Krönika: ”Mission impossible” väntar i VM-kvalet – så här kan det lösas

Att det bosniska fotbollsförbundet satsar mot Europamästerskapet 2028 är inget nytt. Men att det skulle gå så här snett för förbundskaptenen Sergej Barbarez gör att även den målsättningen är mycket att begära. I mars påbörjas VM-kvalet och att ta sig vidare där blir nästintill en omöjlig uppgift – men betyder det att laget och supportrarna ska acceptera nederlaget redan nu?

Matchen mellan Bosnien och Hercegovina och Nederländerna på Bilino Polje i Zenica blev oavgjort och Uefa Nations League är slut. Jag sitter i min sköna soffa samtidigt som jag reflekterar över prestationerna i Nations League och vad som väntar nästa år. Efter årets sista match var det klart att det bosniska landslaget inte vunnit en enda match under 2024 och jag kunde konstatera att Bosnien och Hercegovina har en lång väg tillbaka till det man var för många år sedan – samtidigt som det finns lite ljus i mörkret.

Backa bandet till 16:e juni 2014 då jag befann mig i staden Natal i Brasilien tillsammans med min familj – då satt vi i en restaurang för att kolla på Bosnien och Hercegovinas första match någonsin i ett mästerskap. Det var matchminut 84 och anfallaren Vedad Ibisevic får bollen i straffområdet och skjuter in reduceringen mot stornationen Argentina på Maracana i Rio de Janeiro. Trots att det blev förlust var jag otroligt stolt över laget precis som alla andra bosnier runt om i världen. Men spola fram tio år framåt där man nu följer ett landslag som inte har vunnit på tolv matcher.

Barbarez ankomst till landslaget och prestationerna i Nations League
Den 19:e april var det klart att nationalikonen Sergej Barbarez skulle ta över Bosnien och Hercegovina, vilket var något som många bosniska supportrar drömt om sedan Barbarez lade skorna på hyllan. För många supportrar där ute är Barbarez den stora idolen och folkhjälten som stod för heroiska samt inspirerande insatser både på och utanför plan.

Det som var direkt anmärkningsvärt var hur mycket stöd Barbarez fick när han utsågs till förbundskapten trots att han aldrig tidigare tränat ett lag. När han tog över var det också klart att ett tufft år 2024 väntade för honom och just så blev det. Inför ligaspelet testades Bosnien och Hercegovina mot två av Europas främsta nationer i träningsmatcher. Det blev en förlust med 3–0 mot England på St. James’ Park och en 1–0-förlust mot Italien, där man faktiskt hade chansen att få med ett kryss.

När Nations League drog igång placerades laget i en tuff grupp med Tyskland, Nederländerna och Ungern. På sex matcher lyckades man bara ta två poäng av 18 möjliga – genom oavgjorda resultat mot Ungern på bortaplan samt Nederländerna på hemmaplan. Gruppen präglades dock av ett historiskt nederlag, en förkrossande förlust med hela 7–0 mot Tyskland i Freiburg, den största i Bosnien och Hercegovinas historia vilket var oacceptabelt. På dessa sex matcher släppte laget in 17 mål och gjorde fyra mål. För bosnierna blev facit nedflyttning till B-divisionen – ett tungt slag för ett landslag som behöver bygga upp både självförtroende och struktur.

Dags för taktiksnack
Barbarez har under Nations League främst valt att spela med en 3-5-2-uppställning och i vissa fall en defensiv 5-4-1, men båda har haft sina brister. När laget mot Ungern ställde upp i en 4-2-3-1 och i den sista matchen mot Nederländerna där man i andra halvlek senare ändrade till en 4-4-2, syntes tydliga förbättringar. Laget blev tryggare med bollen, skapade fler chanser och hittade ett bättre flyt, med flera fina kombinationer. Mot till exempel Ungern på hemmaplan hade man 66% bollinnehav och skapade tolv skott vilket är godkända siffror.

