Inför kvalet: Why always Greece?
Efter succén i UEFA Nations League väntar vi alla på att EM-kvalet ska sparka igång där det bosniska laget har goda möjligheter att skriva historia och nå turneringen 2020. Under en femveckorsperiod kommer samtliga kvalmotståndare att presenteras, denna vecka redovisas Grekland, ett landslag som vi stött på flera gånger.
Inte helt oväntat hamnade både BiH och Grekland i grupp J, det nämnda faktumet innebär att landslagen lottats mot varandra i de tre senaste kvalen när man befunnit sig i olika seedningsgrupper. ”Hellas” ligger på sydöstra Balkan och är ett populärt turistmål för flera européer, de senaste åren har dock nationen framförallt länkats ihop med eurokrisen, politisk instabilitet och flyktingströmmar ifrån Mellanöstern. Under oroliga tider har ofta landslaget haft en positiv effekt och framgångarna som skedde under de goda åren har sannolikt både bidragit med glädje, nationell stolthet och stärkt drömmen om en ljusare framtid. Grekerna har en betydligt längre fotbollshistoria än Armenien och Liechtenstein som presenterats tidigare i denna artikelserie. Den första landskampen spelades redan 1929, trots detta nådde landslaget inga större meriter innan millennieskiftet. Under 1900-talet avancerade man bara till två mästerskap, EM 1980 och VM 1994, båda gångerna blev man utslagna i gruppspelet. Efter år 2000 har det sett betydligt bättre ut och den största succén nåddes 2004 när grekerna mot alla odds vann EM, detta var landslagets tredje mästerskap någonsin och inför turneringen hade man aldrig nätat i ett europamästerskap.
Efter succén följde en fin tioårsperiod (2004-14) där man kvalificerade till fyra av fem mästerskap, nådde EM-kvartsfinal (2012) och VM-åttondel (2014) samtidigt som grekerna också befann sig topp 20 på FIFA-rankingen under nästan varje månad. Efter VM 2014 i Brasilien och Fernando Santos avgång har det varit desto svajigare. Ett konkret exempel är att när kvalgrupperna skulle lottas till Frankrike-EM så var Hellas i den första seedingspotten och i den senaste lottningen var man i den fjärde (!). Det som portugisen framförallt lyckades med var att skapa ett taktiskt sammansvetsat och svårslaget lag med en urstark defensiv och en offensiv effektivitet, hans efterträdare har inte nått samma nivå. En stor del av skulden för de senaste årens kräftgång har dock riktats mot förbundet som kritiserats för att ha försämrat både den inhemska ligan och de olika landslagen.
Post-Santos-perioden inledes med ett EM-kval som blev en totalkatastrof, man slutade sist i en grupp med Färöarna, Finland, Ungern, Rumänien och Nordirland. Landslaget hade tre olika tränare under kvalspelet och man förlorade bla båda matcherna mot Färöarna. Efter tragedin anställdes tysken Micael Skibbe med målet att ta Grekland till VM 2018, detta misslyckades han med. Trots att grekerna missade sitt andra raka mästerskap blev ändå kvalet relativt bra resultatmässigt, man förlorade endast en match, kryssade tre och vann sex. De nämnda resultaten bidrog till att man kunde knippa andraplatsen, förvisso hela nio pinnar efter överlägsna Belgien men två poäng före vårt eget landslag som tränades av Bazdarevic. I playoffomgången lottades man mot Livnofödde Zlatko Dalics Kroatien och väl där var grekerna chanslösa, efter 4-1 i första ronden blev returmatchen avslagen och mållös.
