Gästkrönika: Hur kollapsade skotsk fotboll?
Gästskribenten Jesper Zenk berättar i den här krönikan om för oss om hur den skotska fotbollen har kollapsat genom åren.
För att återknyta till där min förra krönika slutade, så ser chanserna för Celtic och Rangers att ansluta sig till det engelska ligasystemet minst sagt begränsade. Men varför finns då överhuvudtaget denna opinion och vad har gjort att Old Firm sjunkit till en nivå där Celtic måste sälja spelare till Norwich istället för Manchester United, och där Rangers originalinkarnation försattes i konkurs bara för något år sedan?
Vi måste nu ta oss tillbaka till 1992. Rangers var en av Storbritanniens största och mest prestigefyllda klubbar. Man hade en av världens kanske allra bästa strikers i form av Ally McCoist, som ju aldrig prövades utanför Skottland, men öste in mål år efter år. Hans kollega på topp Mark Hateley hamnade i klubben efter sin sejour i Monaco och vid tidpunkten sågs det inte nödvändigtvis som ett gigantiskt nedköp. Old Firms dominans var inte heller den given, Hearts blev tvåa 1992 och Aberdeen 1993, där Celtic fick nöja sig med tredjeplatser. Skotsk fotboll slappnade uppenbarligen av vid tidpunkten, det går att argumentera för att ligan överpresterade i attraktionskraft och ekonomi sett till den relativt lilla folkmängden, men samtidigt grundade den gigantiska grannen i söder England, med tio gånger mer invånare, den mer kommersiellt inriktade Premier League, en liga där högstaligans klubbar behöll pengarna för sig själva, samtidigt som TV-bolaget Sky ingick ett lukrativt TV-avtal för engelska ligan, en fotbollstokig nation i samma veva som digital-TV slog igenom. Skotsk fotboll hade ett lägre potentiellt tak, men missade att surfa på vågen med digital-TV och de ökade intäktsmöjligheter det gav. Under säsongen 1992-93 hade dock Rangers ett magiskt Europaäventyr. Ingen skotsk klubb hade nått finalen i den finaste turneringen sedan Celtics vinst 1967 och finalförlust 1970, men Rangers gjorde ett rejält försök. McCoist, Hateley och populäre målvakten Andy Goram var namnen som i efterhand sticker ut. I övrigt var det ett stabilt kollektiv med skotska spelare som höll hög internationell klass, vilket de visade när de slog ut Leeds i ett dubbelmöte och tog sig till Champions Leagues dåvarande semifinalgruppspel. Väl där fortsatte Rangers att imponera och det var en ynka poäng ifrån att Walter Smiths lagbygge gjorde det omöjliga och tog sig till en Champions League-final mot regerande mästarna och stjärnlaget Milan. Som det var gick Marseille dit och vann finalen, medan Rangers tog den skotska trippeln.
Om vi nu tar oss fram till 1997 så såg skotska ligan på hur Premier League i söder fick mer och mer marknadsandelar av den brittiska fotbollen. Rangers hade gjort ett uppmärksammat försök att värva Alan Shearer sommaren 1996 men blev utbjudna av Shearers favoritklubb Newcastle, som tidigare aldrig hade haft en chans att matcha Rangers på transfermarknaden på den tid det handlade om rena biljettintäkter. Visserligen var TV-pengarna goda i Skottland, men ligan fick med facit i hand hybris och löne och transfersummor hamnade på en nivå där klubbarna inte klarade av att hålla dem. Den nya fotbollsekonomin gjorde också att Rangers och Celtic till slut sprang ifrån Hearts och Aberdeen och etablerade en egen hegemoni där man dominerade den inhemska ligan. Fram till Rangers konkurs 2012 så var det nästan 100 % total dominans av de två klubbarna från tidpunkten, tills Hearts märkliga litauisk-skotska mix lyckades ta den till synes reserverade kvalplatsen från Rangers till Champions League våren 2006... men då vann ju Celtic ligan ändå. Hur som helst fanns det en vilja att efterlikna engelska Premier League, så sommaren 1997 splittrade förstaligan från SFA-kontrollerade Scottish Football League och bildade SPL, förkortning för Scottish Premier League. Samtidigt hamnade prioriteten i att köpa in utländska spelare i takt med att akademierna abrupt slutade producera världsspelare. I början av 1980-talet bar tre skotska spelare Liverpools superlag som vann Europacup och engelsk ligatitel efter ligatitel. I dagens läge har inte Skottland någon spelare som platsar i något bra engelskt lag efter att Darren Fletcher fick sin jobbiga magsjukdom hösten 2011. Efter Fletchers försvinnande var de största stjärnan plötsligt Charlie Adam, som ju dumpades av Rangers 2009. Liverpool plockade upp honom sommaren 2011 och där visades hans begränsningar upp inför hela världen när Liverpool fick en mardrömssvacka under våren 2012 och Adam hamnade därefter omedelbart i Stoke. Steven Fletcher? Har aldrig spelat i en engelsk klubb som hamnat över 17:e plats i ligan... Lyckade exporter från SPL överhuvudtaget då? Skulle vara utlänningen Henrik Larssons tid i Barcelona då, eller varför inte australiern Mark Vidukas succé i Leeds, annars är det försvinnande få. Liam Miller, Kris Boyd, Steven Whittaker, Kenny Miller, Shaun Maloney och Barry Ferguson tillhör de spelare som kommit fram i skotska akademier, gått via Old Firm och sedan inte alls lyckats när de gått till England. Affärsidén med en rik granne borde vara att producera stora talanger och sedan sälja dyrt, men den dåliga talangutvecklingen stod skotsk fotboll riktigt dyrt.