Generellt sett är det ofta enklare att spela med en fyrbackslinje och yttrar, då det skapar naturliga trianglar och ger bollhållaren flera passningsalternativ. Särskilt i en 4-3-3 kan mittfältets tre spelare skapa numerära överlägen centralt, vilket underlättar ett bollinnehavsorienterat spel. Ytterligare stöd kan ges genom till exempel en droppande anfallare eller en inverterad ytterback, vilket hjälper laget att behålla kontrollen mot lag som också använder tre centrala mittfältare.

Samtidigt erbjuder en 4-4-2 en stark defensiv balans över hela planen och är lättare att anpassa till hög press, mittfältspress eller ett lågt försvarsspel. Dessutom är uppställningen idealisk för kontringsfotboll, där den kombinerar balans och effektivitet framåt. Det är dock i slutändan upp till tränaren att välja en formation som bäst passar hans idéer – jag poängterar detta enbart utifrån det jag sett och även utifrån de spelartyperna som finns i det bosniska landslaget.

Truppen – spelarna som är redan där
Barbarez har använt sig av 34 spelare där 27 av dem fått spela och vissa spelare har presterat mer än andra. Dessutom har totalt 12 spelare fått chansen att debutera i den bosniska tröjan. Enligt SvenskaFans Bosniens betyg på spelarna genom hela Nations League visade snittbetygen att Amar Dedic (2.66), Ermedin Demirovic (2.6), Edin Dzeko (2.2) och Nikola Vasilj (2.4) har varit bra.

Utöver de redan nämnda spelarna har flera andra gjort avtryck under Nations League. Esmir Bajraktarevic, den unga och tekniska högeryttern, har visat att han inte bara är en talang för framtiden utan redan nu håller hög nivå i landslagssammanhang. Samed Bazdar är en annan spännande ung spelare som har potential att bli en viktig del av anfallet framöver. Luka Kulenovic, som nyligen tagit plats i truppen, kan ge välbehövlig konkurrens på anfallspositionen framöver, med tanke på hans prestationer i Eredivisie.

Bland de mer erfarna spelarna har Nikola Katic stått ut som en stabil och trygg mittback, vars erfarenhet varit ovärderlig för försvaret. Samtidigt finns det flera spelare, som Armin Gigovic, Dzenis Burnic, Denis Huseinbasic, Jusuf Gazibegovic, Adrian Leon Barisic och Tarik Muharemovic, som gjort godkända insatser och har potential att utvecklas ytterligare. Dessa spelare förtjänar definitivt fortsatt förtroende och kan bli ännu viktigare för laget längre fram.

Däremot är det dags att göra vissa förändringar. Med all respekt är Ermin Bicakcic inte längre den spelare han en gång var, delvis på grund av skador och ålder. Det är också svårt för mig att se en plats för Nihad Mujakic samt Nail Omerovic i det här landslaget, då jag anser att det inte finns kvalitet där. Givetvis kan detta komma att ändras om dessa spelare får ett genombrott och visar att de håller. Landslaget behöver helt enkelt blicka framåt och ge utrymme åt de som kan göra skillnad, både nu och i framtiden.

Det här är alla spelare som blivit kallade av Sergej Barbarez hittills:
Edin Dzeko (450), Nikola Vasilj (450), Adrian Leon Barisic (450), Ermedin Demirovic (421), Dzenis Burnic (396), Benjamin Tahirovic (363), Nikola Katic (360), Armin Gigovic (353), Ermin Bicakcic (333), Jusuf Gazibegovic (315), Amar Dedic (270), Denis Huseinbasic (203), Esmir Bajraktarevic (186), Tarik Muharemovic (180), Sead Kolasinac (180), Ivan Sunjic (164), Ivan Basic (148), Nail Omerovic (135), Dario Saric (118), Haris Hajradinovic (109), Martin Zlomislic (90), Nihad Mujakic (68), Luka Kulenovic (67), Samed Bazdar (54), Rade Krunic (45), Haris Tabakovic, Kenan Piric (0), Enver Kulasin (0), Dennis Hadzikadunic (0) och Dal Varesanovic (0).
Siffrorna inom parentes är antalet minuter

När det gäller mål och assist har Edin Dzeko gjort två mål och en assist, Ermedin Demirovic två mål, medan Denis Huseinbasic, Benjamin Tahirovic och Esmir Bajraktarevic alla har bidragit med varsin assist.

