La Semaine:
För kort minne och för korta spelare
Vårens mest spektakulära värvning trillar ut från topp fem-listan, tränare skriver banderoller och Guy Roux' mirakelmedicin är några ämnen i veckans djupdyk i den franska fotbollen.
Så blev det lite stiltje i den franska mercaton. Halvtid kanske det kallas? Ett utmärkt läge att blicka tillbaka och fundera på hur kort minne man egentligen har.
Minns ni sommaren 2008, vintern och våren 2009? För ett år sen skrev Milan ett lånekontrakt för Yoann Gourcuff där man satte utköpsklausulen så högt att Bordeaux skulle tveka ordentligt om man till slut ville köpa den talangfulle mittfältaren. Sammanlagt hamnade vi på 15 miljoner euro.
Fortfarande under våren var många fundersamma. Kan verkligen les Girondins lägga ut så mycket pengar? Det handlade i och för sig om Frankrikes största talang, men ändå. 15 miljoner…
Idag står övergången i en helt annan dager. 15 miljoner var i maj en astronomisk summa, i juli är det ”ingenting”. Övergången har redan trillat bort från den franska topp fem-listan.
Det gamla skönspelande storlaget Nantes är åter i Ligue 2. Fansen sysslade med organiserade protester under hela den förra säsongen. Det fortsätter nu i sommar. Man stormar träningar, hänger upp banderoller och bedriver lobbyverksamhet mot ledningen i lokalpressen.
I veckan kontrade, den i mitt tycker rätt charmige, nye tränaren Gernot Rohr. Nantes spelade träningsmatch mot Vannes och som vanligt spändes det upp meddelanden där ledningen ombads dra åt helvete. Döm om allas förvåning när Rohr och hans assisterande tränare då plockade upp ett bylte, spatserade iväg mot fansen och själva presenterade ett eget lakan, med ett eget budskap.
”Låt oss jobba i fred!”
Förvirrat I
Den före detta Le Mans-backen Marko Basa verkar sugen på att lämna Lokomotiv Moskva. Han ska ha gett sex olika agenter i uppdrag att sondera terrängen. Bara Bordeaux har kontaktats av fyra av dem, vilket enligt mästarklubben gjorde det hela alldeles för stökigt för att man skulle orka fundera på att gå vidare.
Förvirrat II
Marouane Chamakh har aldrig bytt klubb och det märks. Marockanen sa själv i veckan att han var överens med fyra engelska klubbar och att en femte, Arsenal, kanske kunde bli aktuell. Nu var det bara att vänta…
Vi i Gironde har ett nästan outtömligt tålamod med vår guldklimp. Men snart är nog gränsen nådd för en klubb som faktiskt funderar på att ersätta honom om/när han försvinner.
För liten för modern fotboll.
I ett universum för inte allt för länge sen fick Mathieu Valbuena kicken från Bordeaux’ akademi. ”Du är för liten för modern fotboll”. Det var långt innan Spanien och Barcelona dominerade världen med knattar på mitten och Valbuena mäter 163 centimeter i strumplästen.
Själv såg jag faktiskt honom spela för några år sen, med en av mina kompisar, i vad som bör ha varit den franska sjättedivisionen. Långt ute på vischan i det allt annat än glamorösa Langon-Castets. Biff-Bang-Pow! Så hamnade han i Marseille och skruvade in en riktig pärla på Anfield. Jag har skrivit om det här tidigare.
Nu vill Deschamps göra sig av med honom, men det är inte det som är sensmoralen i den här historien. En extra anledning att älska fransk fotboll är nämligen att den här typen av öden fortfarande är möjliga. Att det tillåts. I alla fall då och då. Valbuena var down and out, och blev till slut en riktigt bra spelare. Franck Ribéry är en annan kille som länge befann sig på fotbollens bakgård.
I helgen smygstartar den franska säsongen när Trophée des Champions avgörs på lördag. Ligasegraren mot cupsegraren ger i år den lite annorlunda matchen Bordeaux-Guingamp. Nytt för i år är att det hela ska avgöras i Montréal. Allt för att popularisera runda bollar på den andra sidan Atlanten. Bordeaux är favoriter men verkar lagom uppspelta över att byta tidszon och träna på konstgräs så nära inpå ligastarten. Underskatta aldrig ett lag som heter En Avant de Guingamp (Framåt från Guingamp!)
”Så fort det dök upp en kritisk banderoll på l’Abbé-Deschamps skickade jag upp fyra muskelberg som plockade bort den. På måndagen efter fanns de ansvariga för banderollen på mitt kontor.”
Auxerre-legenden och tränaren Guy Roux uttalade sig i veckan hos radiostationen Europé 1 om hur man kommer tillrätta med kritiska supportrar. ”Men yttrandefriheten då?” frågade journalisten. ”Visst ja, vi bor ju i en republik” mindes helt plötsligt mannen med toppluvan. ”Jo, alltså, erm…” slutade det hela.
Mano Negra: Santa Maradona är fin semestermusik. Tre fula fiskar räknas upp i slutet av låten. Berlusconi, Tapie och... vem är den tredje, nu avlidne och nästan bortglömde, presidenten?
**********
Undertecknad smiter på en efterlängtad semester. Nästa vecka dyker La Semaine upp i annan skepnad. Vi hörs snart igen.
Till dess bjuder jag på en bild som av någon anledning alltid gör mig glad. Allez Franck Jurietti!
