Hur blir det nu? - En analys av Besiktas transfersommar
Besiktas kliver in i säsongen med 11 värvningar och 12 försäljningar/utlåningar. Förra året var de svartvita det bästa laget i Turkiet, och detta fastställdes med en efterlängtad triumf i ligaspelet. Men trots ett ligavinnande lag så har en rad anledningar – framförallt en ekonomisk sanktion av UEFA (som tar slut nästa säsong) – tvingat laget att ändra startelvan rejält. Så vad skiljer dagens Besiktas, med det Besiktas som vann ligan förra året?
Inför transfersommaren var klubbens mål att bygga ett lag som med stolthet kunde prestera på Champions Leauge scenen. För att åstadkomma detta valde man att förstärka lagets alla fronter. Försvaret var den del som förväntades uppleva mest förändring då det var lagets svagaste länk i fjol. En av dessa svaga länkar var målvaktsspelet. Tolga Zengin har sedan sin fantastiska debutsäsong i Besiktas sakta men säkert fått utstå mer och mer kritik. Förra året fortsatte turken sitt svajande spel och trots tillit från Senol Gunes så är många emot att spelaren och lagkaptenen ska starta som målvakt. Inför säsongen har man värvat Fabri från La Liga och unge Utku Yuvakuran som tredjemålvakt. Om Gunes väljer att fortsätta med Zengin i mål, eller ger Fabri chansen är fortfarande oklart, men de inledande matcherna har inte vunnit Zengin några extrapoäng hos fansen och pressen på Gunes gällande målvaktsvalet har ökat.
Med adderingen av Gökhan Gönul och Adriano hoppas man ha löst ett ytterbacksproblem som Besiktas haft under det senaste årtiondet. Förutom dessa hämtade man även in Caner Erkin i sista sekund från Inter, som förmodligen kommer användas både som backup till vänsterbacken och vänsteryttern. Gönul som länge setts som Turkiets bästa högerback ansluter från rivalerna Fenerbahce, och trots att tysken Andreas Beck hade en godkänd säsong ifjol, så lär Gönuls egenskaper stärka Besiktas högersida framförallt under det offensiva spelet. Adriano ersätter Ismail Köybasi, en spelare jag personligen aldrig riktigt varit förtjust i. Förra året visade en godkänd prestation även av Köybasi, men trots en boost av coach Senol Gunes och en ligatitel så kändes Köybasi aldrig som en vänsterback i CL-kaliber. Spelaren har lämnat för Fenerbahce efter att han haft ett utgående kontrakt. Som mittback verkar Rhodolfo åter ta plats efter en långtidsskada. En nyckelanledning till Besiktas svajande försvar förra året var att det centrala försvaret inte fann någon kontinuitet. Man inledde säsongen med Rhodolfo och Ersan Gulum som mittbackspar. Efter att den sistnämnde såldes till Kina under januarifönstret, och Rhodolfo åkte på en korsbandsskada en kort tid därefter så fick man fortsätta säsongen med ett helt nytt mittbackspar. Man brukar säga att ens anfall vinner matcher, men ens försvar vinner mästerskap. Trion Alexis Delgado, Marcelo Guedes, och Dusko Tosic lyckades vinna mästerskapet, men gjorde mig skeptisk till ordspråkets trolighet. Under inledingen av transferfönstret troddes det att förmodligen ingen av dessa herrar skulle starta. Bredvid Rhodolfo förväntades en ny mittback, men denne hann aldrig ansluta under detta transferfönster. Istället lånade man tillbaka unge Atinc Nukan som backup. Att man inte hann värva en erfaren kvalitets försvarare som partner till Rhodolfo kan komma att bli kostsamt, även om Nukan kan ses som en bra backup med sin fysik och kunskap om turkisk fotboll. För att inte låta alltför negativ så får man konstatera att ifall Rhodolfos dynamism, tacklingsskicklighet och styrka i luften, kan kombineras med snabbheten hos Marcelo kan Besiktas få det efterlängtade mittlås man behöver i Champions League. De två spelarna fick trots allt aldrig chansen att bilda ett partnerskap förra säsongen och ifall de två brasilianarna lyckas kombinera deras synnerligen olika spetsegenskaper så kan bristen av en mittbacksvärvning inte verka lika kostsamt.
Förra årets mittfält bestod av den evige krigaren Atiba Hutchinson och passningsskickliga spelfördelaren Özyakup, varav båda stod ut som bland säsongens bästa. Gökhan Töre till höger, och Ricardo Quaresma till vänster, kompletterade av mittfältets trequartista José Sosa. De flesta som följde turkiska ligan förra året skulle med allra största sannolikhet peka på mittfältet som den viktigaste faktorn i Besiktas ligavinst. Men även där har ändringar skett, återstår att se om detta blir positivt eller negativt. Inför transfersäsongen ryktades tre av Besiktas startande mittfältare bort från laget. Gökhan Töre hade intresse från Premier League, och Atiba Hutchinson och Sosa ville lämna. Idag har Töre lånats ut till West Ham, och Sosa sålts till Milan. Besiktas gjorde nog bland sina smartaste drag med att höja Atiba Hutchinsons lön och behålla kanadensaren. Hutchinsons krigarandra och bollvinnande egenskaper formade honom som en dynamo i mittfältet förra året. Att förlora honom när man redan skiftat i mittfältet kunde varit en förödande risk. Såsom Atibas förlängda kontrakt var ett smart drag, var försäljningen av Sosa ytterst riskabelt. Personligen såg jag Sosa som fjolårets viktigaste spelare ihop med Gomez och Hutchinson, visserligen var styrelsens val begränsade då spelaren ville lämna, men risken är fortfarande ett faktum. För att stärka mittfältet efter Töre och Sosa har man hämtat Anderson Talisca – en central mittfältare på 191 cm, med defensiva såsom offensiva egenskaper – från Benfica, samt Gökhan Inler som troligtvis inte behöver någon introduktion. Det återstår att se hur man väljer att spela schweizaren, valet kommer bli viktigt då det kommer påverka resterande mittfältet. En nyckel till Besiktas fantastiska mittfält förra året var Oguzhan Özyakups etablering längre ner i planen som central mittfältare snarare än offensiv mittfältare. Det gav laget en kreativitet som saknats tidigare och det öppnar för frågan ifall Senol Gunes kommer låta Hutchinson-Inler bilda duo i mittfältet. Det kan drabba kreativiteten i det centrala mittfältet som tillfördes av Özyakup och förstärktes med Talisca, därmed kan Inler ses som backup till Hutchinson i huvudsak, eller vice versa.
