La Semaine:
”Det slår gnistor om Ligue 1”
Bollen är fortfarande rund, men Frankrike har fått en ny handsregel. Och så andas det stor optimism inför 2000-talets hetaste avspark i Ligue 1.
J – 1. En dag kvar. Det kanske inte märks utåt, men fransmännen, med L’Equipe i spetsen, har haft en tendens att se ned på sin egen liga under några år. Allt det där är bortblåst. Sommarens silly season tillsammans med nya, spännande motsättningar mellan toppklubbarna ger under fredagen rubriken ” Det slår gnistor om Ligue 1” i L'Equipe. Dags för avspark.
Nyheter och tendenser. Om bollen träffar en hand som inte hålls längs med kroppen i straffområdet ska domaren blåsa straff. Franska fotbollsförbundet har helt sonika tagit bort den omdiskuterade regeln där domaren ska in i spelarens undermedvetna och bedöma om det var med flit, eller inte. En mindre revolution…
”Det är en helfransk idé” meddelar L’Equipes domarexpert Bruno Derrien som tillägger, ”Aulas har satt nivån under sommaren när han hävdade att Lyon blivit mästare utan domarmisstag. Det blir ett tufft år för männen i svart.”
– Över hälften av klubbarna har bytt tränare till hösten. Fyra av dem är helt nya i Ligue 1: Laurent Guyot (Boulogne), Paulo Duarte (Le Mans), Philippe Montanier (Valenciennes) och mannen med det festliga namnet Didier Ollé-Nicolle (Nice).
– Efter decennier av tjafs har helt plötsligt ligan lyckats komma överens om att alla matcher ska spelas med en och samma boll. Från och med nu tränar och spelar alla lag med Puma. De flesta verkar nöjda med bollen som sägs röra sig mer stabilt i luften.
– Med start på söndag ska varje premiäromgång framöver bjuda på ett möte mellan mästarna i Ligue 1 och Ligue 2. I år innebär det att söndagens sena match blir Bordeaux – Lens.
Det har varit ett hysteriskt fokus på tre klubbar under sommaren. Marseille har svept fram som en virvelvind under mercaton. Ut med det gamla – släpp in det nya! Nästan hälften av ligans spelare och ledare tippar dem i topp. Samma sak gäller L’Equipes läsare. Lucho har liksom succéstämpel i pannan. Klubben trivs med favoritskapet och det klär dem väl. Faktiskt. Själv sveps jag ofta med i optimismen kring Didier Deschamps, men ibland…
Vi pratar ändå om laget som med Gerets var en match från att ta titeln i våras. När DD kommer gör han om allt. Från grunden. Varför? Det är så ivrigt. Helt utan tålamod. Allt nu, direkt. Annars får det vara. Lägg därtill en ny ledning och en ny ägarstruktur och… har inte det här redan hänt ett par gånger under Marseilles 16 titellösa år?
Bordeaux är regerande mästare. Vi hyllar deras effektiva spel. Förmågan att bjuda på smånätt bolltrillande för att sen, när allt låser sig, avgöra på fasta situationer, med fysisk styrka. Les Girondins har utan tvivel den jämnaste truppen och Gourcuff. Ett lag byggt för 38 omgångar, men ibland…
Mästarna kan kanske leva utan Diawara i backlinjen. Affären Chamakh är någonting helt annat. Han har spelat hela sitt liv i klubben. Det les utåt, men anfallarens clash med ledningen om att få flytta till England har slitit och sliter fortfarande ordentligt på nerverna. Marockanen är klubbens hjärta. Försvinner han lär ekot efter den igensmällda dörren höras länge. Är man samma lag utan stämningshöjaren Diawara och galjonsfiguren Chamakh? Knappast.
Kanske fick sig Lyon en välbehövlig smäll i våras? Nu står man rustade för att ta tillbaka den fallna manteln. För Aulas menar allvar. Och tränare Puel måste väl ändå har lärt sig sin läxa? Lisandro Lopez, Michel Bastos, Aly Cissokho, Bafetimbi Gomis… 72 spenderade euro-miljoner kan inte ha fel, men ibland…
Visst gick Benzema och surade halva säsongen. En sjuhelvetes spelare är det hur som helst. Och Juninho var kittet som höll ihop laget. Som gav alla titlar. Nu är de båda borta. Tänk om Bastos dansade en säsong, tänk om Gomis gjorde samma sak för ett drygt år sen. Och tänk om de av förra årets värvningar som ännu finns kvar inte visar sig vara bättre än version 2008/09?
Den redan hyllade, tänkta topptrion får se upp. Det ska ju som bekant spelas fotboll också.
Lille är som alltid nere för räkning när säsongen börjar. LOSC har ändå fler liv än en katt. Och man tog tillbaka sin energiske, först kickade, tränare Rudy Garcia.
Toulouse må glädja få fans av offensivglad fotboll. Gignac står kvar på topp även denna säsong.
Rennes har fått en ny karismatisk tränare i Antonetti. Underskatta aldrig honom. Blandningen av rutinerade rävar och egna talanger slår sällan fel i Bretagne.
Och så har vi förstås PSG. Hur hamnade de utanför rampljuset? Paris lite smågömda i klungan borde få varningsklockorna att ringa.
Sen dyker det naturligtvis upp något helt otippat. Kanske kan furstendömet Monacos elva killar som låtsades vara ett fotbollslag hela förra året bli någonting med alltid koleriske Guy Lacombe som motor på bänken?
”Det är upp till Deschamps att bevisa att han kan göra bättre än vad jag gjorde” Eric Gerets föll på mållinjen och kom tvåa med Marseille i våras. Han vägrar dock att gå i polemik med Didier Deschamps som tidigare hävdat att han ”inte tänker göra en Gerets” (vad nu det betyder?). Han önskar lycka till, på sitt eget sätt.
Montpellier – Paris SG (Viasat Fotboll) lördag klockan 21
Bordeaux – Lens (Viasat Fotboll) söndag klockan 21
