Hur tar vi oss ur det här?
Zidane försvarar Mexès, men Domenech står ensam. Hur går vi vidare och om Raymond kliver av, vem kliver på? Det är inte alldeles enkelt att hitta en ersättare.
Vågorna når långt upp på land efter kraschen i Wien. Folk slår hej vilt omkring sig och två syndabockar har duckat sig igenom söndagen. Första måltavlan var förstås Philippe Mexès.
Mexés är mittback – och han fick spela som mittback. Ingen djävlig förbundskapten placerade honom som offensiv ytter. Han gjorde helt enkelt en riktigt dålig match. Huvudpersonen själv är den förste att erkänna det:
”Jag tar på mig det här.”, har han upprepat som ett mantra hela söndagen.
Hans kollega Gallas hade ingen lysande dag på jobbet han heller, men sätter man ett självmål och leker Frank Andersson i straffområdet så får man ta konsekvenserna. Särskilt om man ersätter marathon-Thuram. Därför är det glädjande att se Romabackens agerande efter matchen. Inga undanflykter, inget skitsnack. ”Jag tar på mig det här.”
Kanske var det här precis vad Philippe behövde för att växa ovanför axlarna? Vi får se. Själv har jag aldrig varit någon inbiten Mexès-fan. Självklart är det en talangfull mittback. Ofta är det dock lite för yvigt för att man ska känna sig lugn. En nära fotbollsdöden-upplevelse kan vara karaktärsdanande. Och Mexès är, trots allt, antagligen det bästa vi har.
- Lämna Mexès ifred! Han är framtiden i Les Bleus.
Den annars så tystlåtne Zinedine Zidane avbröt under söndagen en presskonferens för en fotbollsturneringen anordnad av sin yoghurtsponsor och satte punkt för diskussionen. Så då går vi vidare.
Hur många liv har Domenech?
Till och med jag har förstått. Det här går inte längre. Les Bleus springer inte omkring som yra höns. Man är för bra individuellt. Något riktigt system verkar det dock inte finnas. Om svaret på våra böner är Lassana Diarra och Jérémy Toulalan centralt på mittfältet då vet jag inte om jag vill vara med längre. Och nej, Mathieu Flamini hade inte gjort någon skillnad. Inte som det ser ut nu.
Det är tur i oturen att Ribéry är skadad. Det blir liksom lättare att se att kejsaren är naken. En formtoppad Franck hade dolt problemen ett tag till. Nu krävs antagligen 4-0 mot Serbien på onsdag för att rädda Raymond. Mellan dig och mig – det känns ganska avlägset.
Så vad är alternativet? Franska fotbollsförbundet värvar i princip bara internt, men där är det svårt att hitta en naturlig ersättare. För att göra det ännu svårare kommer här fyra killar jag inte vill se som förbundskapten:
1. Alain Boghossian handplockades av förbundet som förkläde till Domenech under hösten. Han har alla diplom. Tidigare har han tränat det inofficiella franska juniorlandslaget i golf.
2. Didier Deschamps var nära efter EM. Själv gillar jag om en förbundskapten i alla fall ger sken av att ha läst en bok. Någon gång. Han är ju ändå representant för sitt land. Med DD känns det mer som om vi skulle få Paul Scholes med grå tinningar.
3. Guy Roux är fransk fotbolls grand old man och har själv pensionerat sig två gånger om. Det borde ha räckt med en.
4. Laurent Blanc var huvudkonkurrenten när Domenech tillträdde 2004. Nu tränar han mitt favoritlag Bordeaux och bör få fortsätta med det.
Mannen med kepsen, Elie Baup, var arbetslös men tog just över Nantes. Den bäste av dem alla, Claude Puel, har just klivit på Lyontåget. Kvar blir Alain Perrin, som i och för sig ser bra ut i kostym. Men jag vet inte. Någon som har ett tips eller Wengers telefonnummer?
