Danskt mirakel på svensk mark!
Året var 1992 och EM skulle spelas i Sverige. Strax innan EM startade inbördeskriget i Jugoslavien, vilket ledde till att Uefa (med Lennart Johansson som president) valde att diskvalificera Jugoslavien. Platsen gick i stället till grupptvåan i Jugoslaviens grupp, nämligen Danmark. Med mindre än två veckor kvar till premiären var Danmark plötsligt klara för mästerskapet som skulle avslutas med den största skrällen i modern fotbollshistoria.
Det danska landslaget introducerades till världsfotbollen under 1980-talet, då de först nådde semifinal i EM 1984 i Frankrike och sedan lyckades nå VM för första gången 1986 i Mexiko. Under VM 1986 var tysken Sepp Piontek förbundskapten för det danska landslaget. Hans tid i Danmark kallas dansk dynamit. De vann ingenting, men det ultra anfallande laget var ett av de mest intressanta i fotbollshistorien.
Efter att den tyske förbundskaptenen Sepp Piontek lämnade det danska landslaget på grund av Danmarks misslyckande med att kvalificera sig till VM 1990 i Italien, valde det danska fotbollsförbundet (DBU) först den tyske tränaren, Horst Wohlers. Men Wohlers valde den tyska klubben Uerdingen istället för Danmark.
Då hamnade valet på Richard Møller Nielsen, som var assistent till Sepp Piontek men även förbundskapten för det danska U21-landslaget. Från dag ett fick Richard Møller Nielsen bara kritik från alla, förmodligen för sin extrema defensiva taktik. Danska fotbollsförbundets vice ordförande Hans Bjerg-Pedersen sade även att hans (egen) mormor hade samma förmåga att träna fotbollslandslaget som Richard Møller Nielsen hade.
Richard Møller Nielsen hade till uppgift att leda Danmark till EM 1992. Det danska landslaget, som spelade extremt offensivt under Sepp Piontek, fick en ny defensiv tränare. I kvalet till EM 1992 hamnade Richard Møller Nielsen i konflikt med några av sina spelare, inklusive bröderna Laudrup, som var bland Danmarks bästa spelare. Värt att nämna är att Michael Laudrup spelade i Johan Cruyffs drömlag i FC Barcelona och var en av de bästa i världen. Bröderna Laudrup tyckte att Nielsens taktik var för defensiv och inte underhållande, men Nielsen var envis och ändrade sig inte.
Mitt under kvalet valde både Michael och Brian Laudrup att lämna det danska landslaget. Brian Laudrup sade att han saknade respekt för Richard Møller Nielsen, medan Michael Laudrup sade att han spelar fotboll för glädje och ambition, men att han inte hittar dessa saker i det danska landslaget.
Richard Møller Nielsen ville ha mindre underhållning och mer struktur. Danmark spelade med en 5-3-2 formation. Laget spelade defensivt och ville kontra, men spelade med mycket disciplin.
Att båda bröderna Laudrup valde att sluta spela för det danska landslaget på grund av Nielsen, gjorde denna tränare hatad i hela Danmark.
Fotbollförbundet, spelarna, publiken och danskarna respekterade inte Richard Møller Nielsen. Men Nielsen brydde sig inte om all kritik, utan hade högt självförtroende och planerade ett framgångsrikt EM 1992 med disciplin.
Danmark lyckades vinna många matcher i kvalet men förlorade mot Jugoslavien och kom tvåa i gruppen och missade därmed EM 1992. Det blodiga inbördeskriget i Jugoslavien stoppade dock landet från att delta i EM 1992, därför erbjöds Danmark en plats i euro med tio dagar kvar innan mästerskapet startade.
Många av de danska spelarna hade bokat semester under sommaren när Danmark plötsligt fick en plats i EM 1992. Mittfältaren Henrik Larsen skulle till Kreta med sin flickvän. Mittfältaren John Jensen skulle också på semester med sin fru Anette. Spelarna åkte till Sverige, men behöll semester biljetterna, eftersom stämningen i det danska landslaget var att de bara skulle spela tre matcher.
Allt handlade om glädjen att delta i sommarens fotbollsfestival, snarare än att ha någon aning om att Danmark skulle kunna påverka. De oförberedda danskarna skulle inte ha en chans mot de välkoordinerade och välkända motståndarna.
Frågan var om Richard Møller Nielsen kunde kalla in bröderna Laudrup till EM-truppen. Nielsen och Brian Laudrup drog ett streck över det förflutna, och Brian Laudrup följde med till Sverige. Dock inte storebrorsan Michael Laudrup, som bedömde Danmarks framgång möjligheter så låga att han åkte på semester till USA.
