En helvetes resa ”Det började med Keane och slutar med Strachan”
Efter en fullständigt usel vårsäsong börjar problemen visa sig, och den stora frågan är vad som kommer hända med Celtics tränare Gordon Strachan.
Den 4 oktober 2007, dagen efter den fabulösa 2-1 vinsten mot Milan skrev den dåvarande Celtic skribenten David Skoog en krönika om en viss man vid namn Gordon Strachan.
”Efter storförluster väljer han alltid rätt väg att gå, precis som efter framgång. Han har alltid kloka synpunkter efter matcherna och han tar, i stort sett, alltid smarta beslut under de 90 minuterarna.”
Den här krönikan börjar med Strachan och kommer också att sluta med Strachan, så som det alltid gör numera.
Säsongen 08-09 kommer att gå till historieböckerna som en av Skottlands absolut sämsta. Det litauiska korpgänget FBK Kaunas spöade Rangers i kvalet till CL. Celtic fick stryk av Ålborg och hamnade sist i sin grupp, Ålborg som för övrigt kammade hem den åtråvärda sjundeplatsen i danska ligan 08-09.
Vad händer? Vems fel? Vad skall ske?
Frågorna är lite för många för att vara en klubb av Celtics kaliber. Spelet har varit bedrövligt, spelarna har varit långtråkiga och tränarna har varit sorgliga. McGeady, Scott Brown, Caldwell, McManus, Boruc, McDonald besitter kvalité som många saknar i den skotska ligan, trots detta kan man inte besegra Hibernian borta eller Hearts hemma. 1+1 blir inte alltid 2.
När ligan skulle till att avgöras klarar Celtic av att vinna en av tre matcher, och spelet har dessutom under hela säsongens gång varit uselt.
Vi behöver rensa truppen, omorganisera oss, bygga ett lag för framtiden. Detta gör vi inte genom att värva en Samaras från City eller en Flood från Dundee. Det tar tid, det gör det alltid. Jag har upplevt många besynnerliga värvningar i historien. Bland annat en Gravesen från Madrid som kammade hem miljoner bara för att han kom från Madrid. Jag minns värvningen av legenden Roy Keane, som mer liknade ett reklamjippo än en seriös satsning. Det är något fel och det har det varit länge. Ligasegrar och lyckade avancemang i Europa har bara fördröjt den nödvändiga förändring Celtic är i behov av.
Det måste finnas ett krav att spelarna först och främst spelar för klubben, då slipper vi i alla fall kasta iväg miljonbelopp till Gravesen, Baldé och Keane. Det är alltid en början, och det är svårt att utvecklas om man inte lär sig av sina misstag.
Så var det en Strachan. En människa som igår vållade mycket ilska, sorg och förvirring. På olika Celtic forum och sidor kräver man Strachans avsked.
”Bad signings, bad tactics (sorry no tactics), bad coaching, bad motivatation, and bad chat to the media and Tic fans”
Citatet ovan är ett i mängden, där ilskan mot Strachan är så stor att det tillslut kommer leda till hans avgång. Frågan är när! Idag företer sig Davids ord nästan som skrattretande. Jag kommer dock ihåg att jag höll med David till 100 procent, men ack så fel jag hade. Det är som alltid väldigt lätt att vara efterklok.
Det är mycket möjligt att jag kommer få att äta upp mina ord, men sånt är livet, du kan aldrig veta vad som är fel förrän de riktiga problemen gestaltat sig. Däremot kan det aldrig vara fel att satsa på framtiden, eftersom vi inte vill att Celtics seger mot Milan för drygt två år sedan skall vara den sista mot milanolaget.
Gordon Strachan är troligtvis en av Glasgows mest ensamma människor just nu. Sålunda erbjuder Poul Bjerres citat en del att tänka på, frågan är hur Strachan tolkar det och här finns det faktiskt ett rätt och ett fel!
”Det finns ett helvete – att vara ensam. Det finns ett himmelrike – att kunna vara det".
