Bosno moja, mila, divna...
Besvikelse, politik och ännu mer besvikelse besvärar och förpestar landslaget.
När man talar om det lilla landet i hjärtat av Balkan är det ofta kriget som omnämns och står i fokus. Naturen, kulturen, språket och sporten hamnar i skuggan av 90-talets tragiska öden för hundratusentals människor. Sedan Safet 'Pape' Susic tog Bosnien och Hercegovina till dess enda mästerskap i historien, VM 2014, blev landet uppmärksammat för annat. Sensationell framgång för landet, dess folkgrupper, spelarna, tränarna, supportrarna och för alla de som ville se BIH i ett stort mästerskap.
Jag minns att Aftonbladet uppmärksammade detta mer än de andra svenska medierna tack vare Erik Niva och Simon Bank. Båda herrarna skrev ett flertal krönikor där de skildrade landets då - och nutid. Än idag får jag rysningar när jag tittar på klippen när vi blev klara för VM i Brasilien. Ibisevics mål kommer stanna i minnet för evigt så jag kan återberätta det för de framtida generationerna. Kolasinac är förlåten efter självmålet, går inte att beskylla honom. Domaren Peter O'leary är dock inte förlåten. Han var snabb med att felaktigt döma bort Edin Dzekos mål mot Nigeria, vilket senare ledde till att Bosnien & Hercegovina inte gick vidare från gruppen.
Vet ni vilka mer som inte är förlåtna i mina ögon, förmodligen i många andras också? Jodå, det är kostymnissarna som styr och ställer i förbundet. Många av er minns säkert protesterna i Norge på Ullevål när BH Fanaticos visade sitt missnöje mot förbundet. Några år senare stängde FIFA av förbundet tills man hade bestämt sig för en huvudansvarig, istället för tre styckem, en för varje representerad etnisk tillhörighet i landet. Nu kan man fråga sig om det var rätt av BH Fanaticos att slänga in bengaler. Dock så krävs desperata åtgärder under desperata tider när tidigare fredliga manifestationer inte blivit uppmärksammade av de styrande fotbollspamparna.
Idag känns det som att vi ännu en gång står på ruta ett. Delvis för att BIH missade EM i Frankrike och nu missar man VM i Ryssland nästa år. Å andra sidan finns det flera bakomliggande orsaker som gör att vi supportrar som ger våra spelare styrka och mod att prestera, inte kan vara nöjda i hur landslaget styrs.
Det lilla landet i sydöstra delen av den gamla kontinenten, står nu utan en tränare, inte så konstigt egentligen. Vad vi inte vet är exakt hur förbundsledningen jobbar för att få fram rätt kandidat. Ivica Osim ville ha sonen Amar som tränare, Meho Kodro tackade nej till landslaget och valde att fortsätta leda det schweiziska laget Servette. Vem kan egentligen klaga på Kodros beslut? Vem vill leda ett landslag där man tar beslut grundade på etnisk tillhörighet? Vår kanske mest meriterade tränare Vahid 'Vaha' Halihodzic har tidigare lett både Elfenbenskusten, Algeriet och nu senast Japan till VM. Inte heller han tycktes vara intresserad. Den mindre entiteten i landet har lagt fram förslag på sina kandidater där bland andra holländaren Clarence Seedorf nämns. Även kroatiske bronsmedaljören från VM 1998, Robert Prosinecki nämns som en möjlig ersättare till Mehmed Bazdarevic. Dessa två må vara fotbollslegendarer men de är inte tillräckligt erfarna för att ansvara för ett landslag. Aldrig kommer vi att få seriösa kandidater så länge allt annat runtomkring styrs på ett oseriöst sätt.
Jag kan helt ärligt påstå, utan någon skam i kroppen alls, att BIH aldrig kommer nå några framgångar så länge det tillåts att politik blandas in. Även om BIH hade ödet i sina egna händer i kvalet och förlorade mot Cypern, efter att ha tappat en 2-0 ledning, vilket kostade oss rejält. Visst, laget skämde ut sig och det var tydligt att vi inte hade något i ett mästerskap att göra. Ändå vill jag sätta det politiska kaoset i fokus då det sakta men säkert dödar den bosniska fotbollen sett till landslag och även på klubblagsnivå. Politiken har inte bara förpestat, lagt sig som en skugga över landet och lamslått befolkningen i årtionden. Den har även krossat drömmar och svikit sina medborgare.
Det blir inte bättre av att Ognjen Vranjes, landslagsman och spelare i grekiska klubben AEK, ständigt blir kallad till landslaget. Jag vet, det var ett tag sen händelsen skedde, han har ''ångrat'' sig och täckt över den första tatueringen med en klocka. I mina ögon går det inte att förlåta. Vanhedrar och smutskastar man landet som man är född, uppvuxen i och som man representerar, finns det inget som kan försvara hans handling. Jag struntar fullständigt i hur duktig han är och att vi har problem med försvaret. Ni kan lyncha mig och bespotta mig men jag är på BH Fanaticos sida gällande detta, Ognjen Vranjes är och förblir ''Persona non grata'' - oönskad person.
Hur länge ska den negativa inställningen och stämningen runt landslaget få styra? Hur länge ska man ignorera de faktiska problemen inom den bosniska fotbollen? Krigsförbrytare hyllas på läktarna, bosniska flaggor bränns och nationalsången buas ut. När ska klubbar såsom Borac Banja Luka, Siroki Brijeg, Zrinjski Mostar och Radnik Bijeljina med mera få riktiga straff? Sådant får mig att aldrig mer vilja titta på fotboll någonsin mer. Ändå gör jag det med förhoppningarna om att det kommer bli bättre...
Tröstar mig själv med ''sevdah'', bosnisk traditionell musik, försöker blicka framåt och avslutar med min favorit ''sevdalinka'' Bosno moja:
Bosno moja, mila, divna
lijepa, gizdava, haj
u tebi je Sarajevo
puno sevdaha