Honduras mer än bara hårda tacklingar
Kvällens franska motståndare verkar gilla att beskrivas som ett brunkargäng. Men stämmer bilden?
Man spär gärna på imagen själva. Som Palacios häromdagen.
”Samma sak som drabbade England kommer att drabba Frankrike. Vi är inte här för att dela ut presenter.”
Hårdföre mittbacken Victor Bernardez fyller på söndagens L’Equipe och berättar att han ser framemot att möta Valbuena. ”Vi kommer att stöta på varandra ordentligt” är budskapet.
Visst har Honduras visat upp den här typen av spel tidigare. Sluggermatchen mot England häromveckan spädde på imagen. Men är det hela sanningen? Är Honduras ett gäng som bara smäller på i duellerna?
”Nej!” säger förre Marseille-tränaren Elie Baup som för L’Equipes räkning tittat på tre VM-kvalmatcher och en träningsmatch (dock ej den sista mot England).
Istället berättar Baup om ett lag som trivs alldeles utmärkt med lågt försvarsspel. Man har heller inget större behov av att ha bollen några längre stunder. Man drar ner tempot för att kunna anfalla ”pang på rödbetan” i korta och direkta anfall. Gärna med långa bollar på de båda anfallarna Bengtson och Costly.
"Honduras är även som bäst där Frankrike är sämst", varnar Baup. ”Fasta situationer, ofta slagna av Celtics Izaguirre. Där har man en stor potential. Honduras står rätt och spelar bra i närkamperna”, fortsätter han.
Inte i någon av de fyra matcherna återfinner man den överdrivna aggressiviteten från England-kampen häromveckan, berättar han vidare för L’Equipe.
Kanske bör Frankrike fokusera mindre på de senaste dagarnas heta diskussioner om brutalt spel och istället lägga extra fokus på där lagets har sina största brister: försvarsspel vid hörnor och inläggsfrisparkar?