En annan spelare som det var mycket nyheter om var mittfältaren Kim Vilfort, som spelade för danska Bröndby. Vilfort var först osäker på om han skulle följa med laget till Sverige, eftersom hans sjuåriga dotter, Line Vilfort, var kroniskt sjuk i leukemi. För honom handlar det inte om att avstå från en semester. Det handlar om att komma bort från sin lilla flicka. Men hans egen familj stöder honom och säger åt honom att gå. Och eftersom Line Vilforts tillstånd hade förbättrats kunde pappa Kim följa med danskarna till Sverige.
Nielsen förberedde sig för EM 1992 i sin källare hela våren i hopp om att få en biljett till Sverige, så danskarna var mer förberedda än de flesta trodde. En annan positiv fördel för det danska landslaget var att många av spelarna i truppen hade spelat för Richard Møller Nielsen i det danska U21-landslaget.
Danmark hade hamnat i grupp A i EM 1992 tillsammans med Sverige, England och Frankrike. Danmarks första match slutade 0-0 mot England på Malmö Stadion. Den andra matchen blev en 1-0-förlust mot värdlandet Sverige på Råsunda Stadion i Stockholm.
Danmarks tredje match skulle spelas mot en av favoriterna i mästerskapet, nämligen Frankrike, på Malmö Stadion. Hittills hade Danmark inte gjort ett enda mål i mästerskapet, men tack vare en poäng mot England hade man ändå chansen att ta sig till semifinal. Men Frankrike var ett riktigt bra lag med Michel Platini som tränare och spelare som Didier Deschamps, Emmanuel Petit, Jean-Pierre Papin, Laurent Blanc och Eric Cantona.
Dagen innan matchen mot Frankrike fick Kim Vilfort ett samtal från Köpenhamn som fick honom att genast åka tillbaka till Köpenhamn, hans cancersjuka dotter, Line Vilforts tillstånd hade snabbt försämrats.
Med Vilfort borta fick en reserv plötsligt chansen, Henrik Larsen. Spelaren som sågs som en oprövad reserv som inte fick speltid i sin italienska klubb.
Det var Henrik Larsen som gjorde Danmarks första mål i EM 1992. Frankrike kvitterade visserligen, men Danmark slog tillbaka, höll kvar och vann med 2-1 efter mål av en annan anfallare, Lars Elstrup.
I semifinalen skulle Danmark möta Nederländerna på Ullevi i Göteborg. Nederländerna hade vunnit förra EM 1988 men just i EM 1992 var Nederländerna ett lag fullt av stjärnor som Ruud Gullit, Marco van Basten, Ronald Koeman, Frank Rijkaard och Dennis Bergkamp.
På Rigshospitalet i Köpenhamn hade Line Vilforts tillstånd samtidigt stabiliserats. Kims fru Minna övertalade honom att åka tillbaka till Sverige och spela fotboll.
Kim Vilfort kom tillbaka, och Danmark inledde matchen starkt mot Nederländerna där danskarna hade en ledning med 2-1 efter första halvlek efter två mål från "den oprövade reserven" Henrik Larsen. Men i andra halvlek hände något som ingen ville. Den danske försvararen, Henrik Andersen, höll på att dribbla förbi Marco van Basten när han skadade sig och började skrika av smärta mot den svenska himlen. Hans vänstra knäskål hade krossats. Danske målvakten Peter Schmeichel kunde höra när knäskålen brast.
Nederländerna lyckades kvittera i slutet av matchen. Men Danmark var bättre än Nederländerna under matchen. Semifinalen skulle avgöras med straffar. Peter Schmeichel lyckades rädda straffen från Marco van Basten. Danskarna satte sina straffar, sedan kunde den elegante mittfältaren Kim Christofte sätta in danskarnas femte straff och skicka Danmark till EM-final.
Danmark, laget som inte ens lyckades kvala in till EM och inte hade sin bästa spelare Michael Laudrup med sig, skulle spela en absolut sensationell EM-final på Ullevi i Göteborg mot landet som vann VM 1990, nämligen Tyskland, med stjärnor som Jürgen Klinsmann och Andreas Brehme.
Kim Vilfort försökte koncentrera sig på fotbollen, men i bakhuvudet fanns alltid Lines sjukdom. Därför valde han att återvända till Köpenhamn dagen efter semifinalen. Kim Vilfort och hans fru Minna satt vid dotterns sjukhussäng och lyssnade på läkarnas dystra prognos och de minskande behandlingsmöjligheterna. Men det blir nog hjärtskärande att veta att det var lilla Line Vilfort som bad sin pappa att återvända till Sverige för att spela finalen.