När SPL-klubbarna tackade nej till Sky Sports erbjudande om £45 miljoner pund per säsong sommaren 2002 och inte lyckades hitta ett annat möjligt tv-kontrakt som motsvarade detta, så innebar det ordentliga problem. Motherwell hamnade i administration när det visade sig att 97 % av klubbens inkomster återspenderades på löner. Skotsk fotboll hade levt i en fantasibubbla, där man slutat fokusera på ungdomsverksamheten som tidigare bar framförallt Aberdeen i Europa, och betalade löner som inte motsvarade inkomsterna. Fler klubbar ändå hamnade i stora finansiella bekymmer åren som följde och klubbarna hade inte en chans på den internationella marknaden. Mitt första uppvaknade angående skotsk fotbolls sjunkande kvalitet kom när Häcken slog ut Dunfermline ur UEFA-cupen 2007. Vän av ordning undrar kanske varför detta var så märkvärdigt? Dunfermline är ju ingen storklubb och Häcken slutade ju tvåa i Allsvenskan 2012? Ja, men hela poängen var att Häcken befann sig i Superettan när detta skedde och var enbart där genom Fair Play.
Kvalitén och ekonomin var till slut så dålig att standarden utanför Old Firm sjönk till ett dåligt skämt för en sådan stolt fotbollsnation som Skottland. Oförmågan för alla utom Hibernian med Steven Fletcher att producera någonting av värde för engelska klubbar och Old Firms ekonomiska svångrem gjorde att även Celtic och Rangers började lida i Europa. Bägge klubbarna nådde UEFA-cupfinaler under decenniet, men kvalitetsskillnaden mellan det lag Celtic (och även den säsongens ligamästare Rangers) hade 2003 och det Walter Smith-inspirerade kollektiv som nådde hela vägen till finalen 2008 var uppenbara när Rangers föll mot Kaunas från Litauen i Champions League-kvalet senare samma år. Bröderna de Boer, Ricksen, Klos, Flo, Gascoigne, Laudrup och så vidare hade passerat genom Rangers samtidigt som Henrik Larsson bar Celtic på sina axlar. Bägge dessa klubbar fick se dessa namn vara ett minne blott, och plötsligt började nedflyttade Middlesbrough lägga bud på Scott McDonald och Kris Boyd, som bägge tog steget till engelska andradivisionen under 2010, i Boyds fall som bosman.