I UEFA Nations League hamnade grekerna i samma grupp som Ungern, Finland och Estland, en relativt jämn kvartett på förhand. Tävlingsmatcherna under hösten blev dock en besvikelse och efter fyra omgångar sparkades Skibbe. Förvisso hade man vunnit två matcher av fyra och dessutom hade laget en teoretisk chans att nå förstaplatsen men den allmänna känslan var att Skibbe tappat sin auktoritet och det såg identitetslöst ut på plan. Landslaget som så länge karakterisats av hårt slit, ett enat kollektiv och hjärta påminde snarare om ett en grupp enskilda lirare som spelade för sin egen plånbok. Till Skibbes försvar kan det möjligen nämnas att han saknade flera tongivande spelare under vissa UNL-matcher samtidigt som det misstänks att han var pressad ifrån förbundet som strävar efter att det ska vara ungefär lika många landslagsspelare från de olika inhemska topplagen. I november tog Angelos Anastasiadis över rodret och han coachade Hellas i de två sista matcherna vilket var en hemmaseger mot Finland och en torsk mot Estland. I slutändan innebar detta att man blev grupptrea, fem pinnar över esterna som flyttades ned och tre poäng upp till finländarna som kommer spela i B-divisionen nästa gång turneringen går av stapeln.
I Anastasiadis första trupp tillhör en majoritet av spelarna grekiska klubblag och enbart en handfull lirar utomlands. Den egna ligan är rankad på trettonde plats utav UEFA, sämre än tex den österrikiska och belgiska men bättre än exempelvis den danska och tjeckiska. Eftersom att ”Superligan” inte är en av Europas toppligor omnämns dem sällan i media och därmed är min personliga kännedom om serien väldigt begränsad vilket gör det svårt att veta vilken nivå de olika lagdelarna håller, något som blir tydligt längre ner när styrkor och svagheter diskuteras. Generellt sett brukar dock grekiska klubbar nå gruppspelet i både CL och EL, emellanåt tar lagen sig också till slutspelsfasen vilket bla Olympiakos gjorde under hösten i konkurrens med både Milan och Real Betis. Det finns dock flera problem som klubbarna brottats med såsom läktarbråk, resursbrist och inkompetenta ledningar som bromsar utvecklingen och bidrar till att man inte kan utnyttja all potential. Vidare har den nya tränaren föryngrat manskapet och därmed petades tex Tziolis, Tzavellas, Christodoulopoulous och Karnezis i den senaste truppen. Medelåldern ser ut att kunna sjunka ytterligare när kvalet sparkar igång eftersom att tex Kostas Tsimkas, Dimitros Limnios och Kostas Galanopoulos imponerat rejält i U21-tröjan.
Lagets två hetaste spelare är mittbacksparet Kostas Manolas och Sokratis Papastathopoulos, känd som Sokratis. Med tanke på grekernas svaga offensiv krävs ett stabilt försvarsspel för att poängen ska kunna ticka in på kontot och mästerskapsdrömmen realiseras. Manolas är född 1991 och tillhör Roma, greken är en relativt komplett mittback som både har styrka och snabbhet trots sin storlek. Manolas har dock, i likhet med hela Roma, underpresterat under hösten som passerat och knappast nåt toppformen. Samma gäller för Arsenalspelaren Sokratis som varit medioker under sina inledande månader hos sin nya arbetsgivare. Förutom sina spelmässiga färdigheter har Sokratis förövrigt mycket värdefull erfarenhet att bidra med.
En annan erfaren herre är Vasilis Torosidis, högerback född 1985 med drygt hundra landskamper på meritlistan. Trots sin ålder håller Torosidis en hyfsad nivå och han lirar numera i Olympiakos men har tidigare spelat i både Bologna och Roma. Försvararen har rollen som en fadersfigur i laget som stärker lagmoralen, en av orsakerna bakom UNL-floppen tros just vara att backen var skadad under höstmånaderna. Bland de offensiva spelarna är det främsta namnet Kostas Mitrologu, 30 år gammal anfallare som spelar i Marseille. Forwarden har dock inte fått målskyttet att lossna, än så länge har det endast blivit tre mål på 13 matcher i Ligue 1 vilket får ses som ganska dålig statistik för en anfallare.
