En kalldusch på Bilino Polje....
En summering av gårdagens oavgjorda match.
Bosnien var under tisdagskvällen på väg mot kvalets andra seger och tre sköna poäng, så blev det inte. Efter en fantastiskt inledande halvtimme bjöd ett naivt hemmalag in grekerna i matchen och efter Miralem Pjanics utvisning samt kaotiskt spel under sista tjugo är det snarare Bosnien som ska vara nöjda med att en poäng erövrades, inte att två förlorades. Vi börjar dock från början, drakarna var favoriter från start och Prosinecki ställde upp med denna elva.
Sehic
Bicakcic Sunjic Zukanovic Kolasinac
Besic Pjanic Cimirot
Visca Dzeko Duljevic
Startelvan var väntad, enbart valet av Cimirot överraskade. Anledningen till att Cimirot spelade beror förmodligen på att Prosinecki ville att Pjanic skulle ha en friare roll offensivt. Detta hade han inte fått om Krunic spelat efter att Empolispelaren har en mer anfallsinriktad spelstil i jämförelse med Cimi. Att Kolasinac, Duljevic och Sunjic gick in istället för Civic, Zakaric och Todorovic var dock förväntat och ett logiskt beslut av Prosinecki.
Matchens första 25-30 minuter är bland de bästa ett bosniskt landslag presterat någonsin och tveklöst de främsta man levererat under Prosineckis ledning. Bosnien tar kommandot direkt och man äger mittfältet, grekerna kan knappt ta sig över halvplan och när dem väl gör det skapas inga målchanser. Förutom att spelet flöt på galant producerades också två mål, det första kom i den tolfte minuten via en hörna. Pjanic tar hand om den fasta situationen, slår bollen längs backen vilket förvånar grekerna och bollen kommer till Visca som avfyrar ett skott som blockeras av Zeca men bollen studsar tillbaka till samme lirare och han trycker in bollen i gästernas mål. Tre minuter därefter kommer också tvåan från Pjanic som förvaltar en frispark på bästa sätt. Den nästkommande kvarten dominerar Bosnien totalt och i chansväg har Dzeko två avslut och Visca ett, i just detta läget kändes det som om matchen var vunnen trots att mer än timme kvarstod. Grekerna var extremt bleka, framförallt i försvarsspelet där det såg väldigt rörigt ut.
Av någon anledning börjar det vända efter att dryga halvtimmen är spelad, varför vet jag inte. Var det någon av tränarna som sa något specifikt? Börjar de bosniska spelarna slappna av i den naiva tron att matchen redan var vunnen? Hursomhelst börjar grekerna ta kontroll över mittfältet och pressa ner Bosnien in i straffområdet. Siovas har ett skott i samband med en hörna och även Donis nickar bollen två gånger men Sehic är säker i buren. Utöver detta kan det också nämna att Fortunis hade ett bra läge efter ett inspel från Bakakis men resultatet kvarstår fram till halvtid. Turligt nog för bosniernas del lyckades alltså inte Hellas reducera och förhoppningen var att de sista femton skulle vara en varningsklocka för både Prosinecki och spelarna, bataljen är inte över!
Tyvärr blir halvlek nummer två en katastrof för Bosnien och man lyckas inte nå samma nivå som i början av matchen. Förvisso producerade grekerna relativt få chanser under den första kvarten, Bakasis har ett skott som blockeras och även Fortunis hamnar i ett bra skottläge men han skjuter utanför. Den generella känslan var dock att det var nervöst i hemmalaget och många enkla misstag gjordes från flera spelare. Efter att drygt en timme är spelad följer det några minuter som är mardrömsliknande för BiH, i den 63:e tilldömds grekerna en straff som Fortunis förvaltar och minuten därpå blir Pjanic utvisad efter att ha gått på med dobbarna på Zeca (enligt domaren). Det ska dock nämnas att det röda kortet är tveksamt och även straffen var lite 50/50, väldigt hårt att den holländske domaren dömde till grekernas fördel i båda situationerna.
Just dessa två händelser leder i alla fall till att matchen tydligt vänds och den bosniska förlorarmentaliteten gör sig påmind. Som jag skrev tidigare hade det känts nervös ända sedan den andra halvleken blåste igång men detta ledde till att nervositeten ökade ännu mer och grekerna tog över matchen totalt och anföll med våg efter våg. Man kan tyvärr ifrågasätta hur Prosinecki tänkte i det läget, vi ledde förvisso mötet med 2-1 och har en man mindre vilket gör att ett defensivt spel känns logiskt. Dessvärre har dock landslaget flera gånger visat att man inte är särskilt stabila där bakåt och ett försvarsinriktat spel leder till att motståndarna bjuds in i matchen, spelarna pressas ner och en kvittering kommer. Detta var också exakt det som skedde, efter flera avslut och enbart spel på vår planhalva under de sista tjugo minuterna gör Kolovos mål med en nick i matchminut 85 och detta blir också matchens slutresultat.
Det är knappast en revolutionerade slutsats att Prosinecki har ett och annat att fundera kring efter kvalstarten, de två främsta sakerna jag har i åtanke är dessa:
1. Försvara en ledning: Mot både Armenien och Grekland hamnade BiH i en situation där man behövde skydda en ledning och båda gångerna såg det inte särskilt bra ut. Det som hände var att laget blev nedpressat långt ner och bjöd in motståndarna i matchen samtidigt som det allmänt såg darrigt ut i försvarslinjen. Att Armenien inte kvitterade på Grbavica beror egentligen primärt på att BiH hade slumpen med sig den gången, armenierna hade mycket väl kunnat få med sig en poäng. Under föregående år såg förvisso försvarsspelet väldigt bra ut flera gånger men tyvärr visade dessa två matcher att drakarna fortfarande tycks sakna förmågan att försvara en ledning på ett stabilt sätt.
2. Förlorarmentaliteten: En svår utmaning för Prosinecki är att på allvar ta i tu med den förlorarmentalitet som plågar landslaget och gör sig påmind i kval efter kval. Det som kännetecknar landslaget är att när väl en motgång kommer, som en straffspark eller en utvisning, så blir det väldigt nervöst, lagsammanhållning försämras och enkla misstag görs. Det märktes igår när Grekland började få igång en press under slutet på den första halvleken, ett lag med ”vinnarmentalitet” får inte panik av den ändrade matchutvecklingen utan håller sig lugna trots att det som sker är negativt. Ett förlorande lag å andra sidan drabbas av en mental kollaps och spelarna blir både nervösa samt panikslagna vilket igår ledde till att vårt lag sjönk ner totalt och lät ett grekiskt lag bestående av flera reserver dominera.
Förlorarmentaliteten leder också till att landslaget har svårt att besegra motstånd som befinner sig på en jämbördig eller högre nivå, spelarna blir helt enkelt påverkade av stundens allvar och pressen blir för starl. Just detta förlorartänk är något som Prosinecki på allvar måste förändra ifall BiH ska nå EM 2020 och tyvärr är det en väldigt svår utmaning. Det ska dock bli spännande att se hur landslaget kommer prestera i Tampere om lite mer än två månader. Kommer spelarna att vara så pass nervösa i och med att det är en nyckelmatch vilket leder till att man underpresterar? Eller kommer laget på riktigt besegra de mentala spärrarna och leverera som om det vore vilken match som helst?
Trots en poängmässig godkänd start har spelet var lidande och förbundskaptenen Robert Prosinecki har alltså en del att fundera på…