Sports Interactive kanske inte är den bästa källan, men i deras Football Manager-serie gör de ett försök att efterlikna verklighetens finansiella inkomster så gott som det går. I mitt FM 2010 får Premier League-jumbon in £45 miljoner pund för sin medverkan i form av tv-pengar, fallskärm och prispengar för 20:e platsen. Mästarna å andra sidan är garanterade £51 miljoner pund direkt och £27 miljoner bara genom att sätta sin fot i Champions League, därtill gjorde lagens höga kvalitet att de kunde ta sig långt i turneringen och tjäna ytterligare uppemot £15-20 miljoner under turneringens gång. Skotska mästarna kvalificerar sig visserligen för Champions League där £12 miljoner är garanterade, men med tanke på att bara £5 miljoner kommer från ligans håll så är det en enkel uträkning att Champions League-spel var ett måste för att få ekonomin att gå ihop. Lägg därtill att UEFA ger mer tv-pengar till de stora ländernas klubbar. För mer information om detta se den utmärkta fotbollsbloggen Swiss Ramble, skriven av en professionell fotbollsintresserad ekonom. I detta fall hade Celtic en fördel i form av en större arena och en mer spridd supportbas utanför själva Skottland tack vare den irländska kopplingen. Detta gjorde att Celtictröjor såldes i stor utsträckning i London, Glasgow, New York och Dublin och inte bara i Skottland och Nordirland, där Rangers hämtar en stor del av sin supporterbas. Celtic hade därmed pengar på banken för att undvika en konkurs, och undvek att sätta sprätt på dessa på marknaden, vilket tillät klubben att missa Champions League då och då. För Rangers blev det dock alltmer tydligt att Champions League var ett måste. Den lyckade inhemska perioden 2009-2011 kom därför i grevens tid med ett allt mer överhängande konkurshot. Det som dock sänkte Rangers var att ligans övriga kvalitet sjönk så drastiskt att till slut var även mästarna tvungna att kvala sig in. Sommaren 2011 tog sig Rangers an Malmö FF. I en sällsynt skådad uppvisning i missade målchanser och brist på disciplin förlorade man med 0-1 på Ibrox och fick se Jiloan Hamad dra in en kvittering i Skåne. Detta gjorde att Rangers missade gruppspelet i Champions League, de ovan nämnda £12 miljonerna + matchvinstbonus och detta gjorde att inte ens en försäljning av Nikica Jelavic till Everton kunde rädda klubben undan likvidering.
I dagens läge mår Celtic utmärkt ekonomiskt, förutom ett visst intäktsbortfall av inget Old Firm förrän 2015-16. Försäljningarna av Wanyama och Hooper, där man i vanlig ordning inte värvade dyra ersättare samt god disciplin mot svenska klubblag i Champions League-kvalen har lett till att de inte alls behöver oroa sig ekonomiskt, även om ägarna inte kommer investera alls på spelarmarknaden. Celtic kommer finnas kvar och vänta på en möjlighet att flytta söderut. Detta faktum att de håller i handbromsen ökar Rangers chanser att vinna ligatiteln detta decennium, förutsatt att klubben verkligen lärt sig läxan? Rapporter under hösten 2013 talade om en stor ekonomisk förlust för det nya Rangers och ett gigantiskt kontrakt för Ally McCoist på managerpositionen. Rangers har visserligen sålt många årskort, men betalar SPL-löner för att locka namn som Wallace, Templeton, McCulloch, Little, Foster och så vidare att spela i en tredjedivision trots tidigare högstaligaerfarenhet. Att man inte fick möjlighet att motta försäljningspengar för till exempel Davis sommaren 2012 lär inte heller ha underlättat.
Skotsk fotbolls talangutveckling är fortfarande under isen. Varken Danny Wilson eller John Fleck blev någon ny Hansen eller Dalglish och inte heller Fyvie från Aberdeen blev ens en spelare som Wigan satsade på. Frågan är om det ens finns resurser för att utveckla talanger i dagsläget? Har för många länder med mer folkmängd blivit för välutvecklade fotbollsmässigt så att Skottland såg bättre ut än de var på 60, 70 och 80-talet, det vill säga att om samma spelare varit födda idag, hade de nått samma nivå? Oavsett står det klart att identitetskrisen är total när byklubbar når Europaspel och Aberdeen, Hearts och Hibernian står utanför den i många fall. Intresset har nått botten och frågan är om skotsk fotboll utanför Old Firm ens kommer kunna hålla facklan brinnande om League 1-klubbar kommer in för deras spelare inom kort? Landslaget har inte nått ett stort mästerskap sedan VM 1998, och om sanningen ska fram har det aldrig varit riktigt nära heller, frånsett möjligen kollapsen i Georgien för ett antal år sedan. Det som helt klart står klart är att kollapsen går vidare och en ljusning ses inte inom kort. Som situationen är nu kommer det vara mycket svårt att tänka sig att någon av Old Firm-klubbarna står på gräsmattan i ens en Europa League-final inom nära framtid. En ny åttondelsfinal i Champions League likt Celtics förra året är ett undantag snarare än en regel. För en liga som alltid haft högst publiksiffror per capita i Europa är detta en stor oro.
Diskutera gärna i kommentarsfältet nedan om ni tror att skotsk fotboll kommer att resa sig och nå framgångar i Europa igen.