Som tidigare nämnt tränas grekerna just nu av Anastasiadis som endast haft sitt jobb i drygt två månader, kontraktet sträcker sig under ett år men det kommer automatiskt förlängas ifall man når EM. Anledningen till att just Anastasiadis valdes var för att han har en lång karriär i ryggsäcken och dessutom är känd för att kunna motivera spelare och skapa en harmonisk gruppdynamik. Det som framförallt kännetecknade Grekland under de goda åren var just disciplin och ett taktiskt slipat manskap. Förhoppningen är således att Anastasiadis ska bli en ny ”Santos” som kan få lirarna att gå in med en glödhet inställning och spela med hjärtat, något som Skibbe inte riktigt lyckades med. Som spelare var han aktiv mellan 1973 och 1987, mittfältaren huserade i PAOK, Panathinaikos, Korinthos och Diagoras. Under karriären vann han grekiska ligan två gånger och cupen tre, han har även tolv landskamper på sitt CV. Sedan 1995 har han sadlat om till tränare och trots en lång erfarenhet har han endast haft hand om grekiska och cypriotiska lag, enda titeln kom 2003 och det var ett cupguld med PAOK. Han har förövrigt coachat Cyperns landslag under tre kval (VM 2006 & 2010, EM 2008) men han var inte i närheten av att nå någon av turneringarna. Eftersom att Anastasiadis bara haft sitt nuvarande jobb i ett par månader är det omöjligt att säga ifall han är rätt eller fel man för tjänsten, det är bara möjligt att spekulera. Enligt rykten har dock flera spelare varit kritiska till valet av honom och ifall en konflikt skulle uppstå ökar sannolikheten radikalt för att Grekland missar ett tredje raka mästerskap.
Bosnien och Grekland har mötts hela nio gånger tidigare och faktum var att Bosniens första tävlingsmatch, den 1 september 1996, spelades mot just grekerna i Kalamata. Debutanterna förlorade mötet med 3-0 och även året därpå i Sarajevo plockade Grekland tre pinnar efter en uddamålsseger. Det dröjde senare drygt tio år, i kvalet till EM 2008, innan lagen drabbade samman igen. Även i detta kval lyckades den dåvarande europamästaren erövra sex poäng efter 4-0 i Zenica och 3-2 i Aten. Nästa batalj var en träningsmatch under augusti 2011 som spelades i Sarajevo, en ganska deppig och tempofattig tillställning där slutresultatet skrevs till 0-0. Efter den vänskapliga sammandrabbningen väntade två nya tävlingsmatcher i kvalspelet till VM 2014, i Piraeus blev det mållöst och drabbningen var ett sömnpiller för en neutral åskådare. Året därefter mötes man igen, tredje gången inom loppet av lika många år. Kvalmatchen spelades den 22 mars 2013 och är kanske den viktigaste segern någonsin för det bosniska landslaget, det slutade 3-1 och innebar att BiH sprang ifrån grekerna i toppstriden och kopplade ett stadigt grep om VM-biljetten. Landslagen mötes också i det senaste kvalet och det blev kryss båda gångerna, 1-1 i Piraeus efter att Tzavellas kvitterat med matchens sista spark och 0-0 i Zenica.
Att spekulera hur mötena under 2019 kommer sluta är givetvis svårt med tanke på att det grekiska förbundet nyligen anställde en ny coach. Det är dessutom ett annat Bosnien sedan lagen mötes sist, Prosinecki har framförallt lyckats stabilisera defensiven, lanserat en tydlig spelidé, fått spelarna att lira med hjärtat och även fått igång mittfältsmotorn Miralem Pjanic. Grekland å andra sidan har försämrats rejält den senaste tiden och det defensivt starka kollektivet där alla sprang för varandra syntes inte under UEFA Nations League, frågan är ifall Anastasiadis lyckas vända utvecklingen.