Rätt spelare måste prioriteras
En av de största utmaningarna för förbundskaptenen Sergej Barbarez efter årets Nations League är att höja ribban när det gäller vilka spelare som faktiskt kallas in till truppen. Barbarez måste ta ett tydligare grepp kring urvalsprocessen och sätta högre krav. Det räcker inte att till exempel ha en spelare som en gång visat potential – landslaget måste präglas av kvalitet och form. Detta innebär att välja de spelarna som är bäst och mest i form vid den samlingen.

För att bygga en slagkraftig och konsekvent trupp behöver spelarna uppfylla vissa grundläggande kriterier. För det första måste de passa in i Barbarez spelsätt samt taktik. Det handlar om att förstå och kunna passa in till den taktik som landslaget vill spela. För det andra bör spelaren ha regelbunden speltid i sin klubb. En plats i landslaget ska inte vara en kompensation för en bänkroll i klubblaget och det har varit tydliga exempel på detta. Vid varje samling under Nations League har spelare som Ajax-mittfältaren Benjamin Tahirovic, Hoffenheims Haris Tabakovic eller Partizan-backen Nihad Mujakic kallats – dessa spelare har under säsongen knappt fått någon speltid vilket har resulterat i att deras prestationer inte varit lika vassa som förväntat.

Visst är det diskuterbart att Benjamin Tahirovic har stått för några godkända prestationer men hade han varit i mer i form så hade han varit en mer tongivande spelare. Med detta sagt måste Barbarez ibland utgå ifrån “kill your darlings” – alla kan inte vara med. I Tahirovics fall hade man egentligen kunnat antingen inte kalla honom och visa att speltid samt form är ett måste eller till och med låtit han spela med U21 då han är född 2003.

För det tredje måste spelarna vara i god fysisk form – landslaget har inte råd med halvfärdiga insatser på grund av dålig matchfitness, vilket egentligen har en tydlig koppling till speltiden. Och slutligen, prestationer i klubblaget måste väga tungt. Till exempel anfallare som ofta inte gör mål, mittfältare som för det mesta inte är stabila eller försvarare som alltid är inblandade i baklängesmål bör inte prioriteras – detta kan även speglas i landslaget. Därför blir det viktigt att scouta korrekt så att förbundskaptenen och de resterande i staben vet vilken slags spelare som egentligen kommer in. Detta uppfattas som strikt vilket jag förstår – alla kan göra misstag men jag syftar på spelare som presterar dåligt regelbundet med andra ord.

Barbarez och hans stab har ett ansvar att säkerställa att varje spelare i truppen är där av en anledning – inte av nostalgiska skäl, agenter eller på grund av press utifrån. Därför måste spelare som har få minuter i klubbarna sluta kallas in, för att en landslagsplats ska vara en belöning för hårt arbete och topprestationer, inget annat i mina ögon.

Blir Dzeko kvar?
Det är nog en fråga som tränarstaben måste få svar på ganska snart. Spola bandet tillbaka till år 2009 när jag började spela fotboll. Jag var ett barn med stora drömmar, och som många andra letade jag efter en förebild att se upp till. Den förebilden blev Edin Dzeko. Han var anfallaren som satte Bosnien och Hercegovina på fotbollskartan, och sedan dess har jag följt hans karriär med en beundran som aldrig avtagit.

