Sista delen i krönikan om VM 1998, Zidane & Thuram hjältar!
Nu är det bara semifinalen mot Kroatien och finalen mot Brasilien som återstår av den sagolika VM-turneringen. Lilian Thuram och speciellt Zinedine Zidane skulle efter dessa matcher för alltid vara hjältar för de som älskar det franska fotbollslandslaget!
Det lilla landet Kroatien, med bara ca 4,5 miljoner invånare, hade slagit ut stornationen Tyskland med hela 3-0 i kvartsfinalen. Landet hade för bara några år sedan varit inblandat i det stora kriget som utspelade sig på Balkan. Fotbollslandslaget var något som hela landet avgudade och spelarna kämpade för sitt lag med turnerings kanske största patriotism. Förutom att spelarna var väldigt enade så innehöll även laget blivande legender som Zvonimir Boban och Davor Suker. Kroaterna spelade, precis som före detta Jugoslavien, en väldigt teknisk fotboll som även var bra organiserad. Detta land måste ses som den största överraskningen av alla i VM 1998 och nu skulle Kroatien alltså möta Les Bleus på Stade de France utanför Paris.
8 juli 1998, Paris
Ett starkt Frankrike, med Zidane i spetsen, dominerade den första halvleken. Den kroatiske målvakten Drazen Ladic provades flera gånger men lyckades med både tur och skicklighet hålla nollan halvleken ut. Aimé Jacquet hade, förutom Christophe Dugarry, en skadefri trupp att arbeta med. Han valde denna startuppställning:
BARTHEZ – THURAM, BLANC, DESAILLY, LIZARAZU – PETIT, DESCHAMPS (c), KAREMBEU (HENRY 31:a), ZIDANE – DJORKAEFF (LEBOEUF 75:e), GUIVARC´H (TREZEGUET 69:e)
Christian Karembeu skulle redan i den 31:a minuten åka på en skada och ersättas av den unge Thierry Henry. Med Monaco-spelaren på planen så övergick det till en mer 4-3-3 uppställning. Som sagt så slutade den första halvleken mållös.
Den andra halvleken hann knappt börja innan chocken kom! Turnerings blivande skyttekung Davor Suker gjorde 1-0 till kroaterna och Fabien Barthez hade för första gången under hela VM släppt in ett spelmål.
Nu klev en väldigt otippad målgörare in i bilden. Lilian Thuram hade aldrig någonsin gjort mål i det franska landslaget innan denna match. Bara 2 minuter efter det kroatiska målet skulle han slå till! Efter att kroaten Boban stått och drällt med bollen så kunde Lilian Thuram påbörja ett anfall. Högerbacken samarbetade med Youri Djorkaeff och tog sig in framför det kroatiska målet och sköt in bollen bakom Ladic. I Lilian Thurams 39:e landskamp hade han gjort sitt första landslagsmål och det var inget dåligt tillfälle han hade valt. När han sedan gör även 2-1 till Frankrike i den 70:e minuten så blir han en levande legend. Mannen som kommer från den franska ön Guadeloupe, i Västindien, är hela landets hjälte!
Efter en ganska olycklig utvisning, i den 74:e minuten, så skulle Laurent Blanc drömmar om en VM-final krossas. Mittbacken Blanc satte upp sin hand i kroaten Bilic ansikte och domarens färg på kortet var rött. Ett väldigt hårt domslut och den suveräne Blanc skulle missa VM-finalen mot Brasilien.
12 juli 1998, Paris
Frankrike skulle denna dag få spela sin första VM-final någonsin. Hela landet stod bakom laget och mixen av ursprung bland spelarna gjorde att alla kunde relatera till Les Bleus. ”Blanc-Black-Beur” var ett väl använt uttryck för det franska landslaget under VM 1998. Med det uttrycket menade man på att laget innehöll spelare med alla dessa tre ursprung. Blanc (vit) syftade på spelare som Deschamps, Dugarry, Barthez, Lizarazu med flera, alltså spelare med fransk (europeisk) bakgrund. Black (svart) syftade som ni säkert förstår på spelare som Desailly, Henry och Thuram med flera. Den sista delen, ”beur”, hittade vi i spelare som t ex Zidane som var född i Marseille av algeriska föräldrar. En stor blandning av olika etniska tillhörigheter som funkade felfritt tillsammans. Ni som är insatta vet att Frankrike har stora problem med detta, men sommaren 1998 var allt som bortblåst. För ett tag i alla fall.
Nu ska jag återkomma till ämnet, fotboll, och lägga allt som har med det tidigare nämnda åt sidan. Frankrike skulle möta Brasilien i VM-final på Stade de France utanför Paris. Ett Brasilien som var storfavorit till att vinna hela turneringen. Ett Brasilien med storstjärnor som Ronaldo, Rivaldo, Roberto Carlos och Cafu. Aimé Jacquet stod med, förutom den sorgligt avstängde Blanc, hela sitt manskap till förfogande. Det blev till slut samma startelva som mot Kroatien med undantag för Franck Leboeuf som ersatte Laurent Blanc.
BARTHEZ – THURAM, LEBOEUF, DESAILLY, LIZARAZU – PETIT, DESCHAMPS (c), KAREMBEU, ZIDANE – DJORKAEFF (VIEIRA 76:e), GUIVARC´H (DUGARRY 66:e min)
Zinedine Zidane. Jag behöver bara nämna det namnet. Mannen från Marseille som tidigare hade varit med och förlorat finaler, med både Bordeaux och Juventus, skulle äntligen få gå ur en final som segrare! Det sades innan matchen mot Brasilien att hans huvudspel var en av hans svagheter. Nu skulle han göra både 1-0 och 2-0 med huvudet. Det första på en hörna från höger, slagen av Emmanuel Petit. Det andra från vänster, denna gång med Djorkaeff vid hörnflaggan. Brasilien var totalt chanslösa och såg riktigt bleka ut. Det talades om att stjärnan Ronaldo hade spelat för mycket TV-spel och inte var i form. Hur som helst så hade förmodligen inte hela laget spelat TV-spel så den ursäkten kan vi slänga i papperskorgen.
Visst, brassarna hade några chanser men Fabien Barthez, som hade kallats en säkerhetsrisk, var omutlig i målet.
På övertid så kom även det tredje målet och förnedringen var ett faktum. Mittfältaren från Arsenal, Emmanuel Petit, blev VMs sista målgörare när han i den 93:e minuten gjorde mål på en framspelning av klubbkompisen Patrick Vieira. Att Marcel Desailly blev utvisad redan i den 68:e minuten nämner jag bara som en bagatell i detta sammanhang.
Frankrike hade slagit Brasilien med 3-0 inför en jublande hemmapublik och tagit landets första VM-guld genom tiderna! Att det var ett starkt lag bevisades återigen bara två år senare när Les Bleus även tog EM-guld i Holland/Belgien med i stort sett samma lag.
