Början på slutet för fransk ultraskultur?
Våldet finns inne på arenorna igen och staten vill slå tillbaka med full kraft.
Vi håller på att kvävas av klubbarnas och myndigheternas aktioner som inte på något sätt står i proportion till problemen som finns – det har varit budskapet från flera ultrasgrupper det senaste året. Men kritiken mot dem har ökat det senaste året, även från aktörer som normalt är på deras sida.
”Vi frågar oss om inte vissa ultras har hamnat i en så radikal logik att man begår självmord innan någon hunnit mörda dem.”, skrev franska månadsmagasinet och webbsajten So Foot tidigare i höstas.
Söndagens händelser i Nice gör frågan brännhet.
Supportergrupperna har, fram till nu, inte varit ensamma i sin kamp. När hundratals PSG-fans stängdes av bara för att de är just fans fick de till slut hjälp av jurister som är oroliga för att flera självklara medborgerliga rättigheter nu är i fara. Samma sak när inrikesminister Manuel Valls utfärdade ett förbud för ”personer som kallar sig Nice-supportrar” att på något sätt förflytta sig till Ajaccio på Korsika.
Liknande förbud har under hösten gjorts för PSG-fans på väg till Nantes och Montpellier och de har lett till vad som i pressen kallats för ett ”juridiskt krig”. Processen kulminerade i augusti när en domare hävdade ”att besöka en arena är ingen fundamental rättighet”. Ett uttalande som naturligtvis skapade debatt även utanför fotbollen.
Supporterorganisationerna har alltså haft motvind, men också kvalificerad hjälp. En av de hjälpande händerna, advokaten Pierre Barthélmy, försökte länge vara optimistisk: ”De illegala besöksförbuden kommer att försvinna, de illegala registren likaså.”
Precis som i Sverige har fans pekat finger åt klubbar som arbetar mot sina fans, men samtidigt på officiella hemsidor skryter om stämningen och gärna visar upp bilder på de illegala bengalhaven.
Höstens konflikter i Saint-Etienne är en utmärkt termometer för att visa att vi nu är på väg någon annanstans, bort från samtal och officiella supportergrupper.
Franska ultras har traditionellt varit organiserade i officiella föreningar. Föreningar med rättigheter, men också med juridiskt ansvar för sina medlemmar. I september upplöste sig självmant en av de största och i Frankrike mest respekterade grupperna, ”Green Angels”. Relationen till klubben var ansträngd och som så många gånger tidigare blev användandet av pyroteknik en symbolfråga. ”Green Angels” fortsatte sin aktivitet på läktarna. Upplösningen av gruppen var ”bara” administrativ. Man firade direkt efteråt med ett extra stort bengalhav ”i kampen mot den moderna fotbollen”. Saint-Etienne hade förlorat en samtalspartner i diskussionen om olaglig pyroteknik och andra supporterfrågor. Problemen var kvar och på väg att förvärras.
Utvecklingen med att många ultras självmant bryter ner de strukturer man byggt upp oroar många eftersom det innebär att grupperingarna ställer sig utanför systemet. Att det är just ”Green Angels” som hängs ut som ansvariga för söndagens oroligheter i Nice blir för dem ett bevis för vad som händer när ultras ”går under jorden”.
Nästa grupp i riskzonen är Bordeaux ”Ultramarines” som valt att inte avveckla sig själva, men som har ett hot om tvångsupplösning hängande över sig. Liknande scenarion i Nice, Lyon och Marseille lurar runt hörnet.
”Vi straffades för bengaler när vi aldrig hade skadat någon. Sedan klubbarna blivit tvingade att själva betala för säkerheten har man känslan av att de inte vill ha bortaresor. Klubbarna vill inte ha supportrar längre, de vill ha konsumenter… Resultat: vi blev radikalare och spårade ur”, säger en anonym före detta medlem i ”Green Angels” i pappersversionen av L’Equipe under tisdagen.
Så länge våldsamheterna höll sig utanför arenorna, som t.ex. mellan Nantes- och Rennes-ultras eller tidigare Lyon och Saint-Etienne, lyckades klubbarna till viss del två sina händer och skjuta över frågan till polisen.
Senare tids oroligheter mellan fans till Nancy och Metz, under matchen Saint-Etienne-Lyon och nu i söndags Nice och Saint-Etienne har flyttat in problemet på arenorna, igen. Då har vi det mesta som behövs för en historia som knappast kan få ett lyckligt slut.
Staten, med hårdföre inrikesministern Manuel Valls i spetsen, lovar tuffa tag mot huliganerna. Och som för att visa hur långt de olika parterna står från varandra har Valls även startat en undersökning av Nice, Lyon och Saint-Etienne – klubbar han uppfattar som ”alltför beskyddande” mot sina problemelement.
Saint-Etiennes president Roland Romeyer sitter därmed i en rävsax: uthängd av regeringen och ansedd som supporterfientlig av ”Green Angels”. Han uppmanar parterna att sätta sig ned och diskutera, men låter uppgiven: ”Om alla stannar kvar i sina hörn kommer jag inte att orka fortsätta kämpa.”
Franska ligans ordförande Frédéric Thiriez lovar även han hårda sanktioner men talar än så länge mest i rubrikvänliga slagord, likt: ”Repression är inget som stör ärliga människor”
Sociologen och författaren Ludovic Lestrelin har länge följt den franska supporterkulturen och ser en mörk framtid: ”Känslan av orättvisa kan vara en stark motor för missnöje, spänningar och också en radikalisering… I korthet, vi har här alla ingredienser för en ond cirkel.”
*****
Citat från: L'Equipe, So Foot och 20 minutes.
