Debatt: Quasimodo vid rodret?
Uefa kommer de närmaste åren att ledas av en kroniskt fifflande, surmulen och icke tysktalande Quasimodo. I alla fall om man får tro Svenska Dagbladets krönikör Jan Majlard.
Michel Platini är ny Uefa-president. Det kan gå hur illa som helst meddelas det i svensk press under lördagen. Fransk media stödde naturligtvis sin kandidat i valet. Och visst skrevs det en del om att herr Johansson nog borde lyfta på betonghäcken och lämna plats åt yngre förmågor. När man skrapade på ytan fanns ändå en stor respekt för svenskens omutlighet och för det han uträttat.
Läser man Majlard i Svenska Dagbladet hamnar man på en annan nivå. Han är topp tunnor rasande över att Danmark och Island inte röstade rätt. För inte har väl röstning på grannländer något som helst att göra med fifflandet som de håller på med nere på kontinenten?
Majlard har förväxlat Melodifestivalen och Uefas presidentval. En djärv tanke är annars att våra nordiska grannar tittade på kandidaternas program och röstade på den person som lovade att bäst representera deras intressen.
”Fransmannen har med sin hösäcksliknande hållning och uttråkade uppsyn” ingenting att ge. Trots sin elitidrottarbakgrund, trots att han var en av ledarna bakom Frankrikes VM 1998 och trots att han jobbat åt FIFA i många år.
Majlard är ärlig och säger att han aldrig gillat Platini. Istället radar han upp idel Girondinsspelare från 80-talet som han tyckte bättre om. Som Bordeaux-supporter blir man glad över det, men det hör väl knappast hit?
Krönikan är ett lågvattenmärke och dryper av förakt mot Frankrikes gamla nummer 10. Han kopplas samman med ”kroniskt fifflande Juventus” och att han ”ogärna pratar engelska” är ju mer än suspekt.
Något vi däremot aldrig får veta är varför Lennart Johansson borde ha vunnit. Det är bäst att ge makten till den som har den, för han har erfarenhet – det är ju sällan ett helt vattentätt argument.
Ur ett mer franskt perspektiv vann, som det oftast är, den som verkligen ville bli president. Michel Platinis program är i mina ögon intressant. Hans långa kamp mot G 14, hans vilja att sätta spelet framför pengarna och den utlovade satsningen på mindre länder lovar gott.
Och nej, jag är inte hur naiv som helst. Hur han ska få ihop det är en helt annan femma. Det är ingen hemlighet att Platini är god vän med Sepp Blatter och FIFA-bossen betraktas ju knappast som de små ländernas kämpe. Om Platini väljer att släppa husses koppel eller att svika de som nu röstat på honom återstår att se.
Men låt oss glömma Majlard och ge den Quasimodoliknande fransmannen ett år eller två. Sen är även jag gärna med och dömer.
