Inför kvalet: Mkhitaryan och hans Armenien.
Efter succén i UEFA Nations League väntar vi alla på att EM-kvalet ska sparka igång där det bosniska laget har goda möjligheter att skriva historia och nå turneringen 2020. Under en femveckorsperiod kommer samtliga kvalmotståndare att presenteras, denna vecka redovisas det armeniska landslaget där den främsta frontfiguren är Henrikh Mkhitaryan.
Landslagets första kvalmatch tillika Edin Dzekos hundrade drabbning i den bosniska tröjan kommer att spelas mot Armenien, ett relativt okänt landslag som inte förväntas nå turneringen 2020. Landet var en av Sovjetunionens delrepubliker och nådde sin suveränitet 1991, året därpå spelades den första landskampen vilket var en mållös träningsmatch mot Moldavien hemma i Jerevan. Armenierna kvaldebuterade till EM 1996 i England och därefter har landslaget deltagit i samtliga kvalspel, man har dock aldrig nått ett mästerskap. Närmast var armenierna i kvalet till europamästerskapet i Polen och Ukraina år 2012 där laget slutade på en tredjeplats, bland annat före Slovakien men efter både Ryssland och Irland. Faktum var att mästerskapsdrömmen levde i allra högsta grad inför den sista gruppspelsmatchen i Dublin där en vinst mot irländarna skulle inneburit att Armenien plockat playoffplatsen, men efter att bla målvakten Roman Berezovsky blivit felaktigt utvisad och Valeri Aleksanyan styrt in bollen i egen kasse förlorade laget med 2-1 och istället plockade ”The boys in Green” playoffbiljetten.
Efter det nämnda kvalspelet har Armenien inte varit i närheten av att nå likvärdiga resultat, i det föregående EM-kvalet fick man bara med sig två pinnar och armenierna slutade sist i en grupp med Albanien, Serbien, Danmark och Portugal. Även den efterföljande kvalcykeln blev medioker, efter tio omgångar parkerade man nämligen som nästjumbo efter att ha inkasserat sju pinnar i en grupp med bla Polen, Danmark och Kazakstan. Trots de negativa erfarenheterna fanns det en hel del optimism bland supportrarna inför UEFA Nations League, man hamnade nämligen i samma grupp som Makedonien samt blåbärsgängen Gibraltar och Liechtenstein. Hösten förblev dock en besvikelse, efter bland annat en uddamålsförlust mot Gibraltar och ett klent 2-2-resultat mot Liechtenstein slutade man ”bara” tvåa och hela fem poäng efter Makedonien som flyttades upp till C-divisionen. Resultatmässigt har därmed det armeniska landslaget knappast imponerat under de senaste åren.
Vid en snabb titt på truppen så är det i likhet med Liechtensteins landslag bestående av relativt anonyma spelare, ungefär hälften lirar i den inhemska ligan som är en av Europas allra sämsta. Den främsta armeniska spelaren är utan tvekan Henrikh Mkhitaryan som dessutom bär kaptensbindeln och debuterade i landslaget som sjuttonåring. Mkhitaryans naturliga position är central offensiv mittfältare men han kan också placeras på båda kanterna, armeniern tillhör Arsenal men han har spelat i både Manchester United och Borussia Dortmund tidigare vilket är finfina klubbadresser. Mkhitaryan är framförallt en löpvillig mittfältare som genom sina löpningar kan dra isär backlinjen och öppna upp för sina medspelare, han har också en bra blick över spelet, imponerande teknik och en grym passningsfot. I landslaget är spelat tydligt centraliserat runt Mkhitaryan och det är framförallt han som måste prestera ifall laget ska avancera till EM 2020, ifall Sead Kolasinac skulle lyckas neutralisera sin lagkamrat är minst sagt mycket vunnet.
Förutom ”Heno” är det väldigt tunt, vid en titt på transfervärdena (enligt transfermarkt.de) är det anfallaren Sargid Adamyan och försvararen Varazdat Haroyan som har högt värden efter Mikhitaryan. Den förstnämnde lirar i Zweite Bundesliga och representerar Jahn Regenburg samtidigt som mittbacken Haroyran tillhör Ural Yekaterinburg i den ryska ligan. Givetvis bör man alltid respektera sina motståndare men i ärlighetens namn känns Armeniens landslag väldigt uddlöst och det vore ett fiasko ifall Prosineckis mannar inte lyckas kamma hem sex pinnar över dessa två kvalmatcher.
Laget tränas utav Armen Gyulbudaghyants som tog över i oktober 2018, hans debut var förövrigt den tidigare nämnda torsken mot Gibraltar. Gyulbudaghyants har endast coachat Armenien över fyra matcher och förutom den nämnda förlusten har han också kryssat vid ett tillfälle och vunnit två matcher. Hans tränarkarriär drog igång 2001 men han har endast ansvarat för armeniska klubblag samt landets U19- och U21-landslag, Gyulbudaghyants har därmed ingen utländsk tränarerfarenhet och desamma gäller för hans egen spelarkarriär. Den förre mittfältaren vara aktiv mellan 1983-94 och lirade i en rad inhemska klubblag men aldrig utomlands, förbundskaptenen har därutöver inte särskilt många titlar att skryta med och är därför ett okänt namn i fotbollsvärlden.
Bosnien och Armenien har hamnat i samma grupp en gång tidigare, det var inför VM i Sydafrika och den gången tog BiH sex komfortabla poäng. Miroslav ”Ciro” Blazervics lag vann hemmamatchen på Bilino Polje med 4-1 efter bla en iskall volley från Emir Spahic och två mål ifrån svenskbosniern Zlatan Muslimovic. ”Musslan” var också på spelhumör när lagen mötes i Jerevan året därpå, efter en fullträff från Muslimovic och ytterligare ett mål ifrån Hajduk Split-stjärnan Senijad Ibricic vann BiH också den bataljen.
Inför kvalet talar de mesta för två bosniska segrar, Prosineckis landslag håller en väsentlig högre nivå på pappret vilket blir tydligt om man jämför klubbadresser, transfervärde och de senaste årens resultat. Förutom Mkhitaryan är det högst oklart ifall någon annan armenisk spelare hade platsat i en bosnisk 23-mannatrupp, möjligen hade anfallaren Sargis Adamyan kunnat utmana i nuläget när det finns tunt med ersättare bakom Edin Dzeko men detta är ändå tveksamt. Desamma gäller för Haroyan som faktiskt tillhör ett ryskt mittenlag i likhet med Toni Sunjic som blivit en startspelare i Prosineckis landslag, det är dock tveksamt ifall Uralspelaren håller en högre nivå än exempelvis bubblarna Dario Dumic och Samir Memsevic.
Om man ska peka på en specifik lagdel som inte har fungerat för armenierna den senaste tiden så är det försvarsspelet, man höll bara nollan en gång under UNL och släppte in minst ett mål i båda matcherna mot Liechtenstein och Gibraltar. Det kan därmed minst sagt bli ett roligt jubileum för Dzeko på sin gamla hemmaarena i mars när kvalet sparkar igång.En annan svaghet för armenierna är givetvis beroendet utav Mkhitaryan, ifall mittfältaren inte levererar eller är frånvarande försvagas laget radikalt. Under hösten har landslagskaptenen varit väldigt ojämn och pendlat mellan startelvan och bänken i klubblaget, när han väl har spelat så har insatsen varierat kraftigt. Inför den senaste Premier League-matchen mot Burnley var Heno inte ens med i truppen vilket beror på en skada, ifall mittfältaren skulle åka på en långtidsskada efter nyårsskiftet lär det sannolikt bli en dödsstöt för armenierna.
Den främsta faran utifrån ett bosniskt perspektiv är underskattning, i likhet med Liechtensteinmatchen finns det en risk att landslaget tar ut segern i förskott vilket ofta straffar sig. Trots att det armeniska landslaget håller en förhållandevis låg nivå har dem levererat en del överraskande resultat genom åren, man slog Montenegro med 3-2 i förra kvalet efter att man vänt ett tvåmålsunderläge, krossade Danmark med 4-0 på Parken 2013 och besegrade också det tjeckiska landslaget med 2-1 samma år. En annan fara inför mötet är att Prosinecki och tränarstaben sannolikt har väldigt begränsad koll på det armeniska landslaget, specifikt med tanke på att coachen Armen Gyulbudaghyants tog över manskapet relativt nyligen.
Ytterligare en nackdel med att vi lottades mot Armenien är givetvis det geografiska, vårt landslag lär knappast ha särskilt mycket publikstöd i Jerevan vilket våra drakar annars är vana vid, även när det vankas bortamatcher. Därutöver kan en jobbig flygresa långt bort till Kaukasus ta på krafterna och trötta ut spelarna vilket också är negativt.