Med tolv minuter kvar av matchen tog Kim Vilfort ner bollen, tog sig förbi både Andreas Brehme och Thomas Helmer och sköt sedan med vänsterfoten förbi tyske målvakten Bodo Illgner för att utöka danskarnas ledning.
Kim Vilfort jublade, både över livet och fotbollen. Han hade fått besked om att danska läkarna efter många resultatlösa försök äntligen hittat en person i Frankrike som kunde donera den ryggmärg som Line Vilfort behövde för att återhämta sig.
När domaren från Schweiz blåste av matchen exploderade de rödklädda i Göteborg av glädje. Segern utropades snabbt som Danmarks största idrottsprestation någonsin. De spelare som faktiskt ville åka på semester var de bästa i Europa. All uthållighet, planering och tålamod från förbundskaptenen Richard Møller Nielsen hade gett resultat.
När spelarna var tillbaka i Danmark visade det danska folket dem en sådan otrolig stor glädje. Alla människor, oavsett om de var intresserade av fotboll eller inte, var ute och firade. För att hitta ett liknande ögonblick av så mycket glädje och lycka i Danmark måste man gå tillbaka till den dag då andra världskriget slutade. Fem miljoner danskar firade vad som visade sig vara en av fotbollshistoriens största överraskningar.
Historien kunde ha slutat här. Historien borde egentligen ha slutat här, för då hade den slutat lyckligt. Men det gör den inte. En dryg månad efter EM-finalen förvärrades Line Vilforts tillstånd igen. Trots tung kemoterapi vägrade tumören i magen att försvinna. Benmärgstransplantationen hände aldrig. Den 1 augusti 1992 orkade inte Line Vilfort mer. Hon dog när hon bara var sju år gammal. Medan många andra spelare var på semester grät Kim Vilfort och hans fru Minna Vilfort på sjukhuset.
Modet att skicka sin pappa hemifrån när hon var i så dåligt skick uppskattades djupt av alla Kims landslags kamrater så att hela det danska landslaget samlades sida vid sida när Line begravdes i tysthet utanför Köpenhamn. Himlen var befolkad av en annan ängel.
Kim Vilfort är nu ambassadör för Barncancerfonden, där Marianne Benzon är direktör, som var en av sjuksköterskorna när Vilforts dotter lades in på sjukhus. Kim Vilfort och hans hustru Minna har nu två andra barn, sonen Mikkel och dottern Rikke.
Efter att ha blivit Europamästare hände olika saker med de danska spelarna. Peter Schmeichel lyckades förbli bland de bästa målvakterna i världen. Han stannade i Manchester United där han vann Premier League fem gånger, FA-cupen tre gånger och Champions League en gång. Richard Møller Nielsen utsågs till årets tränare 1992. Brian Laudrup köptes av det italienska topplaget AC Milan där han vann både Serie A och Champions League. John Jensen lyckades efter EM 1992 flytta till den engelska toppklubben Arsenal där han vann både FA-cupen och ligacupen. Men Henrik Larsen, som blev skyttekung i EM 1992, dumpades på fotbollens bakgård, och hans karriär blev aldrig sig lik igen.
En annan dansk spelare som har haft det tufft efter EM 1992 är anfallaren Lars Elstrup. Spelaren som gjorde det andra avgörande målet mot Frankrike i den avgörande gruppspelsmatchen, samt tog en av straffarna i semifinalen mot Nederländerna. Elstrup greps 1999 för att ha slagit en skolbarn. Han gjorde avföring offentligt på Trafalgar Square i London. Han greps även av polisen för rån. I en match i den danska högstaligan mellan Randers och Silkeborg sprang han in i matchen helt naken.
Till sist måste jag hylla tränaren Richard Møller Nielsen, som genomförde detta danska mirakel på svensk mark. Han litade på sig själv och brydde sig inte ett dugg om vad alla andra sade. Han visade att ingenting är omöjligt. Han visade att även små länder som Danmark kan nå världstoppen genom hårt arbete, enighet och laganda. Före EM 1992 var det ingen som respekterade honom, men i dag får de danska skolbarnen veta om tiden då han ledde Danmark till guld i EM. Den här stora tränaren är inte bara en legend i dansk fotboll, utan i hela världen. Vila i frid, Richard Møller Nielsen!
Armin Firouzbakhsh.