Jag minns hans sista säsong i Wolfsburg, där han hade framgångar i Bundesliga. När han sedan kom till Manchester City blev han inte bara en målgörare utan en spelare som många City-supportrar kommer att minnas. Jag glömmer aldrig den historiska matchen mot QPR år 2012. Dzeko kvitterade i slutminuterna och banade vägen för Sergio Agüeros oförglömliga segermål som säkrade Citys första Premier League-titel. Jag såg den matchen tillsammans med min morfar, och vi delade en glädje som jag aldrig kommer att glömma. För Dzekos del var han också en ständig plågoande för Manchester United.

Sedan kom åren i AS Roma, där han blev älskad av hela staden. Med sin lugna karaktär och osvikliga förmåga att leverera mål blev han en hjälte i den eviga staden. Och efter det, i Inter, fortsatte han att imponera. Att se honom spela en Champions League-final vid 37-års ålder var inget annat än inspirerande. Än i dag, trots sin ålder, fortsätter han att leverera mål i mängder i Fenerbahce och visar att klass aldrig försvinner. Dzeko är inte bara en fotbollsspelare för mig – han är en symbol för uthållighet, ambition och en kärlek till sporten. Han har varit konstant i mitt fotbollsintresse, och varje gång han kliver ut på planen känner jag samma stolthet som jag gjorde som barn. Jag får heller inte glömma hur viktig han var i det bosniska laget som tog sig till världsmästerskapet 2014 i Brasilien.

Med detta sagt ser jag inga problem att han är kvar i landslaget men en del av mig som tänker realistiskt så kanske det är dags att gå skilda vägar. Dzeko är den bästa spelaren i Bosnien och Hercegovinas historia utan tvekan och kanske till och med en av Balkans bästa spelare genom tiderna. Det kanske är dags att fokusera mer på det kollektiva då det oftast är lätt att luta sig mot att Dzeko ska lösa allt. Ge de ungarna spelarna en chans samtidigt som vi tackar Edin Dzeko för allt han åstadkommit och gjort för landslaget. Dessutom bör det spelas en match där han blir hyllad och den matchen borde spelas på Stadion Grbavica i Sarajevo – där allt började för Dzekos del.

Spelare som förtjänar att spela för Bosnien och Hercegovina
Sergej Barbarez har flera spännande alternativ att överväga för att förstärka och förnya landslagstruppen. FK Zeljeznicars Vedad Muftic är ett namn som förtjänar en närmare titt, med sina lovande insatser på klubblagsnivå. Svensken Emin Hasic i Osijek kan välja mellan Sverige och Bosnien och Hercegovina. Hasic är en 21-årig mittback som borde bli kallad till landslaget och är en spelare som kan bli bättre. Han har tidigare spelat i BK Häcken, Lecce samt IFK Värnamo innan flytten till Kroatien. Nermin Zolotic, som har en landskamp för Bosnien och Hercegovina, är en spelare med erfarenhet, balans och stabilitet som kan tillföra mycket till försvaret som en vänstermittback.

På vänsterbacken där laget har det tunt bör Emir Karic och Ivan Milicevic vara aktuella för att bredda alternativen defensivt. Även på positionen högerback bör det finnas alternativ som 21-årige Adis Jasic i den österrikiska ligan samt 27-årige Mehmed Cosic i Radnicki som visat kontinuitet i den serbiska ligan. För Cosics del får man heller inte glömma den fantastiska perioden i Velez Mostar när han spelade där. Aleksa Djurasovic är en lovande mittfältare i den ryska ligan som har att välja mellan Serbien eller Bosnien. Han beskrivs som en lång, fysisk och vänsterfotad defensiv mittfältare. Imad Rondic, som stått för fina prestationer på anfallet i den polska ligan, kan ge landslaget ny energi och konkurrens framåt. Att inkludera dessa spelare skulle ge landslaget både kvalitet och långsiktig potential.

