Julblogg med Franska Fans: Delio Onnis
Lucka 9. Delio Onnis.
Han benämndes som straffområdsräven. Argentinaren Delio Onnis är den spelare som har gjort flest ligamål genom tiderna i franska ligan.
Det blev sammanlagt 299 stycken.
Han hade nog gärna petat in ett till, kan jag tänka mig. Allt för att få till en jämn och närmast episk slutsiffra. Men 299 strutar är inte illa pinkat det heller, men som sagt, lite frustrerande säkert.
Det var i Monaco som han mellan 1973-80 gjorde merparten av dessa mål. Han bildade en fruktad duo tillsammans med yttern Christian Dalger som var framspelaren till målmaskinen Onnis.
Dalger blev 1983 tränare för Toulon och värvade en då 35-årig Onnis som avslutade sin karriär där efter tre år i klubben. Han nådde visserligen 300-strecket under sin tid i Toulon men det var med cupmålen inräknade. Han fick till och med en liten buckla för den bedriften av sina lagkamrater dagen efter jubileumsmålet. Sött.
En annan frustrerande detalj för Onnis var att han aldrig figurerade i något landslag. Han föll lite mellan stolarna eftersom han var född i Italien men hade argentinskt medborgarskap. Det sägs att han aldrig blev uttagen eftersom argentinarna såg honom som en italienare och vice versa. Men mål det kunde han göra och han slog oftast till i straffområdet, likt en Gerd Müller eller en Pippo Inzaghi. Åttio procent av hans fullträffar levererades inifrån boxen.
Helt enkelt, en rätt ställe vid rätt tidpunkt-kille, för att benämna det hela i klyschform.
I detta reportage från fransk TV så är han fortfarande aktiv och spelar i Toulon. Man går igenom hans karriär och lyfter fram hans näsa för mål. Det är ett väldigt tidstypiskt reportage med en del innovativt skumma grepp, där bland annat introt är rätt fascinerande.
I en annan sekvens visas det hur Onnis och Dalger har blivit nära vänner och att de har haft ständig kontakt med varandra efter sin tid tillsammans i Monaco. Det illustreras med ett litet skådespel dem emellan där de båda simulerar ett telefonsamtal och visar hur det gick till när de återförenades i Toulon efter att Onnis spelat i Tours i ett par säsonger. Den sista scenen är också den rätt bisarr när Onnis ska visa att han känner sig hemma i straffområdet.
Ett möblerat sådant. Jag tror den rätta termen för detta är övertydlighet.
