En väl vald match i den 8:e omgången
Det skiljer drygt två mil mellan Nice och Monaco och betydligt mer i ekonomiska förutsättningar. Fakta spelar däremot mindre roll på planen. För de 22 på gräsmattan handlar det om vilja, inlevelse och medvind - och det hade de rödsvarta.
Porto gjorde sig påminda i det franska Riviera-derbyt. I Monacos briljanta kavalkad av ineffektivitet var avsaknaden av Radamel Falcaos obarmhärtighet framför mål stor, och givetvis skulle Porto-lånet Carlos Eduardo avgöra matchen via en finurlig frisparksvariant. Att monegaskerna hade sålt sina största stjärnor i sommar blev övertydligt. Efter målet insisterade Nice på att inte ha bollinnehavet, de ville kontra och viskade inte bara det utan skrek såpass högt att det ekade över hela sydkusten. Men utan trollkarlen James Rodríguez var de oförmögna att uppfatta ljuden i andra halvlek. De första 45 minuterna var däremot i deras ägo. Nice hade förvisso ledningen men hemmalaget spelet. Jérémy Toulalan säkrade upp den defensiva planhalvan och garanterade sina kompanjoner att de kunde jobba ett extra skift på motståndarnas del av Stade Louis II. Andrea Raggi försökte med en nick, Layvin Kurzawa sköt i prick på mållinjen och João Moutinho fick ett volley-skott. Första halvlek dominerade monegaskerna matchbilden. Sedan blev dem paralyserade. De förblev statiska, riskminimerande och utan information skulle man kunnat tro att Monaco var laget som försvarade en ledning. En stor försäljning kostar också. Utan James snabba fötter och explosivitet fanns inte skickligheten eller våghalsigheten för att detronisera ett samlad och tryggt Nice-försvar. Länken mellan mittfält och anfall blev för stort. Inte Östersjön-stort. Snarare Atlanten-stort.
James hade kunnat vara kaptenen som transporterade laget över havet men nu är han aktiv på annat håll. Och är fartyget strandsatt spelar det ingen roll att man förfogar över kraftfulla anfallsmaskiner som Dimitar Berbatov eller Anthony Martial. Unge Bernardo har visserligen potential men efter endast en månad i Frankrike är det inte rättvist att påstå att portugisen är välintegrerad i sin roll, på sikt kanske han kan någorlunda ersätta James men i dagsläget är svaret negativt. Efter vinsten mot Bayer Leverkusen i Champions League för två veckor sedan poängterade tränaren Leonardo Jardim att de tre poängen berodde på att ”deras fysiska nivå ligger på hög nivå”. Mot Nice skulle man kunna argumentera för det motsatta, att förlusten var en konsekvens av låg fysisk aktivitet de sista 45 minuterna. Visst, kylan en höstkväll i västra Tyskland är mindre energikrävande än gasande medelhavsvärme på eftermiddagen, men Stade Louis II är monegaskernas hemmaplan 365 dagar om året och obönhörligen bör spelarna någorlunda ha anpassat sig till klimatet som råder. Problemet är större. Kan inte Monaco visa glöd i säsongens enda rivalmöte måste det vara djupare. Nej, polemiken uppstod i samma veva som det dök upp 70 miljoner pund på bankkontot från Real Madrid. Nice då? De hoppades på en skräll och återvände samma kväll med tre poäng. Inte på ett snyggt sätt men tryggt var det i vilket fall.
Claude Puel fortsatte med det mantrat som präglat klubben sedan hans tillträde: försvara och attackera som ett kollektiv. De individuella tillkortakommanden som medföljer spelare i den budgetklass klubben följer har med den filosofin täckts av gruppens slagkraft. För honom gäller inte principen ”ensam är stark” – snarare att är gruppen starkare. Eduardos frisparksmål var väldigt signifikativt ur den aspekten. Träffen var inte perfekt, genialiteten i att Mathieu Bodmer och Alassane Pléa ställde sig i muren och sedermera förflyttade sig från den var däremot det. Stördes målvakten? Troligen. Tecken på att samarbete lönar sig? Självklart. Resten av den första halvleken prioriterades försvarsläge, och när sedan Monaco konsekvent envisades med att inte anfalla de sista 45 minuterna vågade Puel flytta upp sina mannar i mer offensiva zoner. Eduardo var några centimeter från att bli tvåmålsskytt, Eric Bautheac några decimeter från att säkerställa slutresultatet och Gregoire Puel några meter från att avgöra på volley. Men när väl domaren blåste av matchen byttes frustrationen ut mot glädjescener bland de tillresta Nice-supportrarna.
Det skiljer tre poäng mellan lagen, två mil mellan städerna och en känsla mellan fansen.