Ett annat namn att överväga kanske nästa år eller år 2026 är Kerim Alajbegovic, vars spelförståelse och arbetskapacitet kan vara till stor nytta för laget i framtiden. 17-åringen som tillhör Bayern Leverkusen har visat stor potential och det är en tidsfråga innan han för debutera hos Xabi Alonso. Ett till namn som jag anser borde komma in direkt är högeryttern Ajdin Hasic som gör det fantastiskt i Cracovia i Polen. Detta är en spelare som direkt hade kunnat bidra med något i det offensiva – samtidigt som han hade konkurrerat med Esmir Bajraktarevic.

Huvudmålet är EM 2028 – vad händer med VM?
När det bosniska fotbollsförbundet utsåg Sergej Barbarez som förbundskapten, var presidenten Vico Zeljkovic tydlig med att målet är att satsa på att kvala in sig till EM 2028. Innan kval till nästa EM väntar kval till VM 2026 som spelas i USA, Canada och Mexico. Många frågor cirkulerar kring kvalet till VM – är det också ett test för Barbarez är frågan. Den 13:e december kommer Bosnien och Hercegovinas att få reda på sina motståndare där laget befinner sig i den tredje seedningsgruppen.
Kvalet börjar i mars och tills dess måste den 53-årige förbundskaptenen Sergej Barbarez veta vilka spelare han kan lita på. Kanske inte alla 26 spelare men i alla fall startelvan plus fem byten eventuellt. Det bosniska landslaget bör satsa och gå för att försöka ta sig vidare till VM men med tanke på situationen blir det nog extremt tufft. Det är egentligen i slutet av detta kval som man får reda på vad Barbarez har åstadkommit och ifall han är rätt man för jobbet. ”Trust the process” som Arsenal-supportrarna brukar säga.

Här har du din trupp 2025, Barbarez
Förbundskaptenen Sergej Barbarez borde innan mars 2025 ha en klar bild över hur han vill ställa upp och vilka spelare som ska ta laget framåt. Så här skulle det kunna se ut om alla spelare är i form, enligt SvenskaFans Bosnien.

Målvakter: Nikola Vasilj, Kenan Piric, Vedad Muftic.

Mittbackar: Adrian Leon Barisic, Emin Hasic, Nikola Katic, Nermin Zolotic, Tarik Muharemovic.

Ytterbackar: Amar Dedic, Jusuf Gazibegovic, Sead Kolasinac, Emir Karic.

Mittfältare: Ivan Sunjic, Benjamin Tahirovic, Amir Hadziahmetovic, Armin Gigovic, Denis Huseinbasic, Dzenis Burnic, Haris Hajradinovic.

Yttrar: Ajdin Hasic, Esmir Bajraktarevic, Enver Kulasin.

Anfallare: Ermedin Demirovic, Samed Bazdar, Luka Kulenovic, Imad Rondic.

Ha även koll på: Martin Zlomislic – Mehmed Cosic, Adis Jasic, Dennis Hadzikadunic, Savo Susic, Ivan Milicevic – Ifet Djakovac, Ivan Basic, Aleksa Djurasovic – Kerim Alajbegovic, Dino Besirovic, Matej Sakota – Haris Tabakovic.

Och här har du din startelva 2025, Barbarez
Förbundskaptenen har som tidigare sagt använt sig för det mesta av en 3-5-2 och när laget spelar i en fyrbackslinje så har man mer flyt. Därför borde Barbarez överväga ett formationsbyte till 4-3-3 eller 4-4-2 med tanke på antalet mittfältare och anfallare som är kapabla att spela på kanten. Då hade det kunnat se ut som följande:
4–3–3
Nikola Vasilj – Amar Dedic, Nikola Katic, Nermin Zolotic, Sead Kolasinac – Benjamin Tahirovic, Armin Gigovic, Haris Hajradinovic – Esmir Bajraktarevic, Samed Bazdar, Ermedin Demirovic (K).

4–4–2
Nikola Vasilj – Amar Dedic, Nikola Katic, Nermin Zolotic, Sead Kolasinac – Esmir Bajraktarevic, Benjamin Tahirovic, Armin Gigovic, Samed Bazdar – Luka Kulenovic, Ermedin Demirovic (K).