Man kan konstatera att Besiktas överflöd av centrala mittfältare (Özyakup, Talisca, Inler, Hutchinson, Arslan, Necip) innebär att en del kommer finna sig på bänken. Däremot kommer detta innebära bredd och en säkerhet inför en säsong med spel i två turneringar och en liga, något som Senol Gunes sedan innan förklarat att han ser som vitalt. Slutligen återstår frågan om vem som ska axla rollen som startande ytter efter Gökhan Töre. Länge ryktades Samir Nasri till Besiktas, men efter att transfern lagt sig i sista sekund så uteblev värvningen av en ny ytter. Det innebär att Kerim Frei, Aras Özbiliz, Olcay Sahan och Caner Erkin kommer kämpa om vem som blir partner till Ricardo Quaresma. Erkin som är fostrad som ytter har under de senaste åren slagit igenom som vänsterback, även om en offensiv sådan. Dessutom skulle en inkludering av Erkin i startelvan innebära att placera Quaresma på högerkanten där portugisen inte kommer kunna bryta in för skott som han så gillar. Då Sahan väldigt sällan får chansen som högerytter och troligtvis kommer användas i vänsterkantens rotation så öppnar detta väg för nyförvärvet Özbiliz – speciellt då denne kan ses som en renodlad högerytter. Däremot är armeniern fortfarande ett frågetecken, han har inte haft en skadefri och formstark säsong på ett bra tag, och har heller inte fått mycket speltid under de få matcher som spelats under säsongen. Kerim Frei kan för första gången sedan sin ankomst till Besiktas se sig själv som startande ytter. Efter 2 säsonger där han kan ses som en sorts super-sub, hans snabbhet och teknik har under många inhopp höjt laget. Trots detta har spelarens slarv och ineffektivitet som stundtals kommer fram i kritiska lägen hindrat honom från en startplats. Återstår att se ifall denna säsong kan komma att bli den unge ytterns huvudsakliga genombrottssäsong, chansen är i alla fall där för honom att utnyttja.
Besiktas anfall står ut som årets främsta frågetecken. Framförallt då Besiktas spelar med 4-2-3-1, dvs. anfallets prestation beror på en spelares presterande. Förra året var detta Mario Gomez som stod för sin bästa säsong på väldigt länge. Efter att spelaren valt att lämna Turkiet var många oroliga över Besiktas anfall. Även om inhopparen Cenk Tosun hållit fortet under säsongens inledande del så är många skeptiska till spelarens förmåga att vara startande anfallare en hel säsong. Istället värvade man Vincent Aboubakar från FC Porto som ersättare till Gomez. En speltyp som skiljer sig från Gomez och en värvning som kan resultera i en rad olika slut. Aboubakar är fysiskt stark, relativt ung, och har tidigare presterat i Champions League. Det är ännu svårt att tyda hur pass väl Aboubakar kommer passa in i Besiktas. Demba Ba slutade med 18 mål i Super Lig med den svartvita tröjan, året efter hade Mario Gomez 26 mål. Det som skiljde Gomez från Ba, var delvis ett bättre mittfält, men främst kondition, positionering och avslut i boxen. Det som dock båda brast i enligt mig, var styrka, något som behövs i mängder som anfallare i turkiska ligan. Styrka är Aboubakars främsta egenskap, ifall han lyckas nå liknande höjder i kondition, positionering och avslut kan avgöra hans säsong.
Den nya säsongens ändringar i startelvan och adderingen av tre ytterbackar av kvalité kommer ge laget en välbehövlig boost till försvaret och det står som lagets främsta förstärkning i dagsläget. Det sammansvetsade mittfältet har länge varit Besiktas farligaste vapen och trots skiften kommer adderingen av Talisca och Inler troligen ingjuta ren klass efter en tid av anpassning. Anfallet står ut som det största frågetecknet såsom tidigare sagt. Eftersom endast en spelare axlar målgörarrollen är det vitalt att denne presterar om man vill nå framgång i ligan och Champions League samtidigt. Besiktas har under transfersäsongen och inför säsongen främst förlorat i lagkemi, eller rättare sagt riskerat den genom att skifta så mycket från fjolårets ligavinnande startelva. Det man har vunnit är mer erfarenhet, mer kvalité, och framförallt mer fysisk styrka i mittfältet och anfallet med hjälp av Talisca, Inler och Aboubakar, något man saknat i tidigare säsonger.
