Ljiljanbloggen: En resumè av hösten

Ljiljanbloggen: En resumè av hösten

Efter en blek vår med mestadels förluster i vänskapsmatcherna, har landslaget tagit sig samman och tagit tio poäng av tolv möjliga i VM-kvalet.

 Återigen frodas entusiasmen, återigen börjar vi drömma om VM. Spelarna hyllas, förbundskaptenen hyllas – allt tycks vara på topp, tills nästa bakslag kommer? Visst känns scenariot igen – inte så konstigt, för det ser ut så i varje kval till EM- och VM för vår del. För varje vinst växer hoppet och det subjektiva omdömet – för varje vinst överskattar vi vår förmåga och blir allt mindre objektiva.
 
Som person är jag en sådan som ständigt försöker problematisera saker och ting, även när allt tycks flyta på som det ska. Inställningen är att saker och ting alltid kan bli bättre. Den inställningen har jag också när det gäller landslaget.
 
Om vi nu försöker vara objektiva, till den grad det är möjligt, vad har vi egentligen åstadkommit hittills under VM-kvalet?
Sett till resultaten (det enda som räknas i slutändan) har vi tagit vinster mot Liechtenstein, Lettland och Litauen samt oavgjort mot Grekland. Vinsterna som har tagits har varit förväntade, då vi har mött lag som ligger bakom oss på rankingen. Det oavgjorda resultatet i Grekland är ett fullt godkänt resultat, varken mer eller mindre.
 
Spelmässigt ser det dock bättre ut, i synnerhet mot de mindre lagen. När vi mötte Grekland borta såg vi tendenser till förbättring, men fortfarande har vi inte ett grundspel som kan mäta sig mot lag som abonnerar på EM-platser.  
 
Om vi skall avancera ett steg måste vi även börja vinna mot lag från Europas toppskikt. Sanningen är den att vi i tävlingssammanhang aldrig har besegrat ett landslag som tillhör bland de bästa i Europa. Som bäst har vi lyckats få oavgjort hemma mot Spanien och Portugal samt borta mot Frankrike. Annars har vi radat upp ideliga förluster. De mest meriterade segrarna vi har tagit är mot länder som Turkiet, Belgien, Danmark, Norge och Rumänien. Och det är inga länder som kontinuerligt deltar i EM och VM.
 
På den nivån ligger vi för närvarande. I euforins tecken är det lätt att förbise det.
 
Det landslaget i min mening tycks sakna är en långsiktig vision, som skall gälla på alla på alla plan. I dagsläget verkar förbundskapten Susic sätta upp kortsiktiga mål som skall gälla för en match i taget. Under hela våren har vi spelat 4-4-2, för att nu på fyra matcher i VM-kvalet ha avverkat tre olika spelsystem; 3-5-2 (mot Liechtenstein), 4-4-2 (Lettland, Litauen) samt 4-2-3-1 (Grekland). Likadant är det med spelaruttagningarna. Hans filosofi går ut på att skicka kallelse till de han anser är de bästa spelarna, oberoende av vilka positioner de spelar på. Kontentan blir då att vi ibland har 5 försvarare, 12 mittfältare och 2 anfallare i truppen. Det leder till att vi blir väldigt sårbara vid skador och avstängningar i försvaret och anfallet. Ett tecken på det är att vi nu i VM-kvalet pga av Pandzas skada, har ett nykomponerat mittbackspar. Vranjes och Sunjic har knappt fått med speltid innan VM-kvalet och det kan sannerligen inte vara lätt att hoppa in i hetluften direkt – det såg vi på Ognjen Vranjes mot Grekland om inte annat. Och vad skulle hända om någon (eller båda) av Dzeko och Ibisevic blir skadade/avstängda – vem skall vi då ha som anfallare?
 
Det jag vill se från Susic i vår är;

  • En tydlig spelidé/system – genom vilken vi skall utveckla vårt spel så att vi kan prestera bättre även mot lag som ligger före oss i rankingen. Spelsystemet skall anpassas efter de spelare vi har, den skall bidra så att de kan prestera maximalt. Det skall inte vara tvärtom, att spelare pga spelsystemet blir limiterade och presterar sämre (exempelvis Ibisevic).
  • Laguttagningar efter behov – Laguttagningar bör ske på sådant sätt så att vi har två spelare på varje position. Då har vi god beredskap utifall skador alternativt avstängningar sker. Likaså blir dessa spelare förtrogna med spelsystemet och familjära med övriga inom laget när de kontinuerligt får kallelse – istället för att bli kallade och direkt kastas in i förstaelvan i VM-kvalet.
 
Här är ett förslag på spelare som jag vill se i landslaget under våren. Vissa är givna, andra är med för att vi skall kunna knyta de till oss medan andra är med för att testas. Då vi har en drös med innermittfältare, men knappt några yttrar så hade jag gärna sett att vi provade systemet 4-1-2-1-2. Den går ut på att man spelare med offensiva ytterbackar, fyra centrala innermittfältare varav en är offensiv spjutspets bakom två anfallare.
 
