Inför 2016-17: En ny gryning på horisonten för Istanbuls svarta örnar
På lördag kliver Besiktas – Turkiets första och äldsta sportklubb, sedd som en av Turkiets ”tre stora” sportklubbar – ut på en öppningsmatch som ligafavoriter. Det är för första gången på över 10 år. Besiktas har under dessa år sett fiaskosäsonger, ekonomiska förluster, en ny styrelse, ett nytt bygge, och till slut, en ny ligatitel i en ny arena. Efter svåra tider och misslyckanden, har en ny gryning anlänt för Istanbuls svartvita denna säsong, återstår att se ifall man lyckas ta vara på den.
År 2012 hade Besiktas hamnat i ett konkurs liknande tillstånd. En ny styrelse blev vald, vallöften om en tuffare ställning gentemot klubbens ekonomi, en återuppbyggnadsperiod, och en ny arena. Det inleddes med den symboliska ”Feda (Uppoffring)”-säsongen. Spelarlegenden Samet Aybaba – som tidigare haft en relativt lyckad tränarkarriär i Turkiet – blev lagets nya coach. Ett nytt lag bildades, däribland ville man behålla lagets större namn, spelare som Manuel Fernandes, Hugo Almeida och Ricardo Quaresma. Samtidigt hämtade man in nya spelare, vissa var okända, vissa var unga, alla kom för ett billigare pris, alla var frågetecken. Bland dessa spelare fanns Oguzhan Özyakup och Olcay Sahan. Laget spåddes av många att hamna i mitten av tabellen, Besiktas chockerade dock de flesta när man var med i titelracet en bra bit in i slutet av säsongen. Det hela skulle dock sluta med en tredjeplats. Man hämtade då in allas favoritfigur, Slaven Bilic, då nyligen sparkad av Lokomotiv Moskva efter en misslyckad säsong i Ryssland. Bilic byggde vidare ett nyetablerat lag, och gav den ett spelsystem. Tolga Zengin värvades som målvakt från Trabzonspor, Gökhan Töre och Kerim Frei togs in från Rubin Kazan respektive Fulham, och Atiba Hutchinsön anslöt från PSV. Besiktas hade nyligen rivit den klassiska Inönu stadion, för att påbörja bygget av nya Vodafone Arena. Man valde nämligen att avvärja från planen att riva Inönu året innan för att ge laget en bättre chans inför ”Feda”-säsongen. Det nya året skulle nämligen innebära att Besiktas under 3 säsonger framåt endast skulle spela 3 matcher på hemmaplan.
Bilics första säsong bjöd på ett bättre, mer systematiskt arbetande Besiktas, som nu verkligen såg ut som en titelutmanare med ett framtidsbygge. Trots att man spenderade en rad omgångar som ligaledare, så slutade även denna säsong med en tredjeplats. Säsongen därpå fortsatte med ett Besiktas spelandes på diverse arenor som agerade som vikarie hemmaplaner. Gamla spelare lämnade, nya spelare anlände, man vände bladet mot en ny tid. Hugo Almeida lämnade, Manuel Fernandes lämnade och Quaresma hade hunnit lämna 1,5 år innan. Istället kom spelare som Cenk Tosun, Jose Sosa, Tolgay Arslan, och Demba Ba. Besiktas klev in i de sista 5 omgångarna av ligan som ligaledare och favorit. Man gick ur denna period med 1 vinst, 2 oavgjorda, och 2 förluster. Kollapsen var ett faktum, tredjeplatsen var ännu en gång ett faktum, och Bilic fick lämna sin post.
Förra säsongen innebar att tre säsonger hade gått sedan ”Feda”-säsongen, och Besiktas hade tre saknade pjäser. Styrelsen tog in veteranen Senol Gunes som coach, och gav ett nästintill färdigt lagbygge sina sista schackpjäser i Mario Gomez och Ricardo Quaresma. Besiktas tog tag i toppstriden snabbt, man tog ledningen och släppte aldrig taget. Man var säsongens klart bästa, man fick spela de tre senaste hemmamatcherna på det nybyggda Vodafone Arena. Man tog hem ligatiteln, och återvänder till Champions League med ett 4-årigt lagprojekt och en ny arena. Man har vart pressad av UEFA, bannad från europaspel, fått restriktioner i användningen av klubbens kassa. Men nu står man inför en ny säsong, som regerande mästare och ligafavorit. Motståndarlaget Galatasaray är bannat från europaspel av UEFA pga. ekonomiska problem, Fenerbahce har efter sina första två matcher på säsongen sparkat sin tränare, och frågetecknet Trabzonspor har kanske värvat flest spelare av alla lag i Super Lig. Besiktas ser onekligen ut som att ha en chans att med bra resultat i ligan och CL denna säsong, kunna slå ifrån sina motståndare och markera en början på en ny tid av framgångar.
Man har inför lördagens öppningsmatch tappat Mario Gomez, lånat ut Gökhan Töre, och sålt Jose Sosa. Alla nyckelspelare i fjolårets mästarlag. Trots att man kan se gryningen på horisonten för de svartvita, så har de ekonomiska restriktionerna som rådigt sedan 2012, ännu inte lämnat klubben. Besiktas får nämligen endast köpa spelare för det värde som de säljer spelare för. Tills nu har Besiktas endast haft ca 3 miljoner euro att arbeta med i detta transferfönster. Men efter att Sosa såldes till Milan, och Gomez anslöt sig till Wolfsburg, så har siffrorna ökat i Besiktas transferkassa. Vad man kan åstadkomma på 12 dagar återstår att se. Mario Gomez sade i maj månad att ett krav om han skulle stanna i Besiktas, var att man skulle skapa ett lag som spelar för att vinna i CL, inte ett lag som bara är glad över upplevelsen. Gomez har numera lämnat. Besiktas står utan sin toppforward, sin spelfördelare, och en giftig ytter. I och med att transferbudgeten plötsligt gått upp har det talats om flera värvningar, däribland unga namn som Anderson Talisca, målgörare som Aboubakar och Mbokani, samt finlirare som Samir Nasri. Besiktas har Super Lig och Champions League framför sig, men framförallt har man nu en chans att komma ut starkare. Genom ekonomiska kollapser, hjärtbrytande tredjeplatser, och ingen hemmaarena, komma ut som starkast i Turkiet. Tiden kommer visa om laget är redo, eller ej.