Något talar för BiH inför bataljerna är att det resultatmässigt har sett relativt dystert ut för Hellas sedan sommaren 2014. Man var inte i närheten av att nå EM i Frankrike och förvisso lyckades grekerna komma före oss i VM-kvalgruppen men man hade rejält med flyt. Tänker specifikt på Tzavellas kvittering och även katastrofmatchen i Nicosica där drakarna ledde med 2-0 i paus men förlorade med 3-2. Som tidigare nämnt lyckades Grekland erövra två poäng fler än oss och ifall någon av dessa två händelser inte skett hade placeringen varit annorlunda. Därutöver kan man fråga sig ifall det är särskilt imponerande att komma före ett landslag som tränas av Mehmed Bazdarevic, förbundskaptenen var med facit i hand ett uselt val av NFSBIH och han hade varken en strategisk förmåga eller karisman att motivera spelarna. Vidare var grekerna chanslösa mot Kroatien i playoff och under UNL såg man väldigt uddlösa ut. Som tidigare nämnt består laget framförallt av spelare ifrån den grekiska ligan, serien är förvisso betydligt bättre än BH Telecom Premijer Liga men det är ändå oklart ifall det är realistiskt att förvänta sig EM med en så kraftig övervikt av inhemska lirare. Ligan håller enligt UEFA:s ranking ungefär samma nivå som den danska och österrikiska vilket är mediokra ligor där möjligen topplagen kan avancera till europaspel men mitten- och bottenlagen håller en väldigt begränsad nivå. På pappret känns det som att grekerna kan få problem med både Armenien och Finland, specifikt på bortaplan. Samtidigt är det riskfyllt att enbart kolla på statistik, klubbadresser och transfervärden, särskilt i fallet med Grekland. Grekerna har nämligen aldrig riktigt kännetecknats av att ha några fixstjärnor utan deras framgångsrecept under den goda åren var främst en enad grupp.
Något annat som stärker Bosniens chanser är att grekerna haft det svårt med målskyttet, under de fem senaste matcherna lagen emellan har grekerna endast nätat två gånger varav en av tullträffarna var ett tröstmål i en situation (3-1 i Zenica) där BiH slagit av på takten. I UEFA Nations League gjorde man endast fyra mål på sex matcher, gruppen bestod som tidigare nämnt av Finland, Estland och Ungern. Just på anfallspositionerna har Grekland haft det svårt under de senaste åren, sedan Gekas och Samaras la skorna på hyllan har dessa herrar varit svåra att ersätta. Förutom Mitrologu som haft en trög höst har enbart inhemska anfallare kallats under det senaste året. Bland dessa skulle man möjligen kunna nämna Efthymis Koulouris som en potentiell joker, den 22 år gamla anfallaren har nämligen imponerat i Atromitos med elva mål på 13 matcher i ligan.
Situationen på mitten påminner faktiskt om anfallet med många inhemska lirare och flera svårersättliga tapp de senaste åren, tänker främst på Karagounis och Katsouranis. Under 2018 kallades tretton mittfältare och nio stycken tillhör en grekisk klubb vilket åter belyser frågan kring vilken nivå Superligan egentligen håller. Det såg som bekant dåligt ut under hösten och ifall man kikar på de olika mittfältarnas klubbhistorisk och statistik så är det mestadels mediokra siffror. En spelare jag dock vill flagga för är den offensive mittfältaren Kostas Fortounis som varit grym för Olympiakos och är en av anledningarna bakom varför man tog sig i vidare i EL-gruppen. Fortounis främsta styrka är hans kvickhet och teknik vilket gör han farlig i en-mot-en-situationer. Trots att det finns bubblare med potential ser dock det grekiska mittfältet överlag ganska svagt ut på pappret vilket gör det till en akilleshäl och en av utmaningarna för Anastasiadis är att få igång ett mittfält som kan täcka upp där bak och leverera bollar till straffområdet.
Ett annat orosmoment är att Anastasiadis inte ens kommer ha haft sitt jobb i ett halvår när kvalet sparkar igång. Under 2018 har vi sett att det bosniska landslaget trots allt utvecklats under Prosineckis ledning, flera spelare likt tex Civic och Saric har trots en del motgångar växt in i rollen som landslagsspelare. I fotbollsvärlden brukar man ofta tala om att det är en ”process” och att det måste få ta tid, ifall Grekland ska nå EM 2020 lär man nog inte ha råd med särskilt mycket tålamod, att Anastasiadis inte är varm i kläderna är därmed till drakarnas fördel.
