EM: Fem sanningar vi kan begrava
Det är dags att begrava gamla sanningar så här dagarna innan Frankrike ska utse en ny eller gammal förbundskapten. Franska Fans visar sin masochistiska läggning och listar fem saker ändra till VM-kvalet.
1. Ändra aldrig ett lag som vinner.
Länder som Frankrike, Italien och Grekland kom med trupper där majoriteten av spelarna spelat ihop tidigare, och gjort det med goda resultat. Mättnad och dålig fysisk status räknades inte. En vinnare ansågs vara en vinnare.
Men som med Tyskland i slutet 90-talet, som med Brasilien i VM senast, eller varför inte som med det Tjeckien som var lysande i kvalet, men inte orkade stå emot turkisk entusiasm när det väl gällde, så kan man inte räkna med gamla meriter.
Det är ett tufft jobb att bygga nytt, men någon måste göra det.
2. Man måste ha sex spelare med defensiva uppgifter.
I Frankrike stod tränarkåren och skakade på huvudet när Real Madrid vann Champions League för fem år sen. Det borde ha varit omöjligt, man hade ju nästan inget defensivt mittfält.
Euforin över EM:s offensiva fotboll är kanske något överdriven. Klart är ändå att de lag som spelade med två defensiva mittfältare sällan gjorde någon glad. En Senna eller en Semak räcker om de offensiva mittfältarna spelar som i Spanien och Ryssland och visar löpstyrka, kraft och vilja i försvarsarbetet. Vilket leder till…
3. 4-4-2 ger bäst stabilitet
Till och med Brasilien verkade ha gett upp. 4-4-2 rules the world. Eller? Arsène Wenger analyserade turneringen i fransk TV och sa välkommen till alla nya varianter av 4-5-1. ”Det gäller att vinna kampen på mitten.”, sa han. Och det gör man inte med två killar framför backlinjen som förtjänstfullt tjongar bort bollen. Den enda variant av 4-4-2 som fick godkänt av Arsenal-tränaren var diamantformationen med en defensiv mittfältare.
Sett till EM är det svårt att inte hålla med. Vinn mitten och du har bollen. Ha bollen och du vinner matchen. Det låter självklart, men här i Frankrike är det heta nyheter.
Sen finns det ju avvikande åsikter även här. Turkiet överraskade genom att forcera med fart i slutet av matcherna. När man väl dominerade spelmässigt, som mot Tyskland i första halvlek, då sprack EM-drömmen. Men poängen är att stora fotbollsnationer måste våga hålla boll. Eller vad säger du, Domenech?
4. Försvar är bästa anfall
EM 2004 och VM 2006 gäller tydligen inte längre. Franska, italienska och grekiska fotbollsfilosofer sitter nu hemma med Tippex och rättar. Kanske är det just våra franska tänkare som funderar hårdast. Det är i alla fall vad många hoppas inför presentationen av vår nye/gamle förbundskapten.
Spanien behövde boll för att existera och på något sätt lyckades Aragones förvandla Barcelonas under säsongen ofta sterila bolltrillande till ett framgångskoncept. Hur gjorde han?
5. Fysisk styrka är det som avgör
Fel, fel, fel. Här i Frankrike har vi under ett decennium slängt talanger på soptippen för att ”i modern fotboll finns det inte plats för killar under 1,80”. Mathieu Valbuena skickades bort från Bordeaux för att han bara mätte 1,63 m. Något geni i Marseille hittade honom i division 3 och under året har han skruvat in mål på Anfield och andra ställen.
Lahm, Senna, Modric, Arsjavin… är knappast några fysiska monster. Fransk fotboll bör se över sitt arbete och det långt ned i åldrarna. För här hinner många knappt bli tonåringar innan det är dags att lämna för ”du är duktig, men för kort. Ingen idé att ge dig falska förhoppningar.”
Som avslutning lyssnar vi på vad Michel Platini (1,79 m) sa när han summerade turneringen:
”Jag ser statistik på hur långt spelarna har sprungit. Men jag skulle föredra att vi mätte antal passningar som hittar rätt.” Amen.
Citat: L'Equipe
