Derby - Hull City1 - 0
En gnutta tur, en stor säck passion och mycket hjärta=CL kvartsfinal
Rubriken ovan sammanfattar egentligen matchen på ett ganska så klockrent sätt. En mindre bra dag av Muslera, en bättre dag av Jonas Eriksson (Domare) så hade Galatasaray inte gått vidare till kvartsfinal.
Väldigt sällan har man på förhand sett en match få så många vändningar innan den ens börjar, där favoritskapet och vilket lag som är favoriter har pendlat fram och tillbaka sedan dag 1 (lottningen). Två nya spelare in och ena laget drog hårdare i repet, efter första mötet drog det andra laget tillbaka och speciellt hade Schalke favoritskapet sedan man fick upp ångan i ligaspelet och besegrade Dortmund i ett rafflande derby. Men fotbollen visade också upp som så många gånger förr sin förrädiska sida, vad som helst kan hända i denna underbara sport.
Innan matchen var Schalke skyhöga favoriter sedan man besegrat Dortmund och började få ordning på spelet. Tvärtemot Galatasaray som började gå trögare och trögare i ligaspelet, som om man satt fast i kvicksand. Hur mycket man än kämpade emot så blev det bara värre och förlusten mot Genclerbirligi hemma trodde många var dödsstöten och att man inte skulle ha någon chans mot lagmaskinen som inte hade förlorat i årets upplaga av Champions League.
Matchen började i ett ganska så högt tempo där Galatasaray vaskade fram några bra chanser med Drogba och Selcuk Inan som sågade sig igenom Schalke försvarfet. Men som många gånger vi sett denna säsong så kommer det ett snabbt mål för motståndarlaget på sin första chans och dessa förbannade fasta situationer som Galatasaray inte verkar ha någon vettig lösning på. Det var den 17:e minuten och precis som i matchen i Istanbul så kommer det ett tidigt mål i samband med en hörnspark där Muslera inte får iväg bollen och den hamnar istället framför fötterna på Roman Neustädter som har ett vide öppet mål och inte gör några misstag.
Efter målet börjar Schalke att kontrollera matchen ganska så kraftigt man lägger sig och lutar sig till ett stabilt försvarsspel och ett effektivt presspel som göra att Galatasaray har enorma bekymmer att skapa fram vettiga chanser. Men i den 37:e minuten så tog Selcuk Inan en snabb frispark som Schalke försvaret inte var med på, där Hamit fick avlossa sin tunga bössa och denna gång så gick det inte stolpe ut utan stolpe in och sonen var tillbaka i Gelsenkirchen som målskytt och sitt fösta i Galatasaray tröjan.
Knappt han man sätta sig framför tv:n igen efter sitt segervarv i huset så var det dags igen. 5 minuter efter kvittering så slår en Schalke spelare en taskig passning som Riera chansbryter med en glitackling och bollen går i en hög bana över mittlinjen och dimper ner strax framför Burak Yilmaz och mittbacken Benedikt Höwedes. Burak är mycket snabbare och lyckas nick toucha bollen före Höwedes och sedan använder Burak sin styrka för att hålla bort Höwedes som inte har någon chans att ta bollen, målvakten Hildebrand försöker hå ut och nå bollen men Burak får en sista touch på bollen som går över Hildebrand och 1-2 är ett faktum där Schalke har en enorm uppförsbacke.
Andrahalvlek öppnade med ett ultradefensivt Galatasaray mot ett Schalke som satsade allt framåt. Det skulle kunna bli ett dyrköpt misstag, för Schalke hade total kontroll och ett massivt bollinnehav där nästan varje anfall renderade i ett farligt läge. Många anade att kvitteringen skulle komma och inte blev någon chockade, för i den 63:e minuten efter ett Schalke skott i ribban av Höwedes ifall jag inte misstar mig så nickar Höwedes tillbaka bollen mot straffområdet där ytterligare en gång Muslera inte får tag på bollen. Bollen hamnar istället framför fötterna på Uchida som kallt spelar bollen Bastos som likt 1-0 målet har öppen bur han kan placera bollen i. 2-2 och nu var det verkligen match igen. Schalke spelaren fick ytterligare tändvätska samtidigt som Galatasaray blev mer och mer ängsliga.
Resterade tid var ett krig mellan ett offensivt Schalke och ett defensivt Galatasaray som stack upp enstaka gånger med farliga kontringar som definitivt hade kunnat punktera matchen. Många hade på känn att 3-2 målet skulle komma och kanske hade den kommit om inte varit för matchens lirare, Galatasaray målvakten Fernando Muslera som återigen blev till en vägg i målet. Under matchens sista sekunder fick Galatasaray ett ypperligt kontringsläge där Selcuk Inan ohotad kunde slå en djupledsboll till Umut Bulut som kommer helt ren med Hildebrand som faktiskt lyckas göra en fin räddning men returen går tillbaka till Umut som rullar in bollen i öppen bur. Vilda glädjescener utspelare sig efter matchens sista spark där Jonas Eriksson blåser av efter målet (vid avsparken).
Slutord
Måste bara passa på att dela ut en känga till journalist kåren och alla experter som inte går hårdare emot Jonas Eriksson som gjorde en fruktansvärt dålig insats som domare. Han missade två solklara straffsparkar som Schalke borde ha haft i andra halvlek och missar också en klockren frispark som Galatasaray och Drogba borde ha haft i samband med 1-0 målet där Höwedes sätter en klar knuff i ryggen på Drogba. Jag satt och bläddrade lite i olika nyhetsupplagor och det är Expressen och Viasat-studion som har varit mest kritiska, men ändå inte. Alla vet vilka rubriker domaren Cuneyt Cakir fick efter matchen mellan United-Real, min fråga blir är detta en mindre viktig match för att domaren inte skall analyseras eller är det för att domaren är svensk? Det är enligt mig en mycket sämre match som Jonas Eriksson gör jämfört med Cuneyt Cakir. Jag kan förstå att en match mellan Schalke-Galatasaray inte ger samma rubriker som United-Real rent internationellt. Men ur svensk synvinkel så vore väl intressant att skildra Jonas Erikssons insats där man kan uttrycka sig som så att han är med och kastar ut Schalke år åttondelsfinalen.
Jag vill inte sluta artikeln med enbart negativa tankar utan måste få sluta med något finare. Det var väldigt härligt att se Schalke och Galatasaray fans sitta och heja fram sina lag i blandade sektioner och utan några tråkiga incidenter. Det får en att inse hur härlig och fin fotbollen kan vara när fansen är med och bygger upp en väldigt fin atmosfär i och utanför arenan.