Det finns därmed flera faktorer som gynnar BiH inför kvalet, historien är dock något som talar för motståndarna. Utav nio matcher har Bosnien endast vunnit en gång och grekerna fyra, de är siffror som inte ljuger. Man kan dock modifiera statistiken, senast Grekland slog BiH var år 2007 och Hellas har inte heller vunnit någon av de fem senaste bataljerna. Dessutom är det, som tidigare nämnt, mycket som hänt sedan matchen i Zenica i juni 2017 vilket var den senaste sammandrabbningen mellan landslagen. Det finns dock en psykologisk aspekt, det faktum att BiH har haft svårt att besegra grekerna riskerar att påverka undermedvetet och kan leda till både destruktiv frustration och nervositet.
En annan tydlig svaghet är att BiH under de senaste sex matcherna enbart gjort mål som är relaterade till fasta situationer. Anledningen till att det är så svårt att få hål på grekerna är framförallt för att dem varit så pass skickliga defensivt och deras spelfilosofi har utgått ifrån ett ”bunkerförsvar”. För att kunna slå hål på försvarsinriktade lag krävs det snabbhet, rörlighet och tålamod vilket är egenskaper som knappast kännetecknat landslaget under de senaste åren. De flesta spelarna som representerat BiH har nämligen varit ganska långsamma och orörliga samtidigt som oftast frustration och nervositet uppstått i situationer där det krävs ett starkt psyke och tålamod. Återigen bör det dock poängteras att Prosinecki leder ett annat lag i jämförelse med både Bazdarevic och Susic. På mittfältet har kroaten tagit in Saric som är en väldigt löpstark mittfältare och som fungerat bra i kombination med Pjanic, även Besic är en löpvillig lirare som kommer vara nyttig mot grekerna. Vidare har vi också två snabba yttrar i form av Visca och Duljevic som båda två sett finfina ut under Zutis ledning och det är särskilt tydligt i fallet med Visca. Mittfältaren var nämligen ganska dålig under Mesas styre men har visat sig vara en väldigt bra kontringsspelare med speed i benen under Prosineckis ledning, både han och Duljevic kommer minst sagt få nyckelroller när drakarna ska försöka riva ner den grekiska muren i mars.
Just backlinjen är framförallt det som måste fungera för att grekerna ska nå hela vägen till nästkommande EM. Det är dock enbart Manolas och Sokratis som sticker ut namnmässigt, de flesta andra försvarare som kallats under det gångna året är herrar som huserar i den nationella ligan med väldigt lite eller ingen utländsk erfarenhet. Som i resonemanget kring mittfältet och anfallet ska man dock vara försiktig med att dra alltför många slutsatser på basis av klubbadress och statistisk data. Det såg dock lite sisådär ut under UNL där man släppte in minst ett mål i fyra av sex matcher i en relativt svag grupp, detta är därmed ett tecken på att denna lagdel kanske inte är så stark som man varit van vid. Återigen ska man dock nämnas att underskattning bör undvikas samtidigt som Anastasiadis tagit över landslaget och de ska bli intressant att se ifall han kan etablera bunkerförsvaret som kännetecknade Santos era.
Ifall försvaret skulle svaja har man dock stark konkurrens emellan stolparna enligt Andreas Mitsis, skribent på Greklandssidan på Svenskafans. Ett tecken på detta är att veteranen Karnezis som numera tillhör Napoli petades i den senaste truppen. De tre målvakter som Anastasiadis kallade var istället Vlachodimos (Benfica), Paschalakis (PAOK) och Barkas (AEK Aten), räkna med att en målvakt som levererar kan bli skillnaden mellan om det blir ett mästerskap nästa sommar eller inte. Ytterligare en nackdel med att lotten föll på just Grekland är av underhållningsvärde, drakarna har nämligen mött grekerna ganska många gånger de senaste åren och det är allmänt tråkigt med samma motståndare. Därutöver så är det ganska givet att Anastasiadis kommer spela defensivt och han lär nöja sig med 0-0 i bortamatchen, finns därmed en risk för att matchen i mars blir ett sömnpiller.
