hindrade inte Gaziantepspor från att knyta till sig anfallaren, 1993. Efter tre säsonger i klubben hade ”Bola” mäktat med hela 43 mål på 73 matcher. Bästa säsongen var 1994/95 där han gjorde 26 mål på 33 matcher. Nu blev Bolic ett jagat byte och en snackis i hela Turkiet. Fenerbache lyckades tillslut dra det längsta strået och värvade den dåvarande 24-åringen. Det skulle visa sig vara ett väldigt viktigt drag från de gula kanariefåglarnas sida. Den första säsongen skulle också bli den bästa för anfallare, som fortsatte där han slutade i Gaziantepspor. 22 mål på 31 matcher var ett fullt godkänd facit i debuten. "Bola" tillbringade fem lyckade säsonger hos de gul/blåa och gjorde 69 mål på 146 matcher och var den spelaren som bröt Manchester Uniteds rekordsvit på 40 år utan förlust i europacupsammanhang på hemmaplan, när han avgjorde på Old Trafford med sitt och matchens enda mål. Året var 1996.
Efter nästan tio år i Turkiet bestämde sig Bolic för en flytt. En flytt till ett annat soligt land i form av Spanien och Madridlaget Rayo Vallecano. Det blev dryga 100 matcher och 22 mål för Rayo i La liga, där man var ett mittenlag fram till säsongen 2002/03 då laget slutade på en 20:e plats och åkte ur. Bolic lämnade ett stort avtryck efter sig och är fortfarande ihågkommen i Madrid som en av de bättre spelarna klubben haft. 2003 lämnade således Bolic och flyttade tillbaka till sitt andra hemland, Turkiet, för spel i Istanbulspor. Han hann med spel i ett par andra turkiska klubben och kroatiska Rijeka, innan han 2006 bestämde sig för att lägga skorna på hyllan. 35 år gammal.
Samma år slutade Bolic även i landslaget, där han var aktiv i tio år. Under dessa år lyckades han pricka rätt 22 gånger på 52 matcher och är den spelaren som gjorts flest landslagsmål för Bosnien. Bolic innehade också titeln som den som gjort flest landskamper, men Misimovic passerade honom i september förra året. 2008 blev han erbjuden jobbet som assisterade förbundskapten till Meho Kodro, men duon sparkades kort därefter då man vägrat att åka till Iran för att spela en träningslandskamp, med motiveringen att det inte behövdes och att spelarna inte skulle utsättas för den långa resvägen.
Vi minns Bolic som en spelare med ett stort hjärta, både på och utanför planen. Vi minns också framförallt Bolics 1-1 mål mot Danmark 2003, som sånär gav en plats i EM året därpå och hans vackra chip förbi en chanslös Iker Casillas, på hemmaplan i Zenica mot Spanien (1-1). Bolic är en sann legend och gentleman, och en människa samtliga vill se ta en plats i framtida fotbollsförbund.
Spelarkarriären
1988–1991 Celik
1992 Röda Stjärnan
1992 Galatasaray
1993–1995 Gaziantepspor
1995–2000 Fenerbahçe
2000–2003 Rayo Vallecano
2003–2004 Istanbulspor
2004 Gençlerbirligi
2005 Malatyaspor
2005–2006 Istanbulspor
2006 NK Rijeka
Landslagskarriären
1996 – 2006 52 matcher / 22 mål