Namn Position Klubb Kommentar
Asmir Begovic Målvakt Stoke City Vår givne förstemålvakt. Förhoppningsvis tar han ett nytt steg i sin utveckling och flyttar till en större klubb.
Ibrahim Sehic Målvakt Mersin Börjar ta för sig allt mer i den turkiska ligan. Är ung och har stor utvecklingspotential.
Jasmin Buric Målvakt Lech Poznan Buric är en tidigare u-21 landslagsman som är ordinarie i Lech Poznan. Är för mig oförklarligt varför Susic föredrar Avdukic, som aldrig har lyckats utanför BiH PL och som är sex år äldre än Buric.
Mensur Mujdza Högerback Freiburg En given högerback som sällan gör bort sig. Given som ordinarie.
Emir Dilaver Högerback Austria Wien Bakom Mujdza är det brist på naturliga högerbackar. Dilaver är en 21-åring som är ordinarie i topplaget Austria Wien och som dessutom spelar i det Österrikiska u-21 landslaget. Skulle man kunna övertala honom att representera BiH, skulle det vara en bonus.
Emir Spahic Mittback Sevilla Lagets krigare och kapten. Kommentarer överflödiga.
Boris Pandza Mittback Mechelen Pandza har sina brister, men har allteftersom utvecklats som spelare och innan sin olyckliga skada så utgjorde han och Spahic ett stabilt mittbackspar.
Ervin Zukanovic Mittback Kortrijk Har nu under en lång tid presterat bra i sitt klubblag och välförtjänt fått en kallelse till landslaget. Upp till Susic att ge honom chansen och för Zukanovic att ta den vakanta platsen bredvid Spahic.
Ermin Bicakcic Mittback Eintracht Braunshweig Ung, ordinarie mittback som tyvärr ännu inte är helt spelklar för oss. En uppgift för vårt förbund att lösa snarast.
Senad Lulic Vänsterback Lazio Har på senare tid spelat en hel del som offensiv ytterback i Lazio. En viktig spelare för vår offensiv.
Sead Kolosinac Vänsterback Schalke 04 En ung spelare som redan nu är ordinarie på Schalkes bänk. Ytterligare en uppgift för förbundet att lösa snarast möjligt.
Adnan Zahirovic Innermittfältare Spartak Nalchik En spelare som kämpar kopiöst och aldrig ger upp. Bör byta klubb för att utvecklas.
Elvir Rahimic Innermittfältare CSKA Moskva Vi får hoppas att han tillfrisknar snart. Oavsett om han gör ett fåtal matcher för CSKA så vet man alltid vad man får av den rutinerade herren. En hög lägstanivå personifierad.
Sanel Jahic Innermittfältare Karabukspor En allroundspelare som i princip kan spela överallt. Som spelare är han tuff och kompromisslös, nästintill att betrakta som ful. En sådan typ behövs i alla lag.
Sejad Salihovic Innermittfältare Hoffenheim En teknisk lagd innermittfältare med ett bra tillslag. Fungerar bäst i mitten och inte som vänsterback.
Miralem Pjanic Innermittfältare Roma En speluppläggare som vårt spel kretsar kring. Oerhört viktig.
Haris Medunjanin Innermittfältare Gaziantepspor En tillsynes något loj mittfältare med god teknik och speluppfattning. Ojämn, men har potential.
Zvjezdan Misimovic Innermittfältare Dinamo Moskva Bäst före datumet verkar ha passerat för länge sedan. Finns med på denna lista för att agera inhoppare sista kvarten vid behov.
Miroslav Stevanovic Yttermittfältare Vojvodina För denna formation behövs egentligen inga yttermittfältare, men vid underläge kan de uppstå behov av att dra isär motståndarlaget och utmana med fart. Det kan Stevanovic.
Edin Dzeko Anfallare Manchester City En spelare i yppersta världsklass. Men, jag saknar lite av den gamle Dzeko som var hungrig i vartenda anfall. Har på senare tid i landslaget ibland verkat loj och nästintill nonchalant stundtals.
Vedad Ibisevic Anfallare Stuttgart En målskytt av rang, en riktig box-spelare. Där skall han vara – alltid. Inte på någon kant.
Zlatan Muslimovic Anfallare Guinzhaou En något bortglömd spelare, som presterar fullt godkänt i Kina. Med sin offervilja och inställning så behövs han.
Ermin Zec Anfallare Genclerbirlig En kvick, snabb anfallare. Behövs som ett komplimment till övriga anfallare.
Ajdin Mahmutovic Anfallare Teplice En snabb anfallare som i flera år har nätat i Teplice och som förtjänar att få chansen i landslaget.
 
En förstaelva mot Grekland hade kunnat se ut på följande sätt:
 
                    Begovic
 
Mujzda-Spahic-Zukanovic-Lulic
 
                      Zahirovic
         Medunjanin    Salihovic
                      Pjanic
 
               Dzeko-Ibisevic
 
 
 
 

Nucho 2012-11-13 12:41:00
Author

Fler artiklar om Bosnien & Hercegovina

Krönika: ”Mission impossible” väntar i VM-kvalet – så här kan det lösas