Krönika: Blod, svett och stolthet
Drömmen om ett fotbollsslutspel har nu aldrig varit mer klarare än den är idag. 3-1-segern mot Grekland innabär att Bosnien nu är uppe i ensam serieledning med fem matcher kvar att spela. Fortsatt obesegrade. Otroligt målrika och överraskande stabila defensivt. Det är inte mycket som kan rubba en bosniers drömmar i denna stund om att få se sitt landslag i Brasilien nästa sommar. Men än är ingenting över. Många matcher återstår och många poäng är kvar i potten.
Det beskrevs som en ny historisk och avgörande match för det bosniska fotbollslandslaget. Skulle "drakarna" på nytt få erkänna sig besegrade eller var nu stunden äntligen kommen för den ack så efterlängtade storsegern mot en av Europas absolut främsta fotbollsnatiner. Svaret blev - ja. Papes manskap visade inte bara Grekland ikväll utan även hela fotbollseuropa att man nu är redo för den stora scenen. Stunden är kommen, det är sluttickat. Vi vill till Brasilien. Vi ska till Brasilien!
Det är inte mycket som får en bosnier att hoppa runt av glädje. Att få känna den stoltheten efter den fantastiska matchen. Att kunna peka på dem spelarna och kalla dem för sina idoler. Att stå där, med huvudet högt och säga, det här är mitt landslag. Mitt hemland. Jag har ingen annan.
Idag känner vi alla, spelare som supportrar, att vi är nära. Brasilien är nära. Även om den nu må vara sisådär 10 000 km långt ifrån oss är Brasilien i denna stund bara runt hörnet. Men vi får inte flyga bort. Ingenting är klart ännu. Ingenting är över. Grekland har fortfarande en chans att rubba Bosnien. Att rubba alla våra drömmar om en direkt plats i nästa sommars stora evenemang.
Rädslan att misslyckas sägs ibland vara större än själva längtan att vinna. Trots nu gruppledning med fem matcher kvar och en stark landslagstrupp - är jag mer rädd än någonsin. Jag kan inte tro på det jag ser. Det känns som en illusion. En dröm som är så fin att du önskar den aldrig ska ta slut.
Jag valde inte var jag skulle föddas. Det gjorde ingen av oss. Vilken etnicitet vi skulle tillhöra och vilket land vi skulle kalla för vårt hemland. Men idag är jag mer stolt en någonsin förut att säga - jag är bosnier.
Drakarna visade hur man kämpar för sin nation. För sitt folk - var dem än må bo på denna vackra planet. Hur man verkligen lämnar allt på planen för det emblemet som ligger på vänstra bröstet. För alla oss som under dem nittio minuterna matchen pågår andas och lever med dem. Vinsten mot Grekland är mer än vanlig vinst. Det är mer än tre poäng. Och definitivt mer än en gruppledning.
Vi har varit här innan dock. Nosat på den guldiga biljetten som leder till paradiset. Känt doften av det stora slutspelet och chansen att äntligen få visa vad Bosnien och Hercegovina står för.
Resan är fortsatt väldigt lång. Många viktiga och "historiska" matcher återstår innan det är dags att summera kvalet. Susic och hans manskap gav oss denna omgång en stor seger, mot en stor nation, och en tro att vi om lite mer än ett år kommer att tillhöra fotbollseliten - på den största av dem scenerna. Nämligen slutspelet i Brasilien.
