För och emot soldat Raymond
Kan verkligen generation -98 stå för förnyelse och vem bör egentligen leda Les Bleus? Tonen höjs i Frankrike inför valet av en ny eller gammal förbundskapten i nästa vecka.
Mindre än en vecka före Frankrike ska bestämma vem eller vilka som leder landslaget har tonen höjts ordentligt. Det bjuds på lysande mediaunderhållning, och äntligen, äntligen visar fransmännen den glöd och det intresse vi saknade inför EM-turneringen.
Cantona fortsätter i sin frifräsarroll långt bortom de vanliga intressesfärerna. Inne i den egentliga ringen har vi i veckan hittat två högintressanta franska profiler: Christophe Dugarry och Vikash Dhorasso.
”Han är så otroligt arrogant”
Christophe Dugarry har, lite otippat, förvandlats till en av Frankrikes mest initierade fotbollstyckare. Men när man trycker på Domenech-knappen förvandlas han till en matador med blodsmak i munnen. Duga har aldrig gillat Domenech och han kommer aldrig att förlåta honom efter vad han gjorde mot bäste vännen Zidane i VM 2006. Zizou byttes ut med tre minuter kvar mot Sydkorea, i vad som då skulle kunna ha blivit hans sista match i landslaget.
- Han är så otroligt arrogant… Han har aldrig vunnit någonting och saknar ödmjukhet, säger Dugarry.
Världsmästargänget från 1998 har blivit en maktfaktor i Frankrike. Dugarry talar för de flesta av dem och säger att ”Domenech inte visat respekt för deras insatser”. Vinnarinstinkten är borta ur Les Bleus och det enda sättet att få den tillbaka är att utse Didier Deschamps till förbundskapten.
”Rädda soldat Raymond”
”Länge leve Frankrike som förlorar”, så börjar förre landslagsspelaren Vikash Dhorasoo en underhållande översyn av läget i Les Bleus. Texten är publicerad i dagstidningen Libération i samarbete med utmärkta tidskriften So Foot och kan vara ett av de märkligaste försvarstal som skrivits.
- Ja, Domenech totalmissade i coachningen. Ja, han spelade med två defensiva mittfältare… men han hade bara en världsmästare på planen. Han slogs för sin sak och tog risker, säger Vikash som bara saknade Mexès i laguttagningen.
”VM 1998-lobbyn” är det sista vi behöver enligt Dhorasoo. Deschamps gick ut i Le Monde, dagen före matchen mot Italien, och förklarade sig klar att ta över. Deschamps har med sig italienska fystränare och röstar på Chasse, peche et tradition (Jakt, fiske och tradition är ett franskt trefråge- och högerparti. Vikash själv är numera knuten till Paris socialistiske och homosexuelle borgmästare Delanoë.) Kort sagt, Didier är olämplig och det sista vi behöver är 98-nostalgi, hävdar Vikash.
Det är dags att organisera motståndet ”om bara Domenech letar upp en bra psykiater och gör sin mea culpa”. Det är dags att ”rädda soldat Raymond”.
***
Den tredje juli vet vi hur det går. Hur spännande det än är att följa generation 98:s bittra uppgörelse med mannen som inte visar dem respekt, och hur kul det än är att läsa Dhorasoos kvalitetskrönikor så känns det som om vi missat en viktig punkt. Det handlar inte bara om fotbollspolitik eller ens om bara politik.
Vi får hoppas förbundet funderat över frågor som spelsystem, utveckling och föryngring . Annars ligger Les Bleus risigt till.
Då är det dags att ringa Eric Cantona genast. Det må bära eller brista, tråkigt blir det inte.
Källor: France Football och Libération/So Foot
