Fotboll och vardagen
Vart du än är, och vem du än möter, vi är alltid med dig!
Känner ni igen den där känslan när ni inte vill vakna upp på morgonen för att gå till arbetet eller skolan, ni vet att era vänner/klasskamrater kommer att reta och driva med er för att ditt favoritlag förlorat en match. Det är så mina damer och herrar, fotbollen styr oss, vare sig vi vill det eller inte.
Det mest ironiska med detta är att man får ta emot mer smutskastning om ditt favoritlag förlorar toppmatcher där laget inte ens har några som helst förhoppningar om en seger. Hur kommer det sig? Kanske för att alla dina kompisar håller på dessa storlag i rädsla av att de inte vågar hålla på mindre smålag ute i Europa som inte är så värst respekterat av de ”stora”.
Vi kan ta ett exempel, efter att Barcelona förlorat en match så får man inte som ”Barca” fan
så mycket smutskastning, man kan alltid skydda sig genom att säga ”mitt lag är ändå bättre än ditt”. Detta kan inte vi göra, vi som håller på de mindre lagen i större sammanhang som Champions League eller UEFA cupen. Hur ska vi då lösa detta? Ska vi helt enkelt skolka från skolan dagen efter en snöplig förlust i önskan att det ska bli bortglömt? Eller ska vi gå till skolan med huvudet högt och säga, jag är i alla fall en stolt fan som stöder mitt lag vare sig det gäller med- eller motgångar? Tja, det är olika, jag kör i alla fall med alternativ två.
Vi tar ett annat exempel nu, faktiskt ett som har hänt. Angående det där som hände Juventus, när laget blev degragerat. Om du som ”Juve” fan hållt och stöttat laget sedan lång tid tillbaka, hur agerar du i en situation som denna? Du vill ju må bättre efter segrar vecka in och vecka ut. Blir man verkligen lika glad efter en Serie-B seger, det anser jag att man borde bli, även om man dagen efter inte kan skryta om att laget vann.
I England hade Chelsea innan Abramovitch (pengamaskinen) tog över 7.2% av folkets stöd. Detta stöd har ökat med hela 5.2 procent efter att laget byggt på sitt lag med stjärnor efter stjärnor. Vad ska man kalla dessa fans? Medgångsfans? Tror ni verkligen att dessa fans kommer att fortsätta hålla på ett lag som Chelsea efter denna era, då pengarna är slut och stjärnorna åldrats? Tror inte jag, absolut inte. Sen blir det väl antagligen Juventus, Real Madrid eller Arsenal, synd detta.
Sju matcher har spelats i den turkiska ligan, Galatasaray som är erkänt ett av de starkaste lagen i Turkiet har börjat katastrofalt, fyra oavgjorde, en förlust och två vinster, visserligen var en av vinsterna mot rivalerna Beşiktas, men ändå, håller detta? Nej. Att älska ett lag är redan svårt som det är, i och med dessa snöpliga nederlag blir det bara svårare, ska man prioritera Champions League-spelet eller den inhemska ligan? Varför gjorde man inte spelarköp som gynnar bredden, och därmed bli slagkraftigt i de båda sammanhangen? Frågorna är många, svaren få. Jag anser att man har genomgått en katastrofal ”Silly season”.
Redan nu är vi (Galatasaray) hela sex poäng bakom Fenerbahçe, och detta känns inte bra, inte på långa vägar.
Okej, om vi nu försöker att hitta en lösning till detta, hur ska vi då gå till väga? Ska vi hålla på två eller tre lag? På så sätt är man ju ganska säkrad av att ett av de tre lagen vinner, men är man verkligen ett riktigt fan då? Nej, det är man inte, håll dig till ett lag och gör det med kärlek, håll huvudet högt, detta är fotboll